Hur som helst så löd tanken; "Varför lär vi barn om sagor som jesus, änglar och så vidare. Kan det ha en påverkan på deras inställning till vetenskap när de blir äldre?"
Det jag syftar på är människor som är religiösa. Oavsett vilken form av religion det handlar om, handlar det implicit alltid om döden och att livet på något skulle fortsätta efter detta öde som väntar oss alla (i alla fall i skrivande stund).
Varför dessa människor är religiösa beror oftast på att de växer upp bland religiösa människor, i alla fall i min erfarenhet. Det är ofta under uppväxten som de har "lärt" sig att det inte finns ett svar på allt så svaret måste vara att det finns en skapare.
Vad skulle hända, tror ni, om man tog bort alla religiösa historier i ett barns uppväxt? Då menar jag förstårs inte bara jesus och änglar utan allt som har en övernaturlig koppling.
Jag förstår att många just nu reagerar att detta skulle bli en oerhört tråkig uppväxt, men är det verkligen säkert? Jag menar, bara för att man inte lär unga om övernaturliga ting eller förklarar att något sådant absolut inte finns så betyder inte det att resterande värld är ospännande eller har en avsaknad av mysterier.
Istället för att lära barn om spöken, tomtar och troll så kan man ställa riktiga svåra frågor till dem som nästan kan liknas med ett övernaturligt fenomen. Något vi inte kan förklara och något som vi har så extremt svårt att föreställa oss hur det skulle gå till.
Några exempel på dessa saker kan vara:
- Hur kom livet till och varför? Av vilken anledning finns det liv i universum? Bara för att vi inte kan skapa liv i ett labb betyder inte det att naturen hade problem.
- Varför finns allt? Man kan fråga dem varför universum finns, varför de tror att det finns något istället för inget? Många religioner förklarar det som att det är gud som har skapat universum och att han alltid har funnits. Kan man då inte istället bara anta att universum alltid har funnits och all materia som finns här (om universum är oändligt) alltid har funnits här? Det fanns alltså inget behov av en skapare.
- Vad är ett medvetande? Vad är det som gör så att jag funderar på vad jag vill göra med mitt liv eftersom jag vet att jag en dag kommer att dö? Varför vet jag om mig själv och hur fungerar det?
- Varför har vi sex?
- Vad är oändlighet?
Dessa exempel vara bara några få och löjligt komplicerade. Jag förstår att man inte kan utsätta barn för dessa frågor i denna form, men man kan framföra dessa på ett enklare sätt. Dessutom finns det miljoner andra frågor som kan vara intressanta och kanske mer tilltalande till yngre för en utmaning av deras hjärnor.
Klart så måste man sagta gå upp i nivåer under deras uppväxt, men jag tror att om man låter barn fundera på dessa frågor tidigt så kommer det ha en seriös inverkan på deras liv. Att man lär dem tänka självständigt och inte utifrån andra tankar, komma fram till egna slutsatser och teorier om hur saker faktiskt kan grunda sig till skillnad från religiösa som följer "den vises" hand.
Vad tror ni? Jag personligen kommer i alla fall aldrig att utsätta mina barn för undervisning om religionen. Jag kommer alltid att försöka få mina framtida barn att se på världen med förståelse i ena handen och nyfikenhet på mer i den andra.
Ingen status
