Exempel på fantasi:
Vi har lagt en viss person på golvet, han är lite omtumlad men vid medvetande och vi trycker honom mot golvet med våra knän. Vi kollar honom djupt i ögonen och berättar för honom hur vi har tänkt avsluta hans liv.
Det bästa är när det går upp för honom att han ska dö, den där obeskrivliga skräcken i hans ögon.
Vi skär försiktigt upp skinnet på halsen så att man kan se vad som finns innanför och tänker på hur härligt det skulle kännas att hålla halspulsådern i handen och känna vårt offers hysteriska puls. För att sedan klippa av den och se våra händer bli nedkladdade i rött blod samtidigt som vi hör hur han sakta dör.
Vi pratar ganska ofta om det här, i princip varje dag. Och vi börjar oroa oss lite smått.
Så... vad tycker ni? Borde vi söka hjälp eller låta det vara?
// supermegaheftig & andy-pandy
I'm back in the game!
