Kan börja med allt från början. För några årsen när jag kom in i tonåren runt 15. Man skaffade tjejer osv. Då hade jag inget problem med att ens få känslor för tjejer, hade många olika osv. Kunde hålla länge, men när dom väl gjorde slut så brydde jag mig inte mer än en axelryckning.
Sen skaffade jag mig en tjej när jag var runt 16-17 år som jag verkligen kände för vi var tsm runt 1 år och hade massor av trevligt. När hon dissade mig så gick jag in i depression ett tag och var allmänt ledsen. Men kom ur den hyfsat snabbt när jag märkte hur mke hon pissade på mig efter.
Efter vi väl gjorde slut så har jag haft det mycket värre med känslor, har blivit nojjig så fort ngn inte verkade gilla mig osv, försökte skaffa tjejer (med framgång) men blev även ledsen hela tiden och mådde dåligt då jag tänkte att dom kanske inte älskade mig osv. Sånt jag aldrig känt innan. Blev ju allmänt jobbig och såvidare.
Någon som vet hur detta går att ta sig ur? Hur man dödar känslor? Vad det beror på? Kan vara helt känslokall emot personer som jag inte gillar eller t.ex mina föräldrar(trots att jag älskar dom), och personer jag stör mig på.
Kan även säga att jag lider av lite olika känslomässiga problem som ADHD osv, säkert ngt mer som stör. Dödar de genom att dricka, uppstyrda bråk inom fotboll osv. Lite droger, men de har kommit på senare tid efter problemet i faktum redan varit..
Någon som känt samma och kan hjälpa mig? Pallar inte bli lack/må kasst över massa jävla brudar så fort dom inte gillar mig... Pallar inte direkt få känslor för dom och vill vara lika känslokall som de mot dem.. Handlar de om osäkerhet? Dåligt självförtroende? För saknar nämligen knappast det i tävling osv..
Jag hette tidigare SparkaUpp
