2011-11-17 23:36
Jag tycker inte att det minsta konstigt att man går på utseendet när man som arbetsgivare anställer folk.
Kläder och stilar är ett sätt att utrycka sig själv eller visa tillhörighet till en grupp. Fastän man inte kan dra alla över en kam så vore det dumt att inte se samband och likheter med olika stilar.
Som arbetsgivare kan jag tänka mig att jag gärna skulle anställt den säregna killen med tatueringar, regnbågsfärgade jeans och färgat hår som director till mitt stora mediaprojekt.
Men inte skulle jag välja honom till ett städjobb när han i sin stil utstrålar utmanande och eget tänkande. Han har redan i sitt val av frisyr visat hur han tänker. Det ska vara som han känner för att ha det och hur han trivs med det. Dessutom är det ett sätt att synas. Till detta jobbet tar jag hellre tillbakadragna Johnny som tyst lunkar in med sin casual tröja från Dressman. Punkt. Intrycket är istället en tillbakadragen, ej utmanande, jämn person som är som en stilla liten damm istället för ett hav som snabbt blåser upp till storm. :D
Fördomsfullt? Ja. Men kan det inte finnas en uns av generell sanning i fördomar man själv har byggt upp? Fallet kan bedra, självklart och någon gång kanske man som arbetsgivare får ifrågasätta sina fördomar. Men att kunna dra slutsatser av hur folk valt att utrycka sig och åskådliggöra sig själva är att se lite mer än bara höra vad personen säger.
What doesn't kill you fucks you up mentally.