2010-10-20 21:49
Känner igen mig i allting du skriver :) Har det likadant just nu. Och jag är likadan att jag inte vill prata med andra om det, eftersom jag inte vill ha uppmärksamheten och det känns som jag gör det till en så stor grej.
Grejen är att jag tror du måste få det bekräftat att du mår dåligt. Alltså, du behöver nog få höra det från någon annan också. Så var det iallafall för mig. Jag har inte kunnat prata om det eller så för jag har tänkt att "Nämen neeej, jag mår bra. Jag är inte annorlunda än alla andra", men sen öppnade jag mig för en kompis för ett litet tag sen och då fick jag det bekräftat av henne, och hon sa till mig att jag borde prata med en psykolog. Det låter konstig men det var faktiskt en jävla lättnad. För det första reder du ut massa tankar och kommer på mer saker medan du pratar om det, eftersom du automatiskt ser det ur en annan synvinkel. Och för det andra släpper det där tankarna om att man tycker för synd om sig själv och borde vara starkare osv.
Så, mitt råd är alltså då att prata med någon som är smart nog att förstå vad du menar, men behöver inte kunna komma med tips och veta en massa, utan bara förstå och kunna bekräfta för dig att du faktiskt mår dåligt. Då kan den personen dessutom stötta dig till att gå och prata med en psykolog. Det är en bra början, och det blir inte sånt stort steg som att gå från att inte ha pratat om det alls med någon till att helt plötsligt sätta sig och berätta allt för en psykolog.
