Hejsan!
Ja det här är ju en ganska knepig sits att skriva ner bara sådär, men vill gärna höra tankar så jag ger det ett försök.. det kan bli låååångt.
Förra sommaren började jag få kontakt med en kille, en granne och gemensam vän till andra vänner. vi strulade då och då, men pga gamla ärr kände jag inte för mer, då. Han betedde sig som så att han ringde mkt ofta och ibland lite väl många ggr på samma kväll ex.. minns en gång 20 ggr. han sa saker som "tycker du inte om mig längre?" osv.. ca 1 januari det här året började vi ligga, mkt tack vare att han envisades och "tämjde" mig i min rädsla haha, bestämde att det är kk som gäller, på mitt initiativ men han höll med helt. De 3-4 första månaderna var det mer lr mindre varje dag, han var här dag som natt ofta.. Även svartsjuka började visa sig först från hans sida (men nu även från mig), frågor hit och dit och oroligheter varje gång man ses. han sa/säger även att är du med någon annan så "ge fan" i att va med mig efter.. vilket såklart får mig att känna men vadå vi är inte tillsammans.. "jo du är singel, men va inte med nån om du vill ligga med mig".
Iaf, sen efter de första 3-4 månaderna har vi gått igenom en heeeel del tjaffs och turer av olika slag. och det har blivit att vi ses mindre och mindre, mest han som inte vill/kunnat lika ofta. Nu är det ca 1 gng/vecka om ens det.. och vi har setts sammanlagt i 8 månader. När det väl började bli mindre och mindre och det även konstaterades att vissa känslor börjat blomma upp, och han småbackade, så fick ja för mig att hooka nån kille för att inte känna mig varken bunden och att för att förebygga mkt känslor skulle börja komma eftersom vi inte sågs lika ofta.. jag vet, knepig anledning, jag fucka ur. hooken fick jag skit för i ca 4 månader. Han har fåtal ggr "erkänt" att det finns känslor men att han inte vill ha det. alla runtomkring har reagerat på hur han betett sig förr, ex att han frågar rätt ut varför den och den ringer, på ett sånt där svartsjukt sätt.. folk har gett respons med "men shit du har ju känslor".. och de är vad jag trott med.. anledningen till att de inte kan va mer (för honom) är för det finns stora livsproblem på hans sida (som jag vet om, även jag själv har vissa problem)... men jag undrar om detta verkligen är grejen.. först va det "kan inte ha förhållande NU", sen ju mer tjaffs har det blivit "Aldrig".
När vi inte ses är de ingen svartsjuka från hans sida, kanske om han tycker jag SKRIVER nåt konstigt nån enstaka gång på sms.. men så fort vi väl SES är det alltid fler svartsjukekommentarer,frågor och nojor fortfranade.
Anyways, all denna svartsjuka och allt hur han håller på, orolig att jag varit med nån osv, nu säger han att det inte finns några känslor och aldrig funnits och att han aldrig sagt att det finns, han säger "ja, kanske tycker om lite mer än som vän gör jag, men inga känslor för det ska inte finnas känslor det har vi sagt från början" osv.. och han e riktigt övertygande, det blir så fel i mitt huvud. Han är dock en jävligt sneaky person som kan lögner. men endå trots det han säger är han svartsjuk och endå ska han göra till sig inför mig (som andra också märkt). allt är uppochnervänt: svatrsjuka, mys, nattliga middagar, filmer, PLUS en jävla massa bråk men endå står vi kvar och ses, och så säger han INGA KÄNSLOR. folk utifrån har sagt han e kär i mig (förut sa dem de verkligen verka så) .. så fort jag påpekat att ja kanske borde backa från att träffa han har han blivit orolig endå och träffat mig direkt, trots att vi knappt ses nu. Någon som fattar dehär? kontrollbehov enbart? känslor men som inte vill komma fram för att..? utnyttjning? jag känner mig lost, och vill inte kasta 8 månader som jag endå tycker varit nåt fint, men har de ens funnits nåt när han säger att de inte finns nåra känslor??
Seriösa svar, tack alla som tar sig tid
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!