Svar till Snopp [
Gå till post]:
BÅDE Gud och vi minigudar (själar) är självmedvetna, aldrig påstått någonting annat!
BÅDE GUD och vi minigudar består ju av den medvetna levande personliga oföränderliga andliga energin, och vi är all EVIGT MEDVETNA andevarelser, som för tillfället bebor dödsdömda materiella stofthyddor, köttkostymer!
Gud är evigt fri, så Han är aldrig fängslad i materiella kroppar, som vi betingade själar är!
NATURLIGT URVAL:
Naturligt urval är en princip som ofta framhålls inom evolutionsteorin. I korthet går denna princip ut på att de starkaste, eller bäst lämpade, individerna överlever och de sjuka dör.
Denna princip talar faktiskt emot evolutionsteorin. Organismer som muterats och eventuellt har embryon till nya egenskaper, strukturer och organ, borde också ha sämre funktionalitet (om ett reptilben utvecklats till en fågelvinge, skulle det först ha blivit ett dåligt ben långt innan det blev en bra vinge!) och skulle därför vara de första att falla offer för denna princip. Deras gener kan därför inte föras vidare till nästkommande generationer.
Naturligt urval är alltså ingen process som utvecklar en djurart till någonting mer komplext. Den kan däremot vara en process som håller en art fri från diverse sjukdomar och genetiska defekter.
Det finns dock något som kallas mikroevolution eller variation. Detta innebär helt enkelt att en population av en viss djurart kan utveckla vissa olikheter och egenskaper som skiljer sig från en annan population av samma djurart. Detta har emellertid ingenting att göra med den evolution som evolutionisterna talar om, makroevolution, som innebär att en art från ett visst släkte eller familj har utvecklats till en art av något annat släkte eller familj. En hund kan som bekant se ut på många olika sätt, men oavsett utseendet så är den fortfarande en hund. Man har exempelvis aldrig kunnat avla fram en katt eller något annat djur utifrån en population hundar.
Mikroevolution eller variation kan alltså ge upphov till nya arter och underarter, men där upphör utvecklingen. Det är nämligen så att - tvärtemot vad evolutionisterna förutsätter - för varje ny art eller underart som utvecklats har det genetiska materialet blivit mindre, vilket innebär mindre variationer för framtida generationer.
Det finns ett bra praktiskt exempel på detta inom växtriket: Sockerbetan innehöll för drygt hundra år sedan ca 6% socker. Genom selektivt urval förädlades sockerbetan så att den till slut innehöll 17% socker. Där stannade utvecklingen upp, trots att man fortsatte att genetiskt försöka höja sockerhalten. Orsaken till att sockerhalten stagnerade var att de gener som var inblandade i betans sockerproduktion genom det selektiva urvalet hade tunnats ut så att variationerna hade upphört och någon ytterligare ökning av sockerhalten inte längre var möjlig.
En art som på något sätt specialiserat sig eller anpassat sig till en viss miljö har alltså sämre förutsättningar att utvecklas vidare på grund av att det genetiska underlaget har blivit mindre. Denna process borde alltså öka risken för en djurart att dö ut, och inte minska den. Detta kan knappast vara det som evolutionisterna menar med biologisk utveckling. Ordet 'urval' innebär ju att någon eller några enstaka väljs ut ur en större mängd, vilket då också måste innebära att den genetiska mångfalden reduceras och inte ökar.
De bäst anpassades överlevnad: (the survival of the fittest)
Kärnpunkten i darwinismen är påståendet "De bäst anpassades överlevnad", eller med Darwins egna ord "Natural Selection, or the survival of the fittest". Låt oss därför syna denna fras litet närmare:
Eftersom denna mekanism (naturligt urval) är ett sådant centralt begrepp bland evolutionister skulle man kunna förvänta sig att finna detaljerade studier och observationer från naturvetenskapen. Tyvärr får man leta förgäves för att finna någonting som kan bekräfta denna process. Naturligt urval kan nämligen inte studeras på någon experimentell nivå.
Varför? Jo, naturligt urval innebär att de växter och djur som är bäst anpassade till deras miljö också är de mest framgångsrika.
Hur mäter man då anpassningen? Detta kan, enligt darwinisterna, mätas genom individens förmåga att överleva.
Men hur mäter man överlevnad? Jo, genom att räkna antalet avkommor - ju fler avkommor desto större överlevnadsförmåga. Anpassning innebär alltså den bästa fortplantningsförmågan. Men begreppet överlevnad mättes ju även den med samma term - den bästa fortplantningsförmågan. Alltså så kan man skriva om frasen "De bäst anpassades överlevnad" till "De organismer som har den bästa fortplantningsförmågan fortplantar sig bäst".
Nu inser man problemet med Darwins teorier.
Denna fras säger faktiskt ingenting och är ett praktexempel på en så kallad
tautologi (en självsägande nonsensfras som alltid är sann. Ex: Antingen kommer Pelle eller också kommer han inte). Tautologier är något som naturligtvis inte får förekomma inom vetenskapen.
lvmedveten gud, i vissa en omedveten och i andra är vi alla gudar. Du tycker att det naturliga urvalet är hokus-pokus men inte att någon random gud en dag kände sig för att skapa en värld.
Dra åt Helvete?
Du tror alltså på Himlen och Helvetet?
Hare Krishna Hare Krishna, Krishna Krishna Hare Hare, Hare Rama Hare Rama, Rama Rama Hare Hare - Stay high forever!
