Svar till fridaa [
Gå till post]:
Vad menar du med struktur? Varför skulle struktur ha ett egenvärde?
Svar till Reason [
Gå till post]:
Åh, en anhängare till Kant? Aldrig stött på en livs levande sådan, bara läst om er, filosofinörden inom mig blir helt till sig :D
Kan du utveckla vidare med att man ska bli behandlad som man förtjänar? Vad rättfärdigar enligt dig principen om "ett öga för ett öga"? Vad tycker du då om exempelvis många arabländers straffsystem, som ju är mer i linje med detta, och västvärldens kritiken gällande att den är inhuman?
Svar till Jacques [
Gå till post]:
Hur ska du mäta lycka och lidande?Att mäta lycka och lidande är naturligtvis svårt. Däremot är det inte svårt att jämföra olika scenarier sinsemellan - det är inge vild gissning att om man löste problemet med världshunger så har mängden lycka ökat i världen. Att inte straffa människor mer än nödvändigt är på samma sätt ett minimerande av mängden lidande.
Straff och lidande är i sig saker som är lätta att kvantifiera, och därmed åtgärda med hjälp av empiri.
Rättsväsendet är ju inte kostnadsoptimerat. Nej, men kostnadsoptimering är trots allt bara ett verktyg, inte ett mål. Om kostnadsoptimering riskerar att minska mängden lycka (genom att exempelvis urholka förtroendet för rättsstaten) så är det inte meningsfullt längre.
Staten behöver ej rättsväsendet för att legitimera sitt våldsmonopol. Förklara hur 3 nivåer av domstolar gör våldsmonopol legitimt istället för en eller två stycken. Rättsäkerhet. Att tingsrättens dom kan överklagas till hovrätten innebär att en oberoende granskare ständigt ifrågasätter och kontrollerar att allt går riktigt till i tvivelaktiga fall (hovrätten kan välja att avslå överklaganden om de anser att det inte finns några uppenbara oegentligheter med domen). Sedan så har du högsta domstolen som sätter prejudikat som hela rättsväsendet följer. Detta medför konsekvens i domarna, en konsekvens som hovrätten har till uppgift att se till faktiskt efterföljs. Konsekvent applicerande av lagen ökar förtroendet och därmed rättssäkerheten.
Denna höga grad av kontroll och noggrannhet gör att allmänheten litar på rättsväsendet, och väljer att vända sig till den. Jämför detta med samhällen där förtroendet för rättsväsendet är urholkat, där befolkningen inte sällan väljer att ta lagen i egna händer. Inget förtroende = ingen respekt för våldsmonopolet och statens legitimitet sätts då på spel.
Se exempelvis:
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2265697/Masked-Mexican-vigilantes-streets-protect-villages-drug-cartels.htmlVåldsmonopolet legitimeras för straffet är moraliskt försvarbart. En omfattande domstol är ingen garanti utan det relevanta är om lagboken är moraliskt legitim.Det är ytterst meningslöst att ha en moraliskt legitim lagstiftning om en inkonsekvent, icke-noggrann domstol gör att förtroendet för rättsväsendet urholkas. Då kommer ökar ju benägenheten för folk att stifta sin egen rättvisa istället.
Samhället har ingen moralisk rättighet att köra över dig för samhällets bästa. Ponera att vi har en 88 åring med 1 månad kvar att leva och 2 st 20 åringar med 1h kvar. Båda yngre har vänner o familj. 88åringen en anakoret. Enda sättet att rädda dessa är vitala organ från 88-åringen.... Som du märker är det ekonomiskt bästa och lidande att döda någon. Men moralen säger nej.Eftersom etik är förnuftsbaserat så säger faktiskt moralen ja - individuella människor får (eller snarare
ska, eftersom vi pratar moral) offras av samhället om det gynnar samhället mer, givet att vi utgår från en konsekvensetisk synpunkt.
Det finns dock skäl att inte göra det allt för lättvindigt i praktiken, även det går att ställa upp glasklara hypotetiska situationer där det är rätt.
Först och främst så har du förtroendeaspekten - om människor tror att deras organ kan komma att länsas om de hamnar på sjukhus så är det tänkbart att många helt enkelt undviker sjukhusen. Urholkas förtroendet för läkare så kommer heller inte folk att följa deras råd, och detta kan mycket väl orsaka mer död och lidande än om man inte tog organ mot människors vilja.
Därtill så har du problemet med garanterad effekt och beräknad effekt. Exemplet dödsstraff är en sådan - den garanterade effekten är att en person dör och att vi får ett lidande på den fronten. Den beräknade effekten, som vi motiverar dödsstraffsdomen med, är att vi förhindrar personen från att begå ytterligare mord. Denna beräknade effekt är dock inget som vi kan empiriskt fastställa (vi har ju dödat rackarn), och givet den höga osäkerhetsgraden som vi har i sådana beräkningar så blir ett sådant val väldigt svårmotiverat.
Du trampar ej på särskilt utsatta av moral. Om någon är svag så säger moralen ifrån.På vilket sätt säger moralen ifrån? Är den en egen, separat entitet? Och vad gör någon "särskilt utsatt av moral"?
