Jag har haft ett mestadels lyckligt förhållande med min partner under all tid vi varit ihop, jag kunde sitta i dess knä när jag ville, och jag kunde prata om allt möjligt med den.
Vi älskade ofta med varandra, min partner var dock lite stel men jag älskade den så mycket så det gjorde ingenting. Endast att få älska med den räckte för mig, att få känna dess mage nära mig, mjuk som lenaste siden. Dess starka ben som gnids mot mina, vackra som mahogny.
Men under de senaste veckorna har den stol jag en gång förälskade mig i börjat förändras radikalt.
Ofta är den inte ens hemma när jag kommer hem från skolan, och när den väl är det så känns den annorlunda att umgås med. Så kylig.
Stolen har till och med förändrat sitt utseende, den har hakkors och hatfyllda budskap nedklottrade på sig. Det rådde inget tvivel om att den stol jag alltid älskat hade blivit nynazist, och verkade vara stolt över det!
Jag blev naturligtvis förkrossad och konfronterade den om vad jag såg. Den sa inte ett ord, låtsades som om jag inte fanns.
Jag sprang ut ur huset och gick runt kvarteret för att samla tankarna.
Jag var nu medveten om min partners extrema åsikter, men varför hade den dem? Vad kunde ha påverkat en så vacker och oskyldig möbel att känna så mycket hat?
Jag kände mig tvungen att ta reda på det på något sätt.
Jag bestämde mig för ta det yttersta steget, jag skulle spionera på min stol. Mitt i natten borrade jag ett litet hål i dess rygg och stoppade in en diskret, mycket liten kamera som jag programmerade att skicka det den såg till min dator.
Jag gick upp som vanligt nästa dag, gick igenom den vanliga morgonrutinen och sa ett halvhjärtat adjö till min stol innan jag gick till skolan.
När jag väl var där kunde jag knappt koncentrera mig, orden i böckerna smalt ihop till en oläslig ordpyttipanna, lärarens ord uppfattades mest som ett obegripligt pladder.
Jag satt bara och väntade på att dagen skulle ta slut så jag kunde komma hem och titta på filmen kameran i min stol skickat. Jag bävade för vad jag skulle få se.
Timmarna gick förbi i snigelfart, men till slut var skoldagen äntligen slut. Jag tog på mig jackan och rusade hem så fort jag kunde.
Jag slog på datorn, satte på filmen och... jag var nära att svimma. Jag kunde knappt tro det jag såg.
Min älskade stol var på ett nynazistmöte! Flaggor försedda med hakkorset och Hitlerhälsningar syntes och diverse inte så politiskt korrekta yttranden hördes.
Och där framme vid talarstolen var den, min stol som erbjöd sina tjänster åt nazistledaren så fort han blev trött i benen!
Jag är förstummad av vad jag har sett, och jag funderar på allvar på att göra slut.
Men jag är så osäker, jag älskar den, men jag kan bara inte vara ihop med något som har så extrema åsikter och som dessutom är otroget mot mig.
Vad ska jag göra?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
