Svar till Pupillen [
Gå till post]:
Fast... ingenting i det mailet styrker ju dina påståenden? Hon hänvisar dig till studier som gjorts inom ämnet,
"Det är mycket bra, högt vetenskapligt kompetenta, studier som används mycket då området diskuteras"Hon säger ingenting om att hon har läst materialet hon ger dig, eller att den styrker dina påståenden, bara att den finns. Har du beställt materialet eller på annat sätt tagit del av vad som står däri?
Hennes personliga "åsikter" om videor på youtube är lika lite påståendestyrkande som när du själv ger din åsikt om samma videos.
Dessutom har jag nu tagit mig tid att läsa stora delar av rapporten du gav mig, från regeringen. Jag hoppade över delar som behandlar djupare fakta om religionerna och annat historiskt ovidkommande. Anser du att jag missat något av vikt får du rätta mig.
Länk till rapporten:
http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/83/60f08019.pdfJag hittade en del ganska intressanta delar och har utan förändring kopierat delar av dokumentet. Vissa bitar har jag på olika sätt förtydligat utefter vad jag själv anser intressant/viktigt för diskussionen, på olika sätt. jag har även försökt skriva upp sidnummer och varit så konsekvent i strukturen jag kunnat.
Om du/någon annan tycker att jag missat/utelämnat något bara för att det inte är i enlighet med mina åsikter eller liknande så är ni mycket välkomna att återkoppla till detta och visa vad jag missat/failat på.
Först kan vi läsa detta, på sida 38 och 39:
Visa spoiler
...Att den konventionella slakten inom
EU väcker frågor och starka känslor inför behandlingen av djuren
under transporter till slakt, under stressmomentet inför slakt och
under själva slaktögonblicket visar reaktionerna på TV-reportage
om Europas slakthus. Att rubricera denna hantering som grym
misshandel av djur utgör snarast en självklarhet. Givetvis gäller
detta på intet sätt all hantering i samband med konventionell slakt
som utföres med hjälp av bedövning. En vegetarisk livshållning
skulle givetvis komma förbi frågan om slaktsätt men detta gäller ju
i samma utsträckning inför all slakt av djur vare sig på konventionellt
sätt eller enligt judiska och muslimska föreskrifter.
Både judendomen och islam har alltså starka traditioner av
medlidande med djur och en högt hållen djuretik. Den som är
grym mot ett djur kan inte ses som rättfärdig. Det blir då inte
endast en fråga om hur djur på minst plågsamma sätt slaktas utan
också hur djur behandlas medan de lever och hur aveln går till. Här
är också viktigt att påpeka ytterligare en aspekt. I de länder där
kosher och halal är tillåten som slaktmetod är det givetvis så att hanteringen helt är underställda övriga sanitära och djurskyddsaspekter i respektive land. Så har exempelvis jordbruksministern i
Israel nyligen kritiserat vissa slakterier med kosherslakt för att de
inte har tillräcklig sanitär standard. Det handlar om att ha respekt
och medlidande! Att tillfoga så lite lidande som möjligt både när
det gäller djurhållning och hantering av slaktdjur.
Europeisk bedövningsslakt kan alltså rubriceras som grym misshandel av djuren, enligt rapporten. Detta är ingen regel, men detsamma påstås ju av många i tråden när det kommer till halalslakt.
Och som tas upp finns ju kopplingar mellan levnadsstandard i respektive land och dess hantering av slakten, men detta är i mina ögon lika relevant som att vapen skulle totalförbjudas eftersom de används i krig i länder som inte delar Sveriges levnadsstandard.
Vi går vidare:
Visa spoiler
Djurskyddslagen
Intentionen bakom judiska och muslimska slaktmetoder är att
skydda djuret och utsätta det för så lite lidande som möjligt. I
detta sammanfaller intentionen med den svenska djurskyddslagstiftningen.
I nazismens skugga
1937 förbjöds skäktningen i Sverige. Beslutet fattades enligt slaktlagen
som gjorde frågan till en djurskyddsfråga. Vilka var då bevekelsegrunderna
för denna lag? I propositionen inför beslutet
skrev departementschefen:
”Oavsett hur det förhåller sig med graden av lidande som vid skäktningen
tillfogas djuret, föreligger även andra omständigheter som
tala för ett skäktningsförbud. Man kan således inte bortse från att
skäktningen gör ett mera motbjudande och råare intryck på åskådaren
än bedövningsslakten. ... Vidare måste beaktas, att det
otvivelaktigt för stora delar av vårt folk framstår såsom stötande
att en sådan slakt är lagligen tillåten, och att en kraftig opinion
kräver att skäktningen förbjudes"
Detta tyder, enligt Kenneth Ögren, på att en opinion ledde till att
lagen gick igenom snarare än belagda djurskyddsaspekter.
Lagen trädde alltså i kraft, inte av särskild hänsyn till djuren faktiska lidande, utan vad man trodde att folk ansåg stötande. En av kulturen opinionsbaserad lag alltså. Om jag har tolkat texten rätt.
Fortsättning på Sida 40:
Visa spoiler
Från judiskt håll har rätteligen påpekats att lagen insatt i ett
internationellt mönster kan ses i ett anti-shechita perspektiv. I
mitten av 1800-talet växte ett motstånd mot den judiska slaktformen
fram i Tyskland. Schweiz förbjöd slaktformen redan 1893
medan Norge och Bavarien införde förbudet 1930, Tyskland 1933,
Sverige 1937 och Italien året därpå. Under andra världskriget var
shechita förbjudet i alla områden underställda Tyskland. Diskrimineringsombudsmannen
har påpekat att i samband med krigsslutet
1945 upphävdes förbudet i alla länder där det införts under
den nazistiska eran utom i Norge, Schweiz och Sverige.
Vad detta har med din tråd att göra? Ingenting, det är enbart bakomliggande intressanta fakta om varför lagen inom relevant forntid först kom till.
Fortsättning på samma sida:
Visa spoiler
Djurskyddslagen (SFS 1988:534)
Lagen från 1937 upphörde i och med att en ny lag utfärdades 1988-
06-02 med grundläggande bestämmelser om hur husdjur och djur i
fångenskap skall hållas och behandlas. I § 2 läggs basen genom att
”Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och
sjukdom.” Det lagrum som berör slakt återfinns i §§ 13 och 14:
13 § När djur förs till slakt och när de slaktas, skall de skonas från
onödigt obehag och lidande.
14 § Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av.
Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.
Första stycket första meningen gäller inte om ett djur till följd av
sjukdom eller olycksfall måste slaktas genast.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket
får meddela föreskrifter om undantag från första stycket första
meningen för fjäderfä och kaniner.
Lagen är här tydlig i sitt krav på bedövning innan blodet tappas av.
Därmed är kosher- och traditionell halalslakt utesluten. I förarbetet
till lagen talas i propositionen enbart om kosherslakt.
Djuret ska bedövas, punkt.
I fortsättningen på nästa sida(sid. 41):
Visa spoiler
Europeiska konventionen om skydd av djur som förs till slakt
har godkänts av Europeiska unionens råd. Därmed är också
Sverige anslutet till bestämmelserna om bedövning av djur före
slakt. Här finns också en passus om möjlighet att bevilja avvikelser
i samband med slakt enligt religiösa ritualer.
Nu hoppar jag framåt ett par sidor då sida 42 och framåt handlar om Svensk historia om religionsfrihet mm.
Sida 53:
Visa spoiler
Djurskydd kontra religionsfrihet
Slaktfrågan har sedan 1937 i huvudsak behandlats som en djurskyddsfråga
utan att egentligen prövas ur religionsfrihetens
perspektiv. Genom motioner i riksdagen och debatt i media har
detta ifrågasatts. Det svenska förbudet mot judisk och muslimsk
slakt föranledde dåvarande Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO) Peter Nobel att uppmana regeringen att tillsätta en
utredning för att undersöka förutsättningarna för en förändring av
djurskyddslagen. Regeringen gav den 20 juni 1991 Jordbruksverket
uppdraget att bedöma om vägande skäl finns för dispens
från lagen.
Djurskydd före religionsfrihet, det säger jag inget om, djurens välmående är viktigare än korkade, gamla seder enligt mig.
Visa spoiler
Jordbruksverkets rapport
Utredningen Slakt av obedövade djur publicerades 1992.Rapporten
består av drygt fem sidor text och tre bilagor. Den första bilagan
utgör en sammanfattning av en litteraturstudie, den andra av
minnesanteckningar från en studieresa till England och den tredje
av en videofilm. Litteraturstudien utgörs i stort sett uteslutande av
artiklar ur veterinärtidskrifter och veterinärmedicinska rapporter.
Det innebär att det perspektiv som valts också vad det gäller de
religiösa aspekterna på kosher- och halalslakt har utelämnat såväl
religionernas egna röster som synpunkter vilka närmar sig frågan
utifrån exempelvis religionsfrihetsaspekter. Detta vägval visar sig
också genom att den av Jordbruksverket sammansatta arbetsgruppen
inte inkluderade vare sig juridisk, filosofisk eller teologisk
Fortsättning på sida 54:
kompetens.121 Jerzy Einhorn som såg denna brist motionerade i
riksdagen under pågående utredning med en hemställan att riksdagen
hos regeringen begär att utredningen kompletteras med
sakkunniga företrädare för muslimskt och judiskt samfund.
Jordbruksutskottet menar att det är en ”självklarhet att man i
denna översyn samråder med företrädare för berörda religioner”
och att detta tillgodoses utan särskilt uttalande från riksdagens
sida.
Utredningens uppdrag var att ”redovisa möjligheterna att
tillämpa en slaktmetod som innebär att bedövning sker först efter
att skäktsnittet har lagts och som dels är förenlig med de krav som
bör ställas från djurskyddssynpunkt och dels kan accepteras från
judisk och muslimsk religiös synpunkt”. Svaret från utredningen
blev att dispens ej bör medges.
Samma sak här antar jag, religionsfrihet kontra djurens välmående?
Vi fortsätter:
Visa spoiler
Utredningens bedömning
I sin bedömning hänvisar utredningen i en sammanfattning till två
skäl för att dispens ej bör ges för bedövning efter skäktsnittet.
Detta upprepas också i stort sett under rubriken ”Arbetsgruppens
ställningstagande”. Det första skälet att inte ändra djurskyddslagens
bestämmelse är:
Den emotionella stress och ångest som djuren sannolikt erfar
under den för skäktning nödvändiga infängslingen och fixeringen
av huvudet, samt under själva snittet strider mot denna bestämmelse.
Att medge dispens i en tid då strävandena att humanisera våra
slaktmetoder främst koncentreras på att skydda djuren från
Fortsättning på sida 55
transport- och fixeringsstress före bedövningen vore från djurskyddssynpunkt
att ta ett stort steg tillbaka.
Det andra skälet som därtill anges vara tungt vägande bygger på att
allt kött vid kosherslakt inte är tillåten föda enligt judisk ortodox
tro. Utredningen konstaterar:
Detta kött skulle komma att saluföras på den öppna marknaden.
Det skulle innebära att många av de människor, som av etiska skäl
motsätter sig religiös slakt, skulle komma att äta skäktat kött,
oinformerade om ursprunget och mot sin övertygelse.
Infängslingen knyten till skäktning återkommer i följande urklipp.
Wall of text.
Visa spoiler
Det första skälet beskrivs med två moment som skulle medföra
stress för djuret, dels infängslingen och dels snittillfället. Utifrån
avblodning i relation till när medvetslöshet infaller dras däremot
inga slutsatser i rapportens sammanfattning. När det gäller infängslingen
beskrivs den muslimska slakten i stort sett inte alls
utan det konstateras enbart att kraven är mindre rigorösa. Den
infängslingsmetod som utförligast beskrivs är den s.k. Weinberg
pen, varvid det konstateras att påtagliga tecken på emotionell
stress visas. Denna metod förbjöds i England, vilket också rapporten
redovisar, före arbetsgruppens studiebesök. Metoden som
aldrig används av muslimer och som är förbjuden i England utgör
ändå en bedömningsmall för utredningen. En av olika alternativa
infängslingsmetoder, den s.k. Cincinnati pen, beskrivs och bedöms
utifrån den förbjudna metoden. Det andra momentet som i sammanfattningen
anges innefatta emotionell stress och ångest skulle
vara själva snittläggningen. I rapporten i övrigt konstateras dock
att enstämmiga bedömningar visar att korrekt snittläggning inte är
påtagligt smärtsam. När man sedan konstaterar att riskerna för
avsevärd smärta är större i muslimsk slakt så bygger det på antagandet
att kniven skulle vara dålig. I stället för att hävda nödvändigheten
av och krav på rätta verktyg för snittläggningen får
man det till att handla om avsevärd smärta. Om man nu konstaterar
att rätt utförd och med rätta verktyg så är halssnittet inte plåg-
Fortsättning på sida 56
samt så är utredningens slutledning anmärkningsvärd. Angående
det andra skälet redovisas aldrig i utredningen vad detta antagande
grundar sig på.
Ett anmärkningsvärt förhållande är att trots att uppdraget gavs
1 juni 1991 och arbetsgruppen tillsattes 27 mars 1992 så kallades
berörda trossamfund till sammanträffande först den 7 december
1992. Då hade man bara några veckor inklusive en julhelg på sig
innan allt skulle vara klart och utredningen lägga fram sitt betänkande
före den 1 januari 1993. Enligt utredningen infann sig inga
företrädare från vare sig ”de judiska eller islamiska trossamfunden”.
Det visar sig att från muslimskt håll hade utredningen inbjudit
Svenska Islamiska Förbundet lett av Ahmed Rahmi från
Radio Islam som på intet sätt kan betraktas som representativ för
Sveriges muslimer.126 Judiska församlingarnas i Sverige Centralråd
säger i sitt remissvar att inbjudan aldrig kom dem till handa.127
Eftersom uppdraget var dels att utreda förenlighet med djurskyddssynpunkter
och dels vad som är accepterat ur judisk och
muslimsk synpunkt är det ytterst anmärkningsvärt med hanteringen
av frågan. Halva uppdraget fullgjordes näppeligen.
Om du orkade läsa igenom allt, eller främst det jag förtydligade, så ser du att den utredning som gjordes av jordbruksverket lämnar mycket att önska hos såväl utförande som saklighet.
Vad jag förstår utgick man alltså ifrån att muslims halalslakt utfördes med slö kniv när man fastställde att metoden var smärtsam, samt en infängslingsmetod som inte ens nyttjades av muslimer för att fastställa den emotionella stress som antogs finnas hos djuren vid infängsling.
Men det är ju min egen tolkning av den sista texten, har du andra tolkningar är du välkommen att ge mig dem. Eller vem som nu råkar läsa detta.
Vi fortsätter:
Visa spoiler
Kritiken mot rapporten
Bland de remissvar som inkom ska här nämnas några. Mycket stark
kritik mot utredningen riktades från Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering, Frank Orton. Övergripande menade han att
rapporten inte var ett ”tillräckligt underlag för ett ställningstagande
till den fråga verket fått i uppdrag att undersöka”. Jämförelse
med normalt tillämpade slaktmetoder i Sverige saknas liksom
intresseavvägningen mellan onödigt obehag och lidande ställda
mot religiösa intressen. Vidare kritiserades att andra sätt för infängsling
och huvudfixering inte studerats och inte heller hade
Fortsättning på sida 57
möjligheten av olika reglering för olika djurarter bedömts. Rapportens
uppfattning att muslimsk slakt kan föregås av bedövning
betecknas som för löst grundad och till och med felaktig. DO
avslutar med en summering:
”Sammanfattningsvis anser jag att frågan om möjligheterna till
judisk och muslimsk slakt i Sverige snarast bör bli föremål för
ytterligare och mer ingående belysning.”
Remissvar från judiskt och muslimskt håll kritiserar starkt hur
religionernas företrädare behandlats av utredningen. Också Jerzy
Einhorn kritiserar i en motion återigen att det till utredningen inte
knutits sakkunniga företrädare som företräder berörda
religioner
Ytterligare wall of text:
Visa spoiler
Sveriges riksdag och regering
Den svenska lagstiftningen som reglerar kosher- och halalslakt har
alltså upplevts otillfredsställande av företrädare för berörda religioner.
Parlamentariker har under hela 1990-talet på olika sätt agerat i
frågan. Argumenten som presenteras i motioner och debatter är
både för och emot rätten till kosher- och halalslakt. Ett par motioner
i mängden av text som produceras är måhända försumbara. För
de fromt religiösa som direkt berörs kan de däremot ses som uttryck
endera för farhågor om att allt ska bli värre eller hopp om en
lösning på vardagssituationen. Lars Leijonborg och Kerstin Ekman
(fp) skrev i en motion att ”många experter som studerat frågan”
menar att kosherslakt är mindre plågsamt än när djur slaktas med
bedövning. Motionen nämner dock aldrig vilka dessa ”många
experter” är. Vidare hänvisar motionen till en rapport gjord av
veterinärrådet Erik Skoglund. Motionärerna kan inte acceptera
”Skoglunds rapport” eftersom det är ett dåligt beslutsunderlag och
Fortsättning på sida 58
att man inte kan acceptera att detta i första hand är en djurskyddsfråga.
Motionen mynnar ut i ett förslag till att genom dispens från
lagen tillåta kosherslakt.
Flera riksdagsmotioner 1992/93 tar upp Jordbruksverkets
rapport. Så gör Gudrun Norberg och Isa Halvarsson (fp) genom
en kort men delvis slarvig resumé av rapporten. De upprepar textavsnitt
från rapporten men skärper själva till bedömningen genom
att exempelvis byta ut ord som ”stress” mot ”skräck” vilket införs i
beskrivningen av djurens upplevelse av slakten. Slutsatsen innan
hemställan om fortsatt förbud ”mot rituell slakt, s.k. skäktning”
står motionsförfattarna själva för:
”Invandrare i Sverige, med religion som kräver avvikelser från
svensk lag och svenska traditioner och synsätt, bör inte ges dispenser
som innebär misshandel av människor, typ omskärelse och
könsstympning, samt djurplågeri. Den som bosatt sig i Sverige
skall avkrävas att följa svensk lag.”
Efter att i brödtexten till motionen nära anknutit till Jordbruksverkets
rapport övergår slutsatsen till att dra in helt nya faktorer i
bilden. Meningen är tydligt att jämföra slakt med människomisshandel
och djurplågeri under sken av att invandrares religioner
kräver detta. Detta måste ses som försök att ”smutskasta” och
förtala dessa trosbekännare. Slakt i enlighet med religionens krav
associeras med företeelser som ingen religion accepterar: könsstympning
och djurplågeri. Utan att själva tänka på det gör motionärerna
frågan till ett spörsmål om religionsfrihet. Självfallet får
inte religioners krav på sina efterföljare avvika från svensk lag men
när invandrares religioner inte heller får avvika från svenska traditioner
och synsätt är frågan vad som blir kvar av religionsfriheten.
Om svensk tradition och synsätt är måttstocken blir religionsfrihetens
räckvidd problematisk.
Lars Moquist m.fl., Ny Demokrati, använder i sin motion en
mening av motionärerna betecknad som Jordbruksverkets slutsats:
”Tvångsfixeringen av såväl nötboskap som får och lamm, vilken
Fortsättning på sida 59
innebär att åtminstone nötboskapen sitter fast som i ett skuvstäd,
skiljer sig radikalt från svensk uppfattning om hanteringen av djur
vid slakt” för att visa att ”många svenska veterinärer” anser att
djuret förorsakas onödigt lidande. Det nydemokraterna hänvisar
till som Jordbruksverkets slutsats är dock inte alls arbetsgruppens
ställningstagande utan slutsatsen i bilaga 2 som utgör minnesanteckningar
från en studieresa till England. I motionen hemställer
Lars Moquist om att all skäktning förbjuds och att dispensen
som tillåter slakt av fjäderfä upphävs.
Håkan Holmberg och Lotta Edholm (fp) är missnöjda med
utredningen från ”Jordbruksverkets djurhälsoenhet” och menar att
expertutlåtanden liksom rapporter från svenska slakterier gör ”det
svårt att tro att traditionell judisk och muslimsk slakt verkligen
skulle vara en mindre lämplig metod”. De saknar också en belysning
av religionsfriheten. Deras hemställan mynnar ut i en anmodan
om en ”förnyad utredning av möjligheten att bevilja dispens
för s.k. koscherslakt i Sverige”.
Eftersom frågan behandlats i Jordbruksutskottet innebär det i
praktiken och i enlighet med utskottets principbeslut för planering
av motionsärenden att många olikartade frågeställningar buntas
ihop till en hemställan att riksdagen avslår aktuella motioner. I
betänkandet från 1992/93 förs de tre motionerna om skäktning
samman med totalt 37 yrkanden om bland annat pälsdjursuppfödning,
rabiesvaccinering, karantänbestämmelser för draghundar,
saxfångst och katastrofplan för bisamhällen besvärade av sjukdomar.
Detta innebär att frågan om trosbekännares rätt till slakt
enligt religionens påbud hamnat samman med renodlade frågor om
djurskydd. Medvetet eller omedvetet kommer därmed slakten att
Fortsättning på sida 60
jämställas med allehanda plågsamma företeelser i människans
behandling av djur. Däremot kommer frågan långt från det den
egentligen handlar om – religionsfrihetens villkor och gränser i
Sverige kontra djurskydd
Här kommer ett i vårat exempel väldigt intressant stycke, eftersom DU gav MIG denna rapport som källa, sida 62:
Visa spoiler
Stress och lidande för djur
Det är viktigt att först påpeka att all slakt, oavsett om den är konventionell
eller utförd enligt religiösa föreskrifter, inkluderar
moment av stress och lidande för djuret ifråga. Den arma varelsen
mister ju livet. Behandlingen av djuret före slakttillfället, infängslingen
(behovet av fasthållande vid slaktögonblicket) och själva
dödsögonblicket synes vara tre moment av särskild vikt att beakta
när det gäller stress och lidande för djuret. Här ska perioden
omedelbart före slakttillfället med djurhållningen, köttkvalité och
produktionseffektivitet inte beröras utan det lidande och den
stress djuret kan utsättas för direkt i samband med slakten. Så
länge slakt tillåts kommer förmodligen frågan om rätt behandling
av djuret att pågå. Följande ska ses som en uppmaning till
svenska beslutsfattare att på nytt utreda kosher- och halalslakt och
att göra det i en allsidig jämförelse med konventionell svensk slakt.
Rapportens författare anser alltså att beslutet kring förbud av halalslakt bör omprövas? Varför? Så tolkar jag det i varje fall.
Fortsätter på samma sida:
Visa spoiler
Problemet för all slakt av stora djur är hur djuret kan fås att
”samarbeta”. I den konventionella slakten med bedövning av djuret
måste man få fri tillgång till djurets huvud för att ge den avgörande
bedövningen. För kosher- och halalslakt behövs den fria tillgången
till djurets hals. Frågan är hur exempelvis en stor oxe kan hållas
fast så att snittet kan göras samtidigt som personal skyddas och
utan att djuret stressas i högre grad än inför proceduren kring bedövning
vid konventionell slakt. När därefter slutsatser av denna
infängsling överförs till får blir steget stort. I de bedömningar som
gjorts mot kosher- och halalslakt i den svenska debatten har
uppenbarligen infängslingen av nötkreatur utgjort grundmall. För
fåren behövs inget mekaniskt fasthållande utan liksom vid bedövning
kan det ske manuellt. Från inhägnaden utomhus förs en liten
grupp får in i slaktlokalen. Två personer tar ett av fåren och lägger
upp det på en bänk varefter slaktaren snabbt lägger snittet. Huruvida
fåret känner mer stress i denna situation än vid att infångas för
bedövning eller till klippning är inte lätt att bedöma. De övriga
Fortsättning på sida 63
fåren synes helt omedvetna om vad som hänt och väntar till synes
lugnt på sin tur i detta subjektiva iakttagande av slakt vid ett
israeliskt slakthus.
Så till lidandet i själva dödsögonblicket. För olika djur tar det
olika lång tid att blöda till döds. I koventionell slakt ska djuret vara
bedövat ända tills det förblött och dött av brist på syre till hjärnan.
Vid kosher- och traditionell halalslakt är djuret inte bedövat och
frågan är om djuret känner själva snittet, hur lång tid det tar att
förblöda och om detta orsakar lidande eller inte. Mycket av diskussionen
har fokuserats till den tid det tar att förblöda. Handlar det
om 10-20 sekunder eller är det en längre tid och går det att påvisa
att djuret lider under denna period. Olika forskare har kommit
fram till skilda resultat. Hjärnforskaren professor David Ingvar
menar att skäktning av slaktdjur (givetvis ej svin) enligt judisk och
muslimsk ritual innebär att man snabbt skär av halsartärerna på
djuret, vilket leder till förblödning under någon minut. Vid detta
förfarande kan man inte med säkerhet hävda att smärtupplevelser
hos slaktdjuret helt kan undvikas. Snabbheten i förfarandet torde
dock minska tiden för ett smärtupplevande.
Man kan inte säkerställa att djuret inte känner smärta, ingenting säger att djuret faktiskt lider extremt mycket av slaktmetoden.
Fortsättning:
Visa spoiler
Företrädare för både kosher- och halalslakt menar att denna
metod är den som förorsakar minst lidande och stress för djuren.
Därför upplevs det grundläggande påbudet att inte förorsaka
någon levande varelse något onödigt lidande uppfyllt. Den svenska
lagstiftningen har å sin sida satt upp tydliga krav för vad en human
behandling av djur vid slakt innefattar. Här finns två steg som inkluderar
bedömningar och värderingar. Först gäller om lidande för
djuren är fastställt eller inte. Även om det kunde antas att ett visst
lidande förekommer genom att vara mätbart större vid en slaktmetod
jämfört med en annan så skulle nästa steg inte automatiskt
innebära nej till kosher- och halalslakt. Om djurens lidande skulle
vara bevisat förnimbart större i jämförelse med ett lands behandling
av djur i samband med konventionell slakt så återstår ändå att
föra resonemanget ett steg vidare. Bedömningen handlar då om var
Fortsättning på sida 64
gränsen går för religionsfriheten. Denna kan fortfarande bedömas
vara av viktigare och mer grundläggande karaktär än ett allmänt
intresse av skydd mot ett visst lidande för djur så länge slakt över
huvud taget tillåts. Det handlar inte enbart om att lösa lidandefrågan
i samband med slaktmetod utan också att se till basen för
fromma människors rätt till utövning av sin religion.
Efter detta följer en lång bit med religionsdiskussion, vilket jag anser ointressant för diskussionen.
Detta tog mig ett par timmar att sammanställa så du kan åtminstone titta igenom mina kommentarer och eventuellt kika i de tillhörande urklippen, jag la alla urklipp i spoilertaggar för att slippa göra havregrynsgröt av allting.
Återigen, jag hittar
ingenstans i denna text att halalslakt skulle vara extremt plågsamt för djuret, jag ber dig återigen att visa mig var detta tas upp.
