Folk är både rädda för att det ska bli en större konflikt, men kanske också för att deras stolthet står på spel? Det beror ju ganska mycket på hur människor beter sig... Jag spekulerar nu, påstår inget (även om det kan se ut så), men jag försöker skriva de tankar jag har, key?
Teori:
Jag upplever ofta att folk som bråkar med varandra har en större strävan för att ha rätt själv, iställer för att satsa på att lösa konflikten. Vissa lyckas ju i och för sig göra det ändå, men när en person som är rädd för konflikter och har hög prio på sin stolthet (i det här fallet att så att säga "ha rätt"), hamnar i en konflikt med någon som däremot vill ta tag i konflikter av olika anledningar (till exempel att han/hon är långsint), men som även liksom den andre också vill "få rätt", så brukar det i sådan fall sluta med att den första personen backar, medan den andre kommer att bli mer och mer envis.
Om då den första personen lyckas backa, så kommer förmodligen den andre att antingen vilja ta upp det igen efter en tid, alternativt inte kunna förlåta personen. Men självklart beror det ju också på vad konflikten handlar om och vilken relation personerna hade till varandra innan, därefter påverkar det alltså också därmed hur de kommer att tänkas bemöta problemet därefter.
De som brukar hålla sig undan konflikter står oftast i motsats till detta, de har en större förmåga att förlåta andra och de känner därför inte lika starkt behovet av ett detaljerat utbyte parterna emellan om vem som i själva verket gjorde vad och brukar framför allt inte heller vilja se det som att någon egentligen "har skulden". Med andra ord försöker personen att se det mera ömsesidigt.
Han/hon brukar även besitta en högre "känslighet", kan inte ta kritik utan att känna skuld, vilket personen därför försöker undvika genom att backa, förutom att de även är rädda för att förvärra konflikten. I helhet visar alltså den här personen ett mer socialt betéende.
Den första personen har i vissa fall också svårt för att hantera kritik, men är istället självförnekande, intalar sig istället ständigt att han/hon har rätt och bemöter den andre mer aggressivt, än att visa en sentimental känslighet. Den andra personens åsikter eller synpunkter har alltså mindre/ingen påverkan. Det aggressiva betéendet och det självförnekande tänkandet är i det här fallet även ett tecken på en "dålig förlorare", som i sin tur är någon som påvisar lägre social kompetens (har önskan om att vara bäst, är mer tävlingsinriktad och vill inte se sig själv ha fel)
När dessa två väldigt åtskiljbara personlighetstyper har hamnat i en konflikt, så slutar det alltså oftast med att de antingen får det mycket svårare att bryta sig ur konflikten, eller inte lyckas göra det alls.
Men vilka är det då som lyckas lösa konflikter? Förmodligen är det de som är mer lika varandra till sättet, men det är möjligtvis så att de med högre social kompetens kan bli sams fortare än två personer som ser konflikten som en tävling.
Dock blir isåfall dessa inte fullt ut lika irriterade på hur den andra bemöter situationen (vilket däremot sker om någon av dem istället skulle hamna i bråk med någon som tar avstånd från konflikter).
De som istället argumenterar med varandra känner sig lugnare med att hamna i konflikt med varandra, de vet att det löser sig till slut och blir inte lika sårade än de i ovanstående stycke, som är mer "känsliga". Men om de däremot har en svag relation till varandra, så tenderar istället stoltheten att ta över.
I know something you don't.