De är upptagna/kan inte nås för tillfället, vilket inte är så ovanligt när det kommer till dem. Sjukvårdsupplysningen får tydligen inte uttala sig angående medicineringen, så därför vänder jag mig hit.
Jag käkar concerta då jag har ADHD. Allting har gått superbra, tills för några dagar sedan, då min läkare höjde dosen ifrån 64 mg -> 72 mg, det började med att jag fick utslag i ansikte, kring mun och kind.
Jag kände mig hängig, mer lättretlig, rastlös och "svängig" än innan. Alla "ADHD-symptom" kom typ tillbaka, eller vad man nu ska säga.
Igår kväll hade jag grov ångest, jag visste varken ut eller in, tankarna snurrade runt i 170 och jag kunde inte sitta stilla, pillade med händerna, vickade på tårna, skakade med benen. (Som jag brukar göra när jag blir rastlös fast 10 gånger värre)
Imorse när jag vaknade, hade jag ingen ork till att gå upp, vilket är oerhört ovanligt för mig sedan jag började med concerta.
Jag kom slutligen upp iallafall, men jag kom aldrig igång med någonting, jag slöade omkring, fastnade med blicken, fick ångest inför enkla uppgifter såsom att tex. smörja in mig eller borsta håret.
Fick slutligen på mig, efter världens inombordskamp med mig själv, mina kläder. Jag gick ned, skulle äta. Är rastlös, pillar, rör mig, vankar fram och tillbaka, glömmer vad jag ska göra. Blir arg.
Helt plötsligt får jag ett tryck i bröstet, kroppen känns tung. Tårarna väller fram och jag gråter utan anledning.
Samlar mig, ringer mamma, återigen börjar jag gråta. Floder.
Mamma är nu påväg hem. Får ångest över det. Får ångest över situationen.
Jag känner mig fast i mig själv, jag har ingen kontroll, allting känns överdrivet, sjukt, overkligt och som om att jag inte längre är mig själv.
Sjukskrev mig ifrån jobbet, vilket är ytterligare ett slag i magen då jag älskar mitt jobb. Det gör mig lycklig.
Igår gick jag upp i varv till kvällen, speed-pratade, kom knappt till ro i sängen när jag skulle sova.
Mamma sade något i stil med "Felicia, gnisslar du tänder nu? För det låter som det när du pratar"
Well, det känns inte riktigt som jag. Imorse när jag vaknade, gnisslade jag tänder. Återigen, inte jag.
Allting känns mer intressant än just det jag behöver göra. När jag andas, känns det tungt och svidande i bröstkorgen. Det är som om att jag känner mitt hjärta picka varje gång jag andas in. I halsen, typ.
Just nu känns det som om att medicinen inte spelar någon roll då alla ADHD-symtom är tillbaka, det är som vanligt, när jag inte tar concertan.
Någon annan som känt såhär? Är det normalt? Vad är det som händer med mig? Vad ska jag göra? Jag har ju försökt kontakta läkare och dylikt, men ingenting händer på den fronten. Så vad kan JAG göra?
Ska jag inte ta dosen imorgon? Ska jag ta den tidigare dosen istället?
Någon som har varit i samma sits? Snälla kontakta mig eller skriv en kommentar här!
Elaka/spydiga/kritiserande kommentarer undanbedes då jag absolut inte kommer kunna hantera något sådant idag. Tack!
hakuna matata
