Jag tänker för mycket på det mesta. Jag tror de allra flesta upplever det så. Här har du några tankegångar jag brukar falla in i.
Bussen till skolan;
Visa spoiler
När jag sitter i bussen till skolan så finns det en speciell grantopp efter ungefär halva sträckan. Den grantoppen är det enda jag tänker på då den ser ut som en stor uggla i profil. Jag dagdrömmer i bussen om hur den någon gång lyfter och flyger iväg, och flyger brevid mig precis utanför bussen. Jag dagdrömmer om att ugglan ska ta mig därifrån.
Jag har nog lite ångest varje gång jag åker till skolan, lol.
I skolan:
Visa spoiler
Väl i skolan så funderar jag alldeles för mycket. Oftast går tankarna runt på varför jag nästan aldrig pratar, och varför jag inte lyckas få fram ett ord när det är som viktigast.
Jag funderar på hur lärarna ser på mig när jag beter mig som jag gör i vissa situationer. Eftersom jag själv inte kan klura ut det, hur ska de då göra det?
Sen stör jag mig på det mesta. Varför är *namn* så jävla seg i huvudet? Förstår hon aboslut ingenting? Fungerar inte hennes hjärna? Tänker inte hon som jag?
Varför är det si, varför är det så?
I bussen hem;
Visa spoiler
Påväg hem från skolan kollar jag alltid på ''kommunskyltarna''. När jag åker till skolan så möts jag givetvis av *staden jag åker tills namn* kommun' på höger sida om vägen. På vägen hem möter jag '*min hemstads namn*kommun' på motsatt sida av vägen som den andra skylten.
Tankarna vandrar vidare på vem marken tillhör emellan skyltarna, eftersom de inte sitter precis mittemot varandra på varsin sida av vägen. Det finns en liten bit mark emellan som jag gett namnet ''gränslandet'', som i sin tur får mig att tänka på NP i svenskan i nian där man skulle skriva om just gränslandet. Tanken på NP får mig att tänka på taldelen i sv NP, där jag återigen inte fick fram ett ord.
Självklart börjar jag då fundera återigen på varför jag inte kan prata, och om jag sagt något så sitter jag och ångrar det i några dagar framöver.
Jag är konstig.
På stan;
Visa spoiler
På stan har jag jättesvårt för att veta hur jag ska bete mig. Går det förbi en handikappad person, hur fan ska man göra då? Man vill ju inte kolla bort och verka ta avstånd just för att denne är handikappad. Men samtidigt vill man ju inte kolla heller för då kanske h*n tar illa upp. Likadant med svarta personer. Jag är ju inte rasist, betyder det att jag ska kolla eller inte kolla?
Hemma;
Visa spoiler
Hemma går tankarna runt nonstop och jag tänker i princip på allt och ingenting. Funderar ofta på varför jag gör saker som jag gör. Är jag konstig? Är jag normal? Gör och tänker alla som jag gör? Nej, har jag kommit fram till. På vissa områden skiljer jag mig från många.
Jag känner mig något udda och väljer att logga in på HP där jag bara är Fix och där jag inte behöver yttra ett ord.
Ja, som sagt. Några tankegångar där.
Sen brukar jag dagdrömma mig in i olika situationer... Eftersom jag styr så är det knappast något jag lider av :D Dvs så länge det inte handlar om en situation jag faktiskt har framför mig...
Tillägg av
Fix 2010-12-22 22:09
Borde tilläggas att jag ofta kollar in i bilar som kör förbi.
Kollar på föraren och undrar hur dennes liv är. Ofta blir jag jäkla avundsjuk om det finns barnstolar and shiet i bilen, för då har föraren en mycket bättre och roligare familj än jag har, då blir jag suuuuuur.
Not really. Fast lite. Fast nä. Eller...?
I'm practically floating in English.
