Och som i nästan alla depressioner blir man isolerad, stöter bort sina närmaste och är väldigt frånvarande från allt och alla. Jag är trött på att inte ha någon som förstår mig. Jag gick till en psykolog ett par gånger, men det kändes verkligen inte rätt. Jag har väldigt svårt att öppna mig på bara den timmen man är där, så jag slutade att gå dit. Inte bara pga det, men också eftersom att mina föräldrar blev fruktansvärt arga och ja... Vill inte gå djupare in på det.
Men mitt riktiga problem är min pojkvän. På sista tiden har jag blivit fruktansvärt elak mot honom, stöter bort honom hela tiden, endast för att få bekräftelse på att han stannar kvar hos mig. Han har stannat kvar än så länge hur elak jag än varit mot honom, men bättrar jag mig inte så vet jag inte hur länge till det kommer att hålla. Det har varit riktigt svårt för mig att hålla tillbaka min irritation, jag behöver få ut den på något sätt, och det blir alltid riktat mot honom eftersom att det är han jag pratar med mest.
Jag älskar honom över allt annat och får verkligen ångest, panikattacker och skuldkänslor eftersom att jag behandlar honom på det sättet. Jag vill bättra mig, men depressionen står ivägen för mig.
Så jag undrar om nån av er har varit med om samma sak? Depressioner och sånt här. Jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ut ur den, men att gå till en psykolog har verkligen inte haft någon effekt på mig. Så vet någon hur man kan hålla sig distraherad på egen hand? Liksom något hjälpmedel som får en att bli lite piggare och gladare om dagarna?
Detta blev kanske lite otydligt... Men jag har rätt svårt att formulera mig rätt när jag pratar om det här. Tacksam för svar.
george washington odlade marijuana på sin bakgård
