Nej. Man kommer ingen vart i en diskussion om motståndarens argument bara är att det känns fel, då du inte kan debattera mot någons känslor. Personligen kan jag inte komma på en enda fråga där moral borde spela roll, utan att det egentligen är sympatin som väger in. Ett exempel:
"Abort är fel då fostret efter x antal veckor är en människa som kan andas!"
Detta är egentligen inget argument, utan bara ett känslomässig partiskhet till tanken att "det är moraliskt fel att döda en människa". Jag tycker också att det är fel att döda en människa, men mina argument skulle då vara att personen inte vill mista sitt liv, och att personens anhöriga skulle bli bedrövade, snarare än att det "uppenbarligen är fel".
Om en man inte var vid medvetande, och inte kunde tänka, se, höra, lukta, smaka eller känna tycker inte jag att det skulle vara något fel att låta honom fridfullt dö, förutsatt att det inte fanns någon chans att få honom att "leva", och att de som försörjde honom till ingen nytta var enade om beslutet.
"Men isåfall borde ju du anse att det är rätt att mörda, råna, våldta eller vara otrogen mot människor!"
Nej.
- Jag känner medlidande för någon som mister sitt liv mot sin vilja, och dess anhöriga;
- Jag känner medlidande för någon som mister sina ägodelar;
- Jag känner medlidande för någon som blir våldtagen;
- Jag känner medlidande för någon som blivit bedragen av sin partner.
Och å andra sidan:
- Jag känner inget medlidande för något utan medvetande;
- Jag känner inget medlidande för någon som gladeligen gifter sig med en person av samma kön han/hon älskar;
- Jag känner inget medlidande för någon som gladeligen gifter sig med flera person (dock är jag emot detta av andra praktiska skäl);
- Jag känner inget medlidande för någon som väljer att sälja sex, eller någon som väljer att köpa sex;
- Jag känner inget medlidande för två personer som väljer att ha sex.
Så, diskutera! Borde moral användas som argument? Kan du komma på moraliska exempel som inte bara är kopplade till sympati?
Ingen status
/SAOL