Jag har haft ett problem en längre tid nu, nämligen att jag känner mig tom i skallen(ihålligt på något sätt). Nu menar jag inte att jag är dum.
Från när jag vaknar tills jag går och lägger mig så känns det som allt jag gör är automatiskt. Jag går upp, duschar, äter frukost, skola, hem, sova, datorn, sova. Det känns som man bara följer strömmen och gör ingen nytta. Det här har också fått mig att börja tänka: Är det verkligen värt att leva?".
Det går inte heller bra i skolan, känns som vi går för fort i vissa ämnen och att de ställer för högra krav. Iallfall precis när jag började gymnasiet hade vi redan haft 4 prov efter 6 veckor, och då räknar jag bara med två ämnen.
Men åter till problemet; det känns inte som man lever, man kan faktiskt säga att jag känner mig som en zombie. Nu vet jag inte hur zombies känner men ni fattar.
På nätterna kan jag inte sova, ligger och tänker o tänker o tänker. Tänker på livet och varför jag finns. Vad gör jag för nytta?
Jag känner mig heller inte älskad av någon. Känns som det är jag mot alla. Jag har en kille kompis och en tjej kompis som jag umgås med, iallafall i skolan. Det är mest med killkompisen jag hänger med. Men tillbaka till att känna sig älskad. Jag har inga bra relationer med släkt eftersom ingen är i min ålder plus att de bor utomlands. På mammas sida finns det inte en kotte. Det känns till och med att jag inte känner mig älskad av mina föräldrar.
Så vad ska jag göra gott folk? har ni några tips
lol