2010-11-25 19:37
Tjenare!
I klassen har vi en kille som är en riktig jävla latmask! Ingen gillar honom men håller den goda minen när han är där, eller så länge tålamodet orkar!
Från början så tror jag att ingen i klassen hade något emot honom, men med tiden så känns det som att han bara har blivit mer korkad..
Vad som gör han till ett irritationsobjekt är nog hans dumhet och kan plötsligt snacka om något skit som inte ens är i närheten utav det vi snackar om.
Vi kan tex snacka om regler för ett visst spel eller ett intresse så kan han hoppa in och säga "Alltså, fy fan vad bakfull jag är sen i lördags(En onsdag när han sa det), är skit kär i en brud också fan det gör inte saken bättre att man vill gå i skolan! Eller hur Johan?"
Små jävla irriterande saker som får en att bli sur, och alla i klassen snackar skit om honom när han inte är i skolan, eller om han går hem, han kan gå hem efter 30 minuter för att han har ont i huvudet eller har slemhosta, eller helt plötsligt bara gå utan att säga till.
Han gnäller som satan på andra ifall dem tar 'hans' uppgift som går ut på att inte gör något, spela fickpingis och smsa en sin brud han är dödskär i, frågar man "Vill du göra det här Kalle?" så får man till svars "Nej, jag orkar inte" han är en riktig lat jävel som är irriterande, tror ingen har sagt det till honom.
Dels för att det spekuleras att han har någon form utav handikapp eller är bara helt dum från början..
Han har en jävla tendens att ljuga som satan, först så var en tillsammans med en tjej som dumpade honom, och blir sedan tillsammans med en annan kille och han påstår att han dumpade henne, och att inte vet vad hon förlorar, hur vi fick reda på det var genom att vilseleda honom i sina egna lögner..
Jag är en person som alltid vågat säga vad jag tycker och tänker till folk mer eller mindre mycket, men nu VILL jag inte säga vad VI i klassen tycker om honom, dels för att jag tycker synd om honom och är orolig att han ska bli mobbad när någon vågar ta 'första steget' och säga vad vi tycker om honom, jag har varit mobbad från sex års åldern upp till tretton års åldern och vet hur det känns att vara mobbad, hur jävla tragiskt det är, minns inte en enda dag då jag INTE grät för att dem var på mig i skolan! Vill fan inte att han ska hamna i det äckliga förbannade träsket!
Är orolig att mitt tålamod rinner över och jag blir förbannad på honom och säger exakt vad jag tycker och tänker om honom, och vet inte hur jag ska kontrollera min ilska emot honom, att såra honom är inget jag vill faktiskt..