För ett halvår sedan var min pojkvän otrogen enligt min mening. Han skrev sexsms med en i hans parallellklass om hur mycket han ville knulla henne under skoltid och bad henne komma dit.
Detta hände två dagar efter vår årsdag. Vi har distansförhållande.
Jag gråter varje dag pga detta, jag får panikattacker och kan knappt andas. Hjärtat slår så fort att jag nästan tror jag ska svimma. Nu har jag börjat tänka på vad jag ska kunna göra tillbaka för att han ska förstå hur dåligt jag mår. Jag vill att han mår lika dåligt som jag. JAG VET ATT DET ÄR HEMSKT! Vi "pratar" om det och han förstår att jag vill hämnas.
Men jag känner inte någon njutning i att skriva sexsms till någon annan och skulle inte få något ut av det. Jag har börjat fundera på en riktig otrohet...
Han har fått leka av sig lite innan vi blev tillsammans. Tidigare har jag aldrig känt något behov av att ligga med fler än de jag varit med tidigare och honom (5 st totalt, och tre av personerna var inte med min vilja..)
Jag vill inte lämna honom, jag vill bara glömma det han gjorde. Jag vill dela resten av mitt liv med honom. Men jag orkar inte må såhär.
Vad ska jag göra?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
