Hej!
Jo jag undrar om det är någon som har det som jag? Någon man kan prata med som förstår en?
Jo, jag bor inte hemma längre (bor hos min pojkvän, min bror bor i ett slags fosterhem och mina systrar är vuxna) eftersom min mamma och min mammas kille dricker och bråkar väldigt ofta. Min styv pappa slås och blir våldsam när han druckit, han slår min mamma då. Min mamma är inte som hon var längre, inte min styv pappa för den delen heller. Jag mår väldigt dåligt utav detta, det har varit såhär i större delen av mitt liv men när jag tänker tillbaka på när jag var liten blir jag ledsen för att vi hade det ganska bra då. Nu pratar inte mina syskon med någon av mina föräldrar, bara jag och lite min bror men idag ringde min mamma när hon var full till fosterföräldrarna och sa massa saker så nu kommer inte min bror vilja ha kontakt med henne längre och då kommer min mamma tjata på mig, att jag måste hjälpa henne att fixa det.. Vi firar inte jul ihop, födelsedagar eller ses ihop längre..
Allt känns som en lögn, känner man mig inte riktigt bra så vet man inte hur jag har det.
Det finns så mycket att berätta så jag vet inte vart jag ska börja.. Jag vill så gärna att allt ska bli bra.
Någon som känner igen sig?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!