Hej! något jag funderat lite på bara.. :)
Att för några år sedan så kunde jag inte gå ut utan smink, var alltid tvungen att fixa håret, tänkte jättemycket på utseenden osv. Jag var nog ganska falsk fast fortfarande en snäll kompis, men jag snackade skit osv om folk, var väldigt social och jämt glad.
Sen hamnade jag mitt i skiten kan man säga, det hända så otroligt mycket jobbigt i mitt liv, dålig relation till min pappa, jag fick en sjukdom, min farmor gick bort, min förra bästavän låg med min pojkvän osv.
Under tiden jag mådde dåligt orkade jag inte fixa mig, jag slutade med smink, slutade fixa håret med tiden, tillslut tänkte jag inte alls på hur jag såg ut, visst jag duschade och höll mig fräsch men annars så sket jag i det, blev mindre social, blev tystare och blygare också.
Nu mår jag lite bättre men har fortfarande kvar sjukdomen men med tiden blir det mesta bättre, men jag tycker fortfarande det är jobbigt att fixa håret och sminka mig.. jag tycker det är kul och så, men fortfarande jobbigt. Sen är jag helt förändrad som människa, snackar inte skit på samma sätt, inte ett dugg trångsynt längre, dömer inte folk.
Nu undrar jag bara, har ni också helt förändrats som personer för att ni gått igenom något? eller att ni känner att ni inte alls känner igen er själva för några år sen? :) berätta gärna!
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
