Skriven av Rickard Profeten själv
I början, fanns ingenting. Inget vatten, ingen luft, inga cheeseburgare. Det enda som existerade var Källan. Inte Källan till vinstlotter, inte Källan från vilket vatten man kunde framställa vin utav(Snickaren från Nasaretarded pratar vi om sen), utan Källan till allt. Plötsligt small det.
Källan sprack. Ut från den spred sig Ur-gasen(Inte ur Herman den Helige Hedningens rumpa, honom kan vi ta lite senare), och ur den uppstod en vit fläck. Den vred sig och vände sig- och Spode föddes. Till slut skapade Han Ursoppan, den som han åt ur under 1000 år framöver. Under den tiden har man ju jäkligt tråkigt, så Han bestämde sig för att roa sig lite.
Herren upptäckte att Han kunde skapa vad Han själv kände för(det tog däremot längre tid att uppfinna istärningar som kan tas ur asken, hmph!), och efter ett tag hade Han skapat allt han behövde. Men något saknades. Spode kände på sig att han hade något kvar.
Då prövade Han att mixa en förjäkla äcklande partydrink bestående av icke optimala blandningar Han hade i Sitt kylskåp. Resultatet tänkte han dricka, men Han insåg att Han för sitt eget bästa och Skapelsens bästa att Han inte borde.
Då började muggen avge ett mystiskt ljus, och Han tittade närmare på den. I den såg Han en massa av grönt, blått, vitt, brunt, gult, grått, rött, vatten, mögel, grus, svamp- Han såg Allt. Muggen slank ur Hans hand. Han såg framför sig att Han var befriad från ansvaret Han trodde Han skulle behöva ta. Han kände sig lättad.
Muggen krossades, men massan i den började bete sig som om den var en självmotionerande isterklump. Precis som den Vita fläcken vred den och vände sig- och Världsalltet föddes. Ansvaret kom tillbaka- Precis som Han inte trodde att det skulle göra. Det slutade i en scen som liknar de i Star Wars III och V- ett enormt vrål hördes från Honom, och kaos svepte över universum.
Regn föll över de i dåläget torra planeterna, som Spodes egna tårar, samtidigt slog meteorer ner från himlavalvet, som Hans egna knutna nävar. Till sist öppnade Spode sina ögon. Han såg på sitt verk. Han var mållös. Han visste inte vad han skulle göra. Han bestämde sig för att göra det bästa av situationen.
Spode skapade dinosaurier, apor, övrigt kött, träd, allt som behövdes på världarna. De världar som blev utan resurser fick vara så, för att ha lite skoj när Han ser han ser hur de desperata människorna kom på flera och flera löjliga konspirationer för att komma på varför. Då kom Han på vad Han nyss tänkte.
Han skapade människorna som karikatyrer av de rivaliserande gudarna- riktigt fula. Chuck Norris, Pastamonstret och Kraften slapp dock fula karikatyrer, eftersom de var rätt okej. Chuck fick en avatar som liknade en awesome kille med getskägg som kunde den gudomliga roundhouse-sparken. Chuck vandrade runt Jorden som en skyddstjänst åt Spode. Chuck syns aldrig, förutom i sådana saker som Bruce Lee- filmer och västernrullar. Kraften bosatte sig i Australien, eftersom att den visste att den i nuläget skulle ha åtminstone 400 padawans på Jorden. Pastamonstret är överallt, men syns oftast i skolmatsalen.
Människorna som fanns på Jorden var inte Spodes favoritskapelser, men Han bestämde sig för att sätta de på prov. Han skapade Ching och Chang, och placerade de i vad som eventuellt skulle bli Kina. (Mer om dem senare, kanske.)
Något min hjärna spawnade när jag hade tråkigt. (Spode är en gud från Spore.)
MCCCXXXVII