Ändå lever 20 % av alla arbetare i fattigdom enligt LO. Klyftorna ökar, rik ställs mot fa... Vänta lite...
Nej. Jag vägrar. Det här funkar inte. Det är fel på Sverige, politiker och alla jävla ungdomsförbund. Vi måste laga Sverige, men hur? Och vad är problemet?
Först och främst, nej, 20 % av alla arbetare är inte fattiga, tvivlar ens på att en hel procent av alla i vårt land kan kallas fattiga. Givetvis kan vi inte använda begreppet extrem fattigdom i Sverige, det förstår väl de flesta, men fattiga? Knappast. Alla som har jobb går bort, de har som sagt jobb, de
Såhär säger lagen om försörjningsstöd (även känt som socialbidrag) och vad det skall täcka inom skäliga gränser:
" Livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV- avgift, boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.
Skäliga kostnader ska i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av officiella prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, skall socialnämnden beräkna dessa kostnader till en högre nivå så kallad bruttonorm. Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finns särskilda skäl för detta."
Här har vi det första problemet. Massor här måste bort.
Vi citerar Palme (vet att du hatar honom Gargamel...)
"En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde."
Så om alla människor är lika mycket värda, varför skulle en svensk som saknar arbete få...
Dagstidning, telefon, TV-avgift, lek och fritid när man i Afrika svälter? Visst betalar vi skatt, vi har därmed en, enligt vissa, rätt till en högre levnadsstandard än gemene afrikan om vi hamnar i ekonomisk knipa. Men jag förstår inte riktigt hur man tänkte när man tar in ren lyx i ekvationen.
Nästa steg är att granska resterande poster. Livsmedel går enligt konsumentverket på 2000 kronor per person och månad för 3 mål om dagen. Det ger runt 67 kronor om dagen, 3 mål ger runt 22 kronor per mål. Låter inte så mycket, men det är det. Här är ett exempel på en måltid som är fullgod enligt livsmedelsverket som går på långt under detta.
100 gram ris, 1,4 kronor. (5 kg ris kostade senast jag var på Lidl runt 70 kronor).
Pannbiffar på nötfärs, 200 gram, 8 kronor. (ICA Basic nötfärs, 39.90 kg)
200 gram rårivna morötter, 2 kronor.
1 vitamin/mineraltablett fördelat på 3 måltider, 0,40 kronor.
Vi landar alltså runt 12 kronor/måltid (men du kan ju äta billigare, denniskorvar t ex, eller vegetariskt för den delen!). Det ger 36 kronor om dagen eller 1080 kronor i månaden. Vi säger 1100. 900 kronor insparade.
Kläder och skor köper du begagnade på second hand, finns inget som säger att du har rätt till nya kläder. Max 200 kronor i månaden på det. 1300 kronor än så länge.
Förbrukningsvaror, vilket är toalettpapper och annat, vi kör på vad konsumentverket räknar på, 370+100 kronor. 1770 kronor.
Arbetsresor, vilka arbetsresor? Man saknar ju uppenbart jobb.
Hemförsäkring, konsumentverket räknar på 100 kronor per månad där, låter normalt. 1870 kronor.
Och så hyra, vi räknar högt på 3000 kronor i månaden där. Det ger oss 4870 kronor. (Hyresrätt i en förort till en stor stad i Sverige, etta).
El, 500 kronor. Man har ju inte så mycket som drar el ändå, plus liten lägenhet.
Så i slutändan hamnar vi på runt 5500 i månaden. Att det då finns klåpare som påstår att folk är fattiga, när en normal socialbidragstagare får 2800 i månaden plus pengar till hyra, el, hemförsäkring och annat, är för mig ofattbart. De enda fattiga i Sverige är de som saknar jobb och som inte får några bidrag. Vilket vi senare kommer in på.
Så vi talar om åtminstone 1000 kronor som man kan skära bort där, studenter klarar ju sig på 8900 i månaden, vilket för oss in på nästa ämne...
... nämligen alla gnälliga studenter som bölar om att pengarna inte räcker till. Inte nog med att de får en utbildning för hundratals tusen betald, de skall också ha pengar för det. Utan motprestation egentligen (bidraget får man ju om man klarar en viss mängd högskolepoäng, och det är ju ett bidrag). Så att tala om att det inte räcker till äcklar mig, när folk svälter i resten av världen.
Kan ju tillägga att jag själv studerar, och jag är väldigt glad över att min utbildning är gratis just nu, även om jag betalar tillbaka på skattsedeln i framtiden. Och klart jah uppskattar bidraget just nu, men jag känner samtidigt aversion inför de som klagar på att de får för lite. Visst, jag kan förstå om det tryter när man har en hyra på 5000 kronor i månaden, men då har man uppenbart prioriterat fel när det gäller budgeten.
Mitt förslag är att man mycket väl kan få större studiemedel, men på två premisser.
Ett, bidragsdelen tas helt bort.
Två, räntan på lånet skall svara mot inflationen.
Varför irriterar jag mig på detta? En enkel orsak, det finns människor på vänsterkanten som menar på att man genom rådande system förtrycker arbetarklassen och gud vet vad. Jag blir matt, för en utbildning på universiteter är inte en rättighet, komvux är inte heller en rättighet. Man skulle ha skött sina studier och om det sedan skiter sig får man stå sitt kast. Om man inte kunde plugga i 3 år på gymnasiet, varför skulle man klara av 5 år för att bli civilingenjör?
Vidare vill jag rikta min udd mot Vänsterns Studentförbund, som med sin kvamliga vänsterretorik får mig att blekna
"När man slänger ut arbetarklassens barn från den högre utbildningen gör man utbildningen mer likriktad. Olika livserfarenheter och samhällskritiska tankar får ge vika för vita överklassynglingars världsbild. Svenskt Näringslivs vision är universitet och högskolor som är överklassreservat. Men vi lovar att göra det svårt för dem att genomföra sin vision. Vänsterns Studentförbund kommer att fortsätta kämpa för rätten till högre utbildning!"
Ang. att man föreslog att man skulle sänka studiemedlen på utbildningar där man inte lär få jobb efter examina.
Apråpå det där med jobb, utan det går man ju på bidrag vilket är nästa sak jag vill komma till, de är för höga. Bidrag som företeelse skall knappt existera, och att leva på bidrag skall inte vara en dans på rosor, utan det skall snarare vara ett incitament för att skaffa ett jobb. Har flera bekanta som har högre bidrag än vad de skulle få om de tog anställning som något de inte var kvalificerade för, typ lokalvårdare. Denna mentalitet är det vi måste råda bot på, friska människor som kan arbeta skall arbeta, annars saknar de rätt att vara en del av vårt solidariska sociala skyddsnät som just bygger på att alla vill bidra till systemet.
Och då människor tenderar att vara egoistiska/lata behöver man uppmuntra dem med en piska och en morot. Lägre bidrag är piskan, mer pengar till sjukvården kan vara moroten. Win-win, alla blir glada (förutom de som gick på bidrag för att de gick an, men det är ju som att säga att man inte skall sätta mördare i fängelse för att de inte uppskattar det)...
Nota bene, jag anser inte att vi skall ta pengar från de som inte kan arbeta, de som är handikappade. Det är inte deras fel att de fötts med ett handikapp eller fått ett handikapp i arbetet, varför vi har en plikt som medmänniskor att de får leva ett drägligt liv enligt svensk norm. Skadar inte om det är bättre än de som lyfter försörjningsstöd.
Och när vi väl är inne på vänstern, många på den kanten verkar ju vara direktimporter från Vipeholms sjukhus, då man talar om att vi måste bygga mer/sänka räntorna för att folk skall kunna köpa bostad. De kan inte ha mer fel.
För egentligen är det något fel i vårt ekonomiska system just nu. Folk som inte borde få lån får lån, banker kan låna ut pengar utan att vare sig ha pengarna eller behöva ta en nämnvärd smäll om pengarna tryter.
Nej, saknar du arbete så skall du inte få bolån, det håller inte. Likadant, du bör inte få belåna dig mer än vad du kan betala på ett år, bolån borträknat.
Så hur löser vi detta problem?
Förstatliga bankerna och ge pengar ett reellt värde. En bank i Sverige, som vägrar folk lån om de inte är kreditvärdiga, och låt den svenska kronan svara mot en viss summa pengar som är fördelat mot ett index av större valutor i omvärlden och råvaror.
För egentligen, hur tänkte man när man lät bankerna leka cowboys utan ansvar? Den bank som kan låna ut till flest lär ju vara den som får mest pengar i form av räntor, eller hur? Därmed tvingar man banker till att ge fel personer lån. Och, nej, invändningen "bankerna skall få falla om de inte är likvida nog" håller inte, det riskerar att leda till ekonomisk kollaps, se bara på vad som hände efter Lehman Brothers gick omkull. Konkurrens skall inte existera inom bankvärlden, då det leder bankerna till risktagande där man spelar om hela länders ekonomier.
Nä, nu skall jag äta middag och skrika åt en vägg.
Puss.
Once upon a time I was a man
