Jag kan beskriva det, det brukar börja med att jag irriterar mig på någon liten skitsak, t.ex. att jag inte kan lösa ett mattetal eller att syrran krånglar och vill ha sitta på ett speciellt ställe i restaurangen så att de som jobbar där måste bära bord och grejer istället för att bara sitta där det finns plats.
Något sådant litet skit triggar en ond cirkel och det blir som att jag åker in i en annan värld, blir en annan person. Det är skitsvårt att förklara. Hursomhelst så blir jag så upprörd för på irritationsmomentet och börjar irritera mig på allt. (notera att detta går extremt snabbt, tar knappast flera minuter utan snarare ett par sekunder till att gå från normal till ett psykfall som inte går att konversera med).
jag blir så arg, upprörd och irriterad på allt, kan inte tänka mer än en tanke per minut för att jag gör allt jag kan för att inte börja gråta, jag sitter mest och stirrar på något och blir mina ögon smått fuktiga så tittar jag ner i bordet eller något annat för att ingen ska se. Det är som att en våg av skit och misär sköljer över mig. Blir jag tilltalad så svarar jag extremt kort och iskallt för att jag hela tiden anstränger mig för att börja gråta. Jag får upp tankar om hur jävla hopplöst allt är, livet, jag och framtiden och den onda cirkeln bara fortsätter.
Jag sa tidigt att det blir som att komma in i en annan värld, förutom allt jag skrivit så känns det annorlunda i hela kroppen, hjärtat dunkar skitfort och det känns som att hela bröstet trycker, och en allmän känsla som är helt omöjlig att förklara.
Detta har förstört flera lektioner för mig då jag inte kunnat göra ett skit förutom att sitta och hålla allt inne och det suger ju såklart då jag går sista året på en teoretisk linje (gymnasiet) och mina betyg är inte de bästa. Värt att nämna är att jag i övrigt inte är en känslomässig person, såna här känslor är främmande för mig.
kanske förklarat allt dåligt men som jag sa så är allt det här otroligt svårt att beskriva.
Vad fan är det för fel på mig och hur kan jag få hjälp?
Ingen status
