Den här frågan kommer från en anonym medlem och är besvarad av våra kunniga sexperter.
Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
HejsanBesök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
Jag är en kille på 17 år som har en fantastisk flickvän som jag älskar mer än någonting annat och jag tror och hoppas att hon tycker likadant om mig.
Men det är så att hon han en killkompis som hon har haft nästan hela hennes liv, sen hon var sex år ungefär. De har hittat på alla möjliga roliga saker och har rest ihop under deras liv och planerade att resa ännu mer när de blivit äldre, men sedan hon blev ihop med mig har de lagt de planerna på is.
De hänger inte lika mycket med varandra sedan vi blev ihop. Hon spenderar mer tid med mig än med honom, men ibland vill de ses, och då saknar jag henne något kopiöst. Hon försäkrar mig att det absolut inte är någonting emellan dem och att de är som syskon.
Jag litar på henne, men jag får ändå en olustig känsla i maggropen när hon är med honom, pratar om honom eller om man ser bilder på dem tillsammans. Saken blir inte bättre av att hon har ett par bilder på de två i sitt rum. Så påminnelserna finns liksom alltid där. Och man vet ju aldrig, överallt hör man ju om tjej-och killkompisar som har varit vänner sååååå länge och aaaaldrig skulle kunna bli tillsammans. Ändå blir dessa ihop förr eller senare, och då blir allting så perfekt.
Jag har pratat med henne om det här, och jag har bett henne att berätta det för hennes killkompis så att de båda förstår hur jag känner. Det hjälper, men inte så mycket. Därför skriver jag här också.
Det känns inte heller som att jag är i den rätta positionen att säga åt henne vad hon får göra, vem hon får vara med och vilka fotografier hon får ha på sitt rum eftersom de har varit vänner så länge, till skillnad från oss som har varit ihop relativt kort tid, bara några månader. Det känns som om jag försöker kontrollera henne, vilket absolut inte är min mening.
Hon säger att jag absolut inte borde oroa mig och att jag är den hon älskar, så jag har lite dåligt samvete att jag går och sjunger ut om mina problem här istället för att prata med henne, men som sagt så har jag pratat med henne och hon förstår mig. Men det hjälper inte, svartsjukan finns kvar.
Så snälla, hjälp mig att sluta vara så svartsjuk. Jag tror att hon tycker det är jobbigt när jag jämt frågar henne om hon och hennes killkompis. Hjälp mig