Det skrevs en bra bok för ett antal år sedan om Coaching, coaching inom Tennis. Han som skrev boken skriver om att det i varje tennismatch finns två motståndare, den yttre motståndaren och den inre motståndaren. För att besegra den yttre måste du först besegra den inre motståndaren.
Den inre motståndaren är rösten i ditt huvud som säger att du inte är bra nog, att personen du möter är bättre än dig, att du inte kommer att lyckas och att du är osäker på din förmåga. Den här rösten får oss att känna oss sämre och gör så att vi begränsar vår potential, för vem spelar på topp om man samtidigt går och tänker att man är värdelös?
Författaren till boken skriver att när man har vunnit mot den inre motståndaren (som alltså är egna mentala begränsningar) så blir chansen att vinna den riktiga matchen betydligt smycket större.
Och jag håller helt med honom här. I mitt tycke begränsar sig folk i allmänhet lite för mycket, och det här syns tydligt inom dejting, som är mitt stora område. När jag frågar folk vart man ska gå för att träffa en ny partner så blir svaret väldigt ofta "Krogen" eller "nätet" och visst är det här två ställen som kryllar av nya människor men ALLA andra ställen då? Jag tänker tex på ställen som Köpcenter, cafeér, på stan, bibliotek, kurser, evenemang... ja i princip överallt där det finns människor! Vad är det som hindrar oss från att träffa någon på väg til jobbet i Tunnelbanan en Tisdagsmorgon?
Jag är övertygad om att våran inre motståndare är delaktig i den begränsningen också, på två olika sätt. Först genom att säga ungefär såhär: Men man kan ju inte lägga in en stöt när man är på väg till jobbet väl? Hon eller han är ju här för att kolla på teatern jag kan ju inte bara gå fram och börja prata då!? Med andra ord så hittar vi på anledningar till varför vi inte ska kunna gå fram och ta kontakt med den andra personen.
När man väl har kommit förbi den spärren och man faktiskt inser att man kan gå fram överallt (nästan) så dyker den inre motståndaren upp på ett nytt sätt, och nu låter det ungefär såhär: Jag vill men hon kommer ändå bara säga nej! Eller... Han är ju alldeles för snygg för att vilja prata med mig... eller JAg vet inte vad jag ska säga när jag väl kommit fram, och när jag sen blir avvisad kommer alla bara att skratta!
Så hur skulle det vara om du kunde gå fram till vem som helst, var som helst, när som helst med enkelhet? Med en känsla av att personen kommer älska ditt sällskap och alla som är runtomkring tänker för sig själva att WOW... det där vill jag också kunna göra!?
Övervinn din inre motståndare, så kommer du kunna göra det här med lätthet!
Hallå... kul att du hittade hit! Dennis heter jag och lever livet på högsta växeln! När jag inte tränar kampsport eller i gymmet så jobbar jag som b