Här om dagen åkte jag och min pappa i bilen på väg hem, i korsningen precis där jag bor så blev rödljuset grönt och tanten längst fram i kön kör inte. folk tutar som galningar och börjar köra om henne på ett väldigt irriterat sätt och kör långsamt förbi för att visa irritationen, de måste då helt klart sätt henne i bilen.
Pappa och jag kommer närmare och jag blir fundersam, jag ser hennes huvud flänga fram och tillbaka och säger till pappa att vi måste stanna ill framför henne för att se så allt är bra, när vi kör förbi henne så ser vi helt klart att något inte står rätt till, ställer bilen framför hennes och jag springer ut. Jag vet inte alls som är fel men allt jag känner är en instinkt att jag MÅSTE hjälpa henne. Vi lyckas inte öppna bilen för det var en Mercedes och dom låser sig när bilen är igång men vi får ingen kontakt med henne och kan inte stänga av bilen, hon har spasmer eller något slags epelepsi anfall. Jag ringer 112 och ambulansen kommer.
Men min fundering är då, att de här 4-5 bilarna som bara åkte förbi HUR kan man som människa inte stanna och hjälpa när man så tydligt ser att något är fel?! är det bara jag som ser det som en självkarhet? Blir man rädd? får man panik? För mig finns det inget annat val och jag har tänkt på det här i flera dagar och vill se om någon annan kanske tycker som de som körde förbi? Jag kan inte förstå det, och jag är en person som vill se det goda i allt och vill därför se om jag kan se det goda i att lämna en person i nöd.
haha så... vad säger ni?
Embrace the pain and see it as a lesson and a sign of life.