Månbarn, du som är, månbarn, fri från alla besvär.
Kommen till himmelen och även till middagen, styr mig i färdvatten och helga vardagsnatten.
Månbarn, du som ej skändad är, vi ser på dig och avundas med besvär.
Så som Karl Gerhard är släckt stjärna, endast en våt droppe i skyn, vilar våra vilsna själar likt ensamheten i byn.
Visa mig ditt inre mörker, månbarn mörkt, dölj dina yttre spetsar och visa mig hur man sorg ur glädje svetsar.
Vi gå nu mot vårt slut, månbarn månbart, det blir ej som förut.
Gå i mörker, vakna i ljus
Väntar på choklad