Svar till Salvator [
Gå till post]:
Hur kan det var irrelevant när brottsoffret är den ena parten i domstolen?För att brottsoffrets önskningar om vedergällning är helt irrelevanta till de straffnivåer som är rimliga av kostnads och preventionsskäl. Om man istället för att lägga pengar på att mätta en primitiv behov av hämnd lägger pengarna på att förhindra brott från att ske genom att ha fler poliser, bättre utbildning eller vad som nu krävs, så minskar vi antalet framtida offer.
Varför ska offret ens då kunna yrka på skadestånd om vi ser från till brottsoffrets perspektiv? För att ersättande av skada i den mån det går är det närmaste man kommer till att göra handlingen ogjord. Om du tar sönder någons fönster så är ersättandet av fönstret ett sätt att gottgöra, att skapa mer onödigt lidande är det inte.
Vad säger det om samhället eller om hur statens syn på hennes medborgare om våldsbrottslingar går friaSå länge staten kan i bästa mån garantera att de inte begår handlingen igen så är det en sund syn på hennes medborgare.
Vet inte om du har åkt på någon misshandel någon gång? Ansiktet läker iaf ganska snabbt och kostnaden för det behöver inte vara mer än patientavgiften du betalar när du går och dokumenterar skadorna. Det är svårt att sätta monetära värden på psykiskt lidande, men det borde naturligtvis gå att räkna ut en så bra lösning som möjligt.
Jag har aldrig blivit misshandlat, men en närstående till mig blev mördad för ett par år sedan. Jag kan aldrig förlåta gärningsmannen, och inga pengar i världen kan gottgöra handlingen, men efter den initiala ilskan så har jag ärligt talat inga som helst önskningar av att gärningsmannen ska råka illa vid. Hela situationen har skapat onödigt mycket lidande redan nu, varför göra det värre? På vilket sätt tjänar vi på att se personen och dennes oskyldiga närstående lida, på vilket sätt gör det saknaden mindre?
Men visst, jag är väl sadist och knappast opartisk. Jag har slutat att se världen som ett rosa fluffigt moln och kan uppriktigt säga att vedergällning är tillfredsställande. Jag ser inte världen som ett rosa fluffigt moln, men jag ser inga tillfredsställelse eller nytta med vedergällningar.
Jag tycker dock att det är stor skillnad på skadegörelse och våldshandlingar. Agreed. Den ena är tämligen enkel att gottgöra, den andra betydligt mer komplex.
Jag är ingen anhängare av dödsstraff men dödsstraff är lite speciella av sin natur. Frågan om liv och död gör det hela lite mer komplicerat än om vi stänger inne någon några år extra på kåken i Sverige. Att stänga in någon några extra år på kåken är av stor betydelse. Det är pengar vi spenderar på att hålla någon inlåst som vi kunnat spendera på annat som bevisligen är mer effektivt. Att ha fasta straff för beteenden som har psykologiska, sociala eller genetiska orsaker är även det opraktiskt och dumt. Lite tyder på att det minskar benägenheten för dem att begå brott (som jag visade tidigare så är 76% av de intagna återfallsförbrytare, hälften av dessa för våldsbrott. Hela 43% av de intagna är inne för tredje gången eller mer), samtidigt som man låter bli att ta hänsyn till de faktorer som orsakade brottet i första början. Åtgärder som förhindrar återfall men som tar längre tid än de straff som samhället för tillfället anser är berättigat för dådet negligeras ju då helt. Ett exempel är utbildning: en studie från florida visar att man kan minska återfallsrisken med 23% om man ser till så att förbrytaren skaffar sig kunskaper som motsvarar en niondeklassare eller högre:
http://www.dc.state.fl.us/pub/recidivismprog/execsum.htmlJa mer information behövs säkerligen. Jag tror inte heller att det finns något generellt missnöje mot rättssystemet utan det rör sig främst om vissa typer av brott. Fast nu var det så att människor fick bestämma straffet för typiska brott som orsakar missnöje, såsom våldtäkt, relationsvåld, förskingring av en äldre kvinna och gatuvåld.