Jag tror att jag håller på att gå in i nån slags depression. Varför?
Jo. Jag ljuger inte när jag säger att jag har inga vänner bortsett från en tjej i min klass som jag återkommer till senare och en kille som endast vill ligga med mig.
Tjejen (vi kallar henne Lisa).
Lisa och jag började vara med varandra när vi började skolan i höstas och har bondat otroligt bra och har jättemycket gemensamt och samma humor.
Jag gjorde slut med min pojkvän (vi kallar honom Per) jag hade då för att jag kände att han bara var ute efter att få ligga och egentligen inte älskade mig. Hon började direkt att fixa ihop mig med en kompis till hennes pojkvän (vi kallar honom Erik) och han va liksom snäll i nån månad men sen gick det utför och jag kände mig mer och mer som en börda. Vi skiljdes åt för en månad sen och jag kan bara inte sluta tänka på honom och han vet om att jag fortfarande älskar honom mest av allt på denna jord. Han verkar inte vara det minsta brydd i mig längre, han är bara ute och super och liknande hela helgerna och skriver aldrig nåt till mig. Jag har självklart konfronterat honom och frågat hur det ligger till. Han säger att just nu vill han bara vara själv och fundera på oss och sig själv. Då blir ju jag besviken eftersom att han bara är ute och super hela tiden.
Kort och gott är mitt självförtroende i botten just nu eftersom jag bara kände mig utnyttjad av honom
Killen som bara vill ligga med mig (vi kallar honom Fredrik)
Jag och Fredrik höll på med varandra förut och han var väldigt ivrig att få ligga då också. Jag var dock inte redo för sex då och försökte alltså slingra mig ifrån det. När han inte fick det han ville dumpade han mig med förklaringen "det kändes inte rätt med dig". Jag blev förbannad och ledsen.
Fredrik skrev till mig vid nyår (2½ år efter incidenten) och önskade gott nytt år och var allmänt trevlig. Jag tänkte "åh va skönt, han har nog växt upp nu". Detta hände när jag och Erik va ihop. Vi bestämde att träffas hemma hos honom och jag hade inga som helst tankar på att vara otrogen eller så och det var jag inte heller, det var bara en "kompis-träff".
Nu efter att jag och Erik har gjort slut så fortsatte vi skriva med varann och jag tänkte att nu måste det ju kännas mindre spänt att träffas om jag inte har nån pojkvän att tänka på (dock så har jag inte gått vidare nog för att "göra något" ).
Han ringde till mig med ambitionen telefonsex. Jag sa att han aldrig skulle kunna få mig sugen på nåt sånt i telefon bara för att verka lite retsam. Hans batteri dör och samtalet bryts. Han ringer inte upp och det sägs inget mer om det.
Nu försöker jag verkligen att vi ska träffas och göra saker men han kommer alltid med ursäkter som inte verkar orimliga.
Visa spoiler
För den som inte orkat läsa hela texten kan jag kort och gott säga att mitt självförtroende är noll, jag försöker efter min bästa förmåga att skaffa vänner men blir bara avvisad.
Jag sitter i en väldigt hopplös sits och jag vet egentligen inte vad jag ber om för hjälp, vill bara skriva av mig och hoppas att nån ger mig stöd eller kan relatera till situationen.