För ett tag sedan fick jag en uppgift där jag skulle svara på frågor om mig själv och en av frågorna var "Hur gör du när du ljuger?". Just den frågan fångade mitt intresse därför att jag för första gången analyserade min "lögntaktik" som jag tidigare använt utan eftertanke.
Jag är konstigt nog genuint intresserad av hur ni gör när ni ljuger! Men om jag förstått saker rätt, ska jag som trådskapare börja. Det blev lite långt, helt valfritt att läsa.
Visa spoiler
Jag är en person som tar ganska lätt på mindre lögner, så länge den eventuella negativa effekten bara påverkar mig själv. "Det man inte vet lider man inte av" stämmer bra i många fall kan jag tycka.
Jag har insett att när jag börjar bygga upp en lite mer ingående relation med någon där jag nästan omedvetet inser att lögner kan bli nödvändiga,i mitt senaste fall en mentor, så tenderar jag att redan i början med flit bli påkommen med att ljuga. Jag tar till de vanliga tecknen på att någon ljuger, tar tid att svara, undviker ögonkontakt, rör nervöst på mig. Då brukar oftast frågor som, "ljuger du?" Eller "har du verkligen gjort din läxa"(just det exemplet är väl inte så aktuellt nuförtiden) osv komma upp. Då erkänner jag. Detta låter jag hända ett par tre gånger. På så sätt tror personen i fråga att hen har koll och kan läsa av mig.
När jag sen verkligen vill komma undan med en lögn är det relativt enkelt. Jag drar helt enkelt min lögn, utan att agera nervvrak, och det funkar nästan alltid. De få gånger jag ändå blivit konfronterad så gäller det bara att ta allvarlig ögonkontakt och verkligen garantera personen att jag talar sanning, och då blir jag trodd.
Hoppar jag däremot över första delen är jag förmodligen ganska lätt att läsa "rätt" och kommer sällan undan med något. Men jag antar att när personen i fråga redan känner sig säker på att hen har koll så missar denne alla mina naturliga tecken eftersom hen (kanske omedvetet) bara fokuserar på mina tidigare tillgjorda.
När jag analyserade fram mig till det här kände jag mig lite småpsykopatisk eftersom detta är nånting jag omedvetet och helt naturligt alltid byggt upp i början av en relation. Därför vill jag höra hur ni gör och om det är något ni tänkt på? Allt för att känna mig normal igen! Den här grejen kom som en smärre chock.
Jag vet att många t.ex. verkligen förbereder sig innan de ska ljuga. De går igenom ett scenario om och om igen med olika reaktioner från mottagaren av lögnen. Det har jag sällan använt mig av då jag blir nervös på riktigt.
Agera inte helgon. De flesta ljuger, om det så bara handlar om vem som tog sista kakan ur kakburken!
/Bazinga
Ingen status
