Tjeenare.
Jag har inga problem med kompisar eller så, jag hänger med dom "coola" killarna i min klass och känner mig inte mobbad eller någonting.
Men jag känner mig så jävla annorlunda, deras livsmål är typ att klara av något fint trick på en trampolin. Jag tänker lite djupare...
Jag har orkar liksom inte vara med dom på fritiden, för dom känns så omogna, jag pallar liksom inte med dom.
Jag har tex mycket lättare för att prata med vuxna, det känns som dom förstår mig mer, dom är på samma grad i tänket. Och dom vuxna jag har pratat med har till och med sagt att det känns som dom pratar med en vuxen när dom pratar med mig, dom känner inte av det barnsliga beteendet i mig.
Är detta normalt? Att man känner såhär? Har någon här också känt likadant?
Ingen status