Svar till Murrig [
Gå till post]:
Vänta lite, tror jag blandar ihop Vetenskaplig uppsats, uppsats och källkritisk uppsats. Syftar inte du på "källkritisk analys" där man skriver om något man valt fast ur en källkritisk synvinkel där man argumenterar det som berör källkritik, Dvs de 4,5 eller var det 6 beroende kriterierna till källkritik.
Rätta mig om jag har fel, men är ser inte det ut ungefär så här,plockade den ifrån internet som ett exempel.
Inledning
I böcker och tidningar läser vi dagligen om händelser som skett igår eller tidigare, ibland lyssnar vi på radio och TV eller sitter och chattar på IT-nätet. Vi förutsätter att vi förstår det vi hör och uppfattar det vi ser något så när riktigt. Ibland mer ibland mindre, beroende på om vi har förförståelse för det vi hör eller ser.
I vår närmaste familj och bekantskapskrets använder vi orden på i stort sett samma sätt som våra närmaste använt dem. Orden i satserna har i kretsen av likasinnade en gemensam betydelse. Detta gör att vi bland våra närmaste ibland inte ens behöver uttrycka alla ord i satserna – meningens avsikt går fram till dem vi vill nå. Med andra ord lever vi alla i något vi skulle kunna kalla språkgemenskap med de som vi betraktar oss som närstående.
När vi i historieforskning talar om kriterier som närhet och tendens glömmer vi ofta bort att båda dessa begrepp är just begrepp och inte termer. Det som skiljer ett begrepp från en term är att begreppet utgår från ett tankeinnehåll som kan ha ett påstående eller ett en referens till tidigare upplevelser som grund för begreppet medan termen – ordet – i stället utgör ett språkligt delelement av en formulering – sats – som i den värdegemenskap som språket(t.ex. svenska) utgör för de som har språket som sitt modersmål får sin givna värde i det begränsade samhälle.
Värdegemenskap kan även finnas över tiden. Varje slutet eller relativt avgränsat samhälle, kloster eller ordenssystem försöker över tiden bevara sina egna värdenormer så intakta som möjligt.
Ansgar och Adam av Bremen tillhörde samma biskopssäte – Hamburg-Bremen. Trots att Ansgar levde och verkade främst under första hälften av 800-talet närhetskriteriet i tid är inte uppfyllt; trots att Ansgar under stor del av sin verksamma period verkat utomlands i Danmark och enligt Rimberts uppgifter i Sverige samt även fått fly från biskopssätet i Hamburg p.g.a. vikingarnas härjningar på 840-talet närhetskriteriet om plats endast delvis uppfyllt, så kan det finnas skäl att anta att de båda liksom Rimbert uppfyllt ett annat närhetskriteri à la värdegemenskapen i en och samma biskopsstols inre krets.
Med andra ord så måste värdegemenskapen föras in som ett närhetskriterie vid studier av texter som behandlar äldre tidsperioder än den som textförfattaren själv levde under. Samma värdegemenskap måste den som vill göra en källkritisk analys också försöka spåra i nutida politiska texter, utspel, påståenden o.s.v. Om man bortser från att man själv kan leva i en annan värdegemenskap än den man hör uttala sig eller läser att har uttalat sig, så är det lätt att gå vilse
Alliansens partier och de Rödgröna har två vitt skilda utgångspunkter när fakta skall presenteras. Fast man i båda fallen kan anta att syftet vid varje givet tillfälle är att förstärka den egna ställningen/värderingen och försvaga motståndarens, så hämtar båda sidorna sin ‘brasved’ från den värdegemenskap som finns i varje svenskt (och utländskt) politiska parti.
Nutida exempel 1
Utgående från sin egen subjektiva värdering, svårt att undgå att få med från den värdegrund som finns i ett politiskt parti och som kan förutsättas vara orsak till att någon valt att aktivera sig i ett parti, presenteras den verklighet som finns i Sverige idag. Så som varje sida själva upplever den. Dvs en helt subjektiv värdering.
Die wichtigkeit oder Bedeutung eines Problems hängt immer auch von subjektiven, bewer tendens Elementen ab. Källa: Vollmer Gerhard, 1993[1]
Värdegemenskap respektive tendens
Vad är det då som skiljer värdegemenskap från tendens? En värdegemenskap utgår från ett normsystem som omfattas helt eller till stora delar av de som lever under detta normsystem. En tendens å andra sidan kan vara ett resultat av detta normsystem, men är oaktat detta alltid en subjektiv värdering som utgår från den enskilde individen som förmedlar en uppgift i tal eller skrift.
När Sveriges 800-talet presenteras sker detta ofta utifrån Adam av Bremens Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar[2] respektive Rimberts Vita Ansgari.[3]
Då Adam av Bremen gett få exempel på andra 800-tals källor som behandlar eller tycks behandla Sverige, är det rimligt att anta (värdegemenskapskriteriet ovan) att Adam av Bremen i stort använt sig av de uppgifter som Rimbert och andra som varit verksamma inom samma stift lämnat. När Adam av Bremen framhäver det som är i Hamburg-Bremensstolens intresse är detta visserligen ett resultat av att värdegemenskapen inom kyrkan skapat sig ett eget normsystem, samtidigt är den tendens som historiker i nutiden kan finna i Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar i huvudsak ett resultat av Adam av Bremens egna subjektiva värderingar. M.a.o. är alla uppgifter som Adam av Bremen lämnar om Ansgar och andra Hamburg-Bremenska biskopar subjektiva även om Adam av Bremen levde i samma slutna värdegemenskap och med samma normsystem som det Rimbert en gång levt inom.
Nutida exempel 2
S.k. Littorinaffären presenterade Aftonbladet en story som i princip bara bestod av obevisade påståenden, bl.a. att OM Littorin förnekat sexköp anklagelsen, så skulle Aftonbladet aldrig gått vidare med den.
Nu bevisades det att Littorin klart och tydligt förnekat anklagelsen, vid minst tre tillfällen, före Aftonbladets publicering av den grova beskyllningen. Trots detta, så fortsätter Aftonbladet att vidhålla sin ursprungliga ståndpunkt. Tendensen är klar. Alliansen i allmänhet och Littorin, samt i förlängningen statsminister Reinfeldt, står för allt som Aftonbladet inte tycker om. Denna tendens är alltså ett exempel på att en tendens kan vara ett resultat av ett normsystem, det socialdemokratiska. Därmed inte sagt att tendens i sig eller normsystem är ett och samma trots att det i det aktuella fallet kan se ut som detta är fallet.
Varje berättelse oavsett om den är överlämnad i talad eller skriven form består av tankar som någon tänkt uttryckta i det språk den personen använde och handlar om den verklighet, reell eller imaginär som just den individen vill lämna som sitt bidrag/sin målning av något som för personen i fråga är/var väsentligt. Tankar, termer, ord och meningar är valda av den som överlämnar ett budskap. Subjektiva värderingar ligger till grund för valet av ord och termer.
Ovanstående kan låta högtravande och komplicerat, men det är inget mot de problem som uppkommer när en texts, nutida eller historisk, skall analyseras utifrån en källkritisk synvinkel. Inom historieforskningen har man länge talat om olika kriterier som skall vara uppfyllda för att en text skall betraktas som tillförlitlig. Oaktat detta, blir konsekvenserna många gånger att rent orimliga uppgifter kan antas vara sanna, samtidigt som reella beskrivningar kan sållas bort eftersom någon del av texten/orden utifrån en eller annan orsak – teoribildning eller paradigm – antas som orimliga om man inte tar med värdegrunder, sin egen och den som skrev/uttalade sigs värdegrunder, i analysen.
Som de flesta av er vet finns det fortfarande en hel del ”Original” från äldre tider. Den första frågan är alltid ”Är det en riktig Original” – i den meningen att detta är den skrivna texter första ursprungliga handskriften. Många gånger är det, men i de flesta fall den text som avses är en gammal kopia av texten. Det innebär inte att du inte kan behandla ord skrivna som är ursprungliga ord, om man ser sig om efter fler exemplar att jämföra texter ord för ord, stavning av stavning. Om det inte finns mer än en kopia av en antik eller medeltida text runt, är det än viktigare att leta efter Avhandlingar och uppsatser skrivna på olika språk som behandlar texten i fråga och leta efter andra gamla källor som avses som kan hänvisar till den ursprungliga boken. Samma gäller när vi idag öses över av påståenden; giltiga och ogiltiga argument; slutsatser där ingen hänsyn tagits till att något obevisat behandlats som fakta för att bevisa vidare påståenden.
Här uppkommer de viktigaste frågan av alla för de som vill göra en källkritisk analys:
Är texten skriven nära i tiden av händelser som avses, har vi någon anledning att tro att den som skrev eller uttalade sig hade en personlig subjektiv åsikt som skulle kunna ligga till grund för det som skrivs/sägs.
Jag skall ge några exempel på varför detta är viktigt:
Historiskt exempel
Vi ”vet” en hel del, om slaget vid Marathon (490 f.Kr.), men hur vet vi det? Allt vi har är en enda text skriven av en författare som föddes samma år som slaget ägde rum.
Det finns inte en enda källa ”nära i tiden” bara en källa ”nära på plats” och vi har all anledning att tro att författaren Herodotos (490-425 f.Kr.) var influerade av den grekiska talas version av vad som hände och Grekiska värdering av tiden i fråga om vem som var modig, vinna och så vidare.
Detta innebär att allt vi faktiskt kan säga säkert är: att en kamp ”förmodligen” ägde rum 490 f.Kr. på ett ställe som heter Marathon och att vi har all anledning att tro att Datis och Artafernes där namnen på Warleaders den persiska sidan och att Darius sände den misslyckade expeditionen på grund av Atens och Eretria deltagande i Jonic upproret. Vi kan också anta, rätta eller inte vet vi inte säkert, att den persiska sidan förlorade. Om det någonsin var en atensk courir heter Feidippides som leder till Sparta om hjälp? De flesta forskare skriver om sitt tvivel av Herodotos uppgifter om Slaget vid Maraton Men vem vet? När vi bara har en källa till våra uppgifter, oavsett om denna källa är historisk eller nutida, och de uppgifter som presenteras varken kan sägas vara i avsaknad av tendens eller (många gånger) självlysande syfte till framställningen, så är det viktigt att vara vaksam. Källkritisk analys måste alltid göras om du och jag skall kunna få en möjlighet att värdera alla uppgifter, fakta såväl som påståenden, som väller över oss från radio, tv, nätet och i dagspressen.
Med andra ord måste varje källa oavsett om den är historisk eller nutida, måste värderas utifrån samma standard. Närhet i tid och plats, syfte, tendens med mera som är viktiga hjälpmedel i analys av äldre texter, är lika viktiga när vi analyserar medias uppgifter idag.
Nutida exempel
I juli 1999 fick jag ett brev från en person som skrev: ”Tack, men jag litar mer på människor som faktiskt vet något om namn och språk, jag har inget intresse av din tröttsamt nonsens . Tills du kan stödja dina åsikter med något mer än din vanliga kryptiska hänvisningar till oidentifierade källor, de kan lika gärna vara helt okunniga. ” Eftersom personen inte hade lyckats identifiera texter från Adam av Bremen, Rimbert, Nestors krönika, Alfred’s Orosius, första Novgorod Annals, 1888, Khazarian hebreiska Handlingar av det tionde århundradet och andra källor kända av någon som arbetar med historiska vetenskapen, så visade personen sin egen okunnighet. Detsamma förekommer ofta i den dagliga politiska debatten 2010. Som jag skrivit mer än en gång: Det är tillåtet att vara dum. Men det är dumt att bevisa detta
Den andra viktiga frågan som sällan ställs är: Hur identifierar vi en grupp människor eller en viss person som nämns i gamla böcker, som ‘synts’ på stan i nutid eller på bild/film? En rysk forskare, frågade mig en gång om Wisu, Ves i det förflutna och vepsiskans stavning/uttal o.s.v. av det namnet samt om det var möjligt att utifrån t.ex. historiska skrifter skrivna av arabiska resenärer och geografer i tidig medeltiden identifiera en person eller en grupp i gamla texter?
Först och främst måste vi inse att det inte var lättare förr i tiden än i dag. I dagens snabba mediesamhälle har vi sällan problem med stavningen. Men vi inte bli förvånade över att detta ofta hände i äldre tider. Jag ger er två exempel:
Namnförvirring exempel
UPPLAND var inte ett namn för dagens Uppland före 1290 (de som ifrågasätter detta bör gå leta efter texter i Medeltidsarkivet om Skaraborg och söka ordet Algotssönerna. Efter död kung Magnus Ladulås i december 1290 där förmyndaren till den unge kung Birger Magnusson deltog i att skapa av landskapet Uppland genom att lägga ihop Tiundaland, Attundaland, Fjädrundaland och Roden tillsammans för att ett nytt landskap.
Jag har hört många forskare utomlands och i Sverige säga – men sagorna och Ynglingatal? Först och främst måste vi inse att Oplande ( den ursprungliga stavningen) funnits i två andra platser i äldre tider – först och främst det norska Oplande och än även det svenska Oplande i söder om Vättern (från Habo i Västergötland över Jönköping i Småland upp till Omberg-Ödeshög i Östergötland). Detta var och är namnet på det området används av människor i vissa andra länder. (Exempel på detta finns redovisat i Labuda Gerard, Źródła, Sagi jag legendy göra najdawniej szych dziejów Polski, Warszawa 1960, när han talar om Rökstenen i Ödeshög).
I nutiden har vi sällan detta problemet. Även om det av och till kan uppkomma så kan jag för dagen inte erinra mig något större problem som uppkommit när en text eller ett uttalande från nutiden skall analyseras källkritiskt. Vi har i stället fått ett annat problem. Genom att vi matas med bilder på människor, så är det ofta svårt ens för de som befinner sig i en situation att utan bevisning/säkra uppgifter avgöra om en person är den man tror den vara eller om det är en look-alike. Konsekvenserna av detta syns över hela världen när det gäller vittnesidentifikationer som sker långt efter en händelse. Det är inte ens direkt efteråt lätt för en individ att bortse från sin egen ryggsäck, sin värdegemenskap och sin förutfattade mening, och avgöra om det är/var eller inte är/inte var en viss person som var inblandad.
Konsekvensen blir då att fel person identifieras, eller att rätt person undgår identifikation bara för att var och en av oss har med oss en ryggsäck utifrån det vi tror vara sanningen om hur en person ser ut och hur den är. Förödande konsekvenser uppkommer också om media idag tar sig friheten att hoppa över bakgrundsinsamlingen, källkritisk analys och går fram som en ångvält. Aftonbladet nämnt ovan är i min subjektiva värdering ett sådant exempel.
