senaste tiden har vi varit irriterade på varandra, hon har varit irriterad att jag inte gjort det jag lovat och att jag glömmer bort saker och ting, att jag inte kan prioritera.. och jag har varit irriterad på henne för att hon inte uppskattar det lilla i livet jag ger åt henne. Under hennes regler kan hon bara se mig nån timme i veckan och om det ska ske så är det jag som ska vandra, hon kommer aldrig förbi mig ifall det inte någon som dött eller dylikt, själv ger jag all tid i världen för att vara med henne, vill hon vara med mig på en lördag, visst, då skippar jag städningen osv. Jag är ganska flexibel. Ger jag något förslag så är det alltid nej för hennes del.
under dessa månader har hon inte viljat spendera tid med mig i köket, jag är den killen som gillar laga mat tillsammans, det är mycket mysigt enligt mig, istället har hon inte viljat äta maten som planerats laga och istället bett om att vi ska äta på cafe, resturang osv och det har varit bara jag som bjudit henne på maten, hon har inte lagt ut en krona på mig när vi varit ute på stan. Fast.. vi lagade mat en gång och vi båda gillade det men hon är tveksam att göra det igen.
Eftersom detta varit irriterande för mig, att jag ger och ger, men får inget tillbaka, visst en eller två nätter i sängen med henne, men så har jag liksom inte viljat ge ett piss till henne, jag har funderat på inte köpa någon julklapp alls till henne, hon har viljat ha presentkort på två olika butiker och jag var positiv när jag hörde det men under detta som varit.. så mja.
Varje gång hon varit ut på krogen så har jag hämtat henne, hon har alltid varit ledsen, missnöjd över kvällen eller varit så stupfull att hon inte kunnat stå eller prata, att se henne såhär får mig att må dåligt, jag har sagt till henne vad jag tycker om att hon är ute och festar, men hon menar att det inte är så ofta, men tja, en eller två gånger per månad, själv är jag ut en eller två gånger per år.. Så inatt var jag 18mil ifrån henne och hon skulle ut och festa, jag själv skulle ta en öl och umgås med några vänner, men då kom de där tankarna hur det skulle vara ifall hon söp sig så full att någon random kille skulle ta hem henne och våldta henne eller att hon somnar vid ett staket utanför krogen och fryser ihjäl under natten.
Så.. eftersom hon inte svarat på ett sms i timmen mellan 20.00 och 02 så blev jag var så jävla orolig, så dum nog var jag att sätta mig trött bakom ratten och köra dit, 03.30 var jag framme, hon hade kommit hem helskinnad och var inte alls så full, hon hade lämnat mobilen i sin jacka i gaderoben och inte hört av sig.
När allt visade sig vara ok, däckade jag hemma hos mig. Hon ringde upp mig, ville prata och jag kom över, jag hade en lätt aning om vad det handlade om eftersom det varit så turbulent senaste tiden mellan oss och jag kunde läsa på henne att hon ville göra slut, men hon kunde knappt säga orden att jag var tvungen att göra det åt henne.
Men.. Det sjuka i det här enligt mig var typ att hon tyckte vi haft en slags maktkamp och att vi båda varit irriterade på varandra, hon pekade på att allt som sagts mellan oss varit mitt fel och jag har inte varit tillräcklig. Men samtidigt säger hon att hon ser allvarligt på det här och att vi annars borde göra slut om det inte blir någon förändring, jag tyckte det lät så jävla löjligt att jag var tvungen att hålla med.
Alla här måste tycka att jag är en utnjyttjad pojkvän och borde göra slut med denna kvinna, men visst känner jag mig också så. Men jag fattar inte vad jag gör för fel, jag försöker, duger inte det för dessa kärringjävlar...?
Sen börjar hon fråga mig hur jag ser på relationer, ifall jag är typen som tar första bästa för att jag har så dåligt självförtroende att träffa nya, den rätta. eller om jag är den som står ut att leva med någon man inte tycker om resten av sitt liv.
mitt svar på det var att det är henne jag tycker om och att jag försöker, jag har inga problem att träffa nya människor men när man träffat någon som är rätt, så ser jag inte på problemen utan försöker se det som är bra i personen. Jag vill kunna må bra att vara tillsammans med någon och i dessa turbulenta vindar har jag inte fått någon bra respons av henne att jag vänt mig till tjejkompisarna om mina relationsproblem som sagt att något i stilen att de tycker jag är en självplågande själ.
.. Så.. vad är det här för tjej? lever hon i någon slags "reality-tv show" ?
hur målar ni upp denna tjej..? fan, passa på att spy ut så mycket som möjligt, det lär åtminstone få mig på bättre humör..
mmja
