Så här går det i alla fall enligt mig i grova drag till när vår självbild skapas. Vi föds helt utan tankar på självbild, status och prestationer. Sakta men säkert blir vi äldre och vi börjar påverkas på olika sätt via familjen och våra vänner. Vi börjar sedan i skolan där vi ska vara en bland flera hundra barn, ganska snabbt är det definierat vem du är för andra och hur folk ser på dig, och vips så har du fått din roll i skolans stora pjäs...
Du får din roll och inser att du måste spela efter den, det är ju den rollen du blivit tilldelad. Exempel på roller skulle kunna vara pajasen, coolingen, tönten, den tysta, den dåliga, den bästa, den svaga, pluggisen, clownen m.fl.
På sidan av skolan umgås du med dina vänner och även bland dessa vänner har du fått en roll, du spelar fotboll i ett lag med 20 andra barn och även här har du fått en roll att finna dig i, mycket baserat på hur pass bra du är på just fotboll.
Du växer upp och börjar i en ny skola, nya vänner och nya roller, du skaffar nya hobbysar och via dessa träffar du ännu fler vänner och får en till roll bland dom. Du går ut gymnasiet och börjar arbeta på ett café och även här på jobbet får du en roll att finna dig i och spela efter och livet går vidare, tillslut kommer du dit du de senaste åren har kämpat för att komma, till ditt nuvarande arbete där du får nytta av de kunskaper du har samlat på dig under årens gång och återigen slussas du in bland nya människor och lika snabbt som du hinner säga ”damn it” så har du fått en ny roll igen.
Och så här fortsätter det... och det kan ju låta skönt det, eller hur? Att allt bara flyter på och vips så har man det jobbet man trodde att man ville ha. Problemet är bara att många av er med största sannolikhet inte hade velat ha exakt det jobbet om ni hade kunnat välja helt fritt. Och då menar jag verkligen helt fritt!
För jag tror att det är ungefär så här, vi hamnar i alla dessa roller under livets lopp och inte många av oss stannar upp och frågar " men hallå, hur hamnade jag här”? Vad var det som gick snett? Vad hände med alla mina drömmar och stora mål?"
Jag är tyvärr övertygad om att vi under livets gång hamnar i massa olika roller, och lika övertygad är jag om att vi generellt sett är väldigt dåliga på att bestämma oss för om vi verkligen vill ha den rollen vi fått eller om vi ska byta roll. Utan jag tror att många av oss inklusive mig själv bara kör på i dom roller vi har fått, av vem? Av samhället, vänner, skolan, lagkompisar, föräldrar och andra element som påverkar oss på olika sätt, ja från alla utom just, oss själva.
Enkelt sagt skulle man kunna säga att andra bestämmer hur vi ska vara i olika sammanhang och vi rättar oss efter det, helt blint, för att passa in och för att det är mycket tryggare att leva ett lugnt liv där man bekräftar andras tankar om sig själv, än att ställa sig upp och skrika STOPP!!! Det här är inte jag, jag tänker inte spela den här rollen längre, inte en enda sekund till. Och Istället inse att du vet vilken roll du vill spela egentligen, och från och med nu bara spela efter den, och ingen annan. Saker som sker och personer runt omkring oss får bara så mycket makt över oss som vi själva tillåter.
Jag ska från och med nu börja vara den person jag innerst inne alltid velat vara och alltid vetat att jag egentligen är, börja leva efter all den potential jag egentligen besitter istället för att leva upp till någon falsk föreställning om vem jag borde vara och vad jag borde ha för potential, och vad jag borde göra. Men många gör inte det, det gör för ont, det är för osäkert och vad kommer hända om jag gör det? Frågorna börjar snurra och ofta blir resultatet att man backar, bättre att gå tillbaka till det man vet att man inte vill ha än att riskera att få något annat som man inte vill ha, eller kanske vill ha! Men osäkerheten sätter stopp.
Jag tror att det kan vara bra att bena ut för sig själv vad just du har haft för roller i ditt liv och göra dig av med dom roller som på något sätt hämmar dig från ditt verkliga jag. Och här och nu skapa den absolut bästa rollen du någonsin kunnat tänka dig, nämligen en roll där du har allt du behöver för att vara just den människan du vill vara, i alla situationer!
Här kan det också vara läge att titta tillbaka på ditt livs händelser och eventuellt redigera lite av det du ser, så att det blir så som det hade varit om du hade haft den rollen du nu vet att du alltid velat ha! Resultatet här blir att vi får en starkare kontakt med oss själva och våra känslor, det som driver oss till att göra mer av det vi vill i livet och mindre av det vi inte vill.
Och jag säger inte att det här kommer vara något helt nytt och användbart för dig, jag säger bara att om vi tar oss tiden att ta i tu med några av dom små spöken som på olika sätt hämmat oss hittills så borde vi rimligtvis få plats med mer av det som på olika sätt stärker oss? logiskt... eller hur? OCH SKITLÄTT :)
Jag tror att ett enkelt sätt att plocka fram en stärkande självbild är att göra så här...
Föreställ dig att du åker bort till en plats, en plats där du aldrig vart förut, där ingen känner dig och du inte känner någon, där ingen vet vad du kan göra eller är kapabel till, där ingen har några tankar om dig och där ingen står i din väg. En plats där problem och hinder inte existerar, utan det enda som finns är en oändlig oas av möjligheter. En plats där du nu kan börja vara exakt den personen du innerst inne alltid velat vara, där du kan sätta dig själv först och inte låta andra människor hämma dig, en plats där du kan gå förbi dina mentala spärrar och uppsatta begränsningar om vad du kan och inte kan göra och istället bara nu börja agera på den rena viljan, viljan av vad du vill göra och vad du skulle göra om du visste att du inte kunde misslyckas, agera utifrån det som ger dig en känsla av total tillfredställelse och njutning, när du är exakt den personen du vill vara, både för dig själv... och för andra.
Jag tycker nog att Joseph Campbell sa det bäst
”Follow your bliss and doors will be open were there were only walls before”
Med andra ord, följ det som gör dig lycklig så kommer dörrarna öppnas för dig. Gör mer av det du tycker om och du kommer att lyckas med det du tar dig för.
Och jag tror att Joseph har en väldigt bra poäng här, om inte flera! Och det är det här jag tror händer om vi inte låter oss fastna i roller vi inte vill ha, utan om vi bryter oss loss och börjar vara den vi egentligen vill vara. När vi inte längre låter andra bestämma hur vi ska vara, det är nog då som vi kan komma fram till vad vi verkligen vill här i livet, och ha de resurser vi behöver för att börja göra mer av det, utan att hämmas.
Jag ägnade till exempel 15 år av mitt liv till att följa ett annat citat
"Follow others will and walls will show up where there were only doors before"
I 15 år av mitt liv gjorde jag saker som andra tyckte att jag skulle göra, utan att en enda gång göra ett allvarligt försök att bryta mig loss från det, FEMTON ÅR! Det är en lång tid!
Inte undra på att ca varannan människa blir deprimerad någon gång under sitt liv. Föreställ dig själv hur roligt det skulle vara om du vaknade upp en morgon och insåg att allt du hade gjort de senaste 15 åren har vart saker du egentligen inte har velat göra! VA? Snacka om panik prestationsångest! Jag tror helt enkelt att vi bör föreställa oss någonting annat, nämligen hur det skulle vara om vi verkligen följde våran bliss, vår dröm, vår lycka hur pass mycket gladare vi skulle vara, hur pass mer motiverade och hur pass mer engagerade vi skulle vara i det vi gjorde.
En bieffekt förutom att vi blir mer positiva och gör mer av det vi vill skulle nog bli att vi med största sannolikhet skulle bli mer effektiva i det vi gör. Oavsett om det handlar om raggning, ditt jobb, din familj eller någonting annat.
(En svensk föreläsare som enligt mig har en bra syn på detta (att följa sitt hjärta) på ett mycket bra sätt är Klas Hallberg, en man jag tror att många som läser det här och gillar det skulle uppskatta mycket)
Ps. Detta är ett kapitel tagit ur min bok, ett kapitel om just självbild. Och om man ser självbilden på det här sättet. Borde man då inte vara mer sig själv än någonsin när man är den man själv alltid innerst inne velat vara? Tänk på det en stund...
Hallå... kul att du hittade hit! Dennis heter jag och lever livet på högsta växeln! När jag inte tränar kampsport eller i gymmet så jobbar jag som b