Fan ska du med en text från 2005 om att sälja dåliga böcker till?
De stora bokförlagen, Wahlströms, Rabén & Sjögren, Norstedt m fl, lägger årligen ut miljoner på att läsa inskickade manus. Ytterligare miljoner läggs på marknadsföring och på att få ut böckerna i butik. Ännu mer pengarna betalas ut till de duktiga författare som skriver böckerna. Detta är, anser jag, helt onödiga utgifter. Om en bok är bra eller dålig, vet köparen nämligen inte förrän han har läst boken och då är det för sent. Vid det laget har han redan köpt boken och betalat för den. Istället för att lägga en massa pengar på höga författararvoden, marknadsföring och dylikt, skulle man kunna sänka priset på böcker.
Säg att en BRA bok kostar 180 spänn ute i handeln. Marginalkostnaden för att producera boken är säkerligen inte mer än ett par tio. Kvar är då en bruttomarginal på 160 kronor som ska täcka arvoden, reklam, transporter o s v. Om man skippar dessa kostnader, skulle man kunna sälja för boken 90 spänn och konkurrera ut dyrare böcker av kända författare, som Torgny Lindgren, Herman Lindqvist och Liza Marklund. För vem vill pröjsa 180 spänn för en bok, när man kan få en annan för halva priset? Kränger man sina böcker för 90 spänn gör man fortarande en vinst på 70 spänn/bok. Ger man en tia till författare är förtjänsten fortfarande 60 spänn.
Hur skär man då ner på kostnaderna? Jo, genom att
1. Använda dåliga och okända författare. Det finns ett gäng av bra och kända författare. Dessa ska förstås ha pengar för sitt skrivande. Det finns dock betydligt fler dåliga och okända författare, som mer än gärna skulle ge ut en bok utan löften om fasta arvoden. De är glada bara de får en bok utgiven. För att vara schysst kan man sticka till dem en tia/såld bok i provision.
2. Låta författarna sälja böckerna själva. Torgny Lindgren är en bra författare. Således lägger han säkert mycket tid på sitt skrivande och hinner inte med så mycket annat, åtminstone inte att åka runt och sälja böcker. En dålig författare behöver inte lägga en massa tid på sitt skrivande, eftersom det han producerar ändå kommer bli skit. Tiden han får över kan han lägga på att sälja sina böcker, till släkt och vänner, genom att knacka dörr eller till bokhandlar. Eller varför inte direkt till antikvariat? På så sätt behöver man inte lägga ut några pengar på marknadsföring, försäljning och distribution.
3. Inte läsa de böcker man ger ut. Att ha anställda som läser de manus som skickas in kostar pengar. Ger man ut böckerna olästa behöver man ingen sådan personal. Det enda man behöver kolla är att böckerna har ett visst antal sidor, säg 300.
Vad säger ni, Flashbackare? Är inte detta en fullkomligt lysande idé?
Ingen status