Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

Orkar inte mer

Skapad av lonelyfriend, 2013-06-21 00:45 i Kärlek & Relationer

2 806
28 inlägg
11 poäng
lonelyfriend
Visningsbild
Hjälte 9 inlägg
0
Jag har alltid haft få vänner, men nu känner jag att situationen börjar gå ordentligt utför. Känner mig ofta deppig och gråter. Ser knappt någon mening med livet längre. Vore mycket enklare att gå och hämta kökskniven...

Det började redan när jag var liten. Jag var blyg och tystlåten och därför uppfattades jag som annorlunda och mystisk. Ingen ville vara med mig. Jag ville inte visa att jag var ensam, speciellt inte i skolan, och därför försökte jag umgås med ett tjejgäng i klassen. Dock var de inte snälla mot mig. Det var många gånger jag låste in mig på toan, grät och väntade ut tiden tills lektionen skulle börja igen. Skolan för mig var ett helvete.

Högstadietiden var bättre. Blev bra kompis med en annan tjej som också var blyg. Vi umgicks både i skolan och på fritiden. Tyvärr flyttade hon strax innan gymnasiet skulle börja och då blev jag såklart ensam igen. Gymnasieåren var okej men långt ifrån bra. Hade ingen nära vän men det var iallafall ingen som sprang iväg så fort jag kom.

Nu är jag 20 år. Är timanställd inom vården och jobbar då och då, men varför ska jag jobba egentligen? Orkar knappt andas längre.

Kompisen som jag lärde känna under högstadiet är fortfarande min vän, men vi bor för långt ifrån varandra för att kunna träffas mer än max ett par gånger om året. Ser verkligen fram emot de tillfällena.

Det enda jag vill med hela min text är att få prata av sig lite. Kanske att någon är i en liknande situation? Vad ska jag göra för att få börja leva livet?

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

Enwoload
Visningsbild
P 34 Hjälte 76 inlägg
-4
Det låter lite som att du skulle kunna ha typ aspergers syndrom eller liknande, då fungerar och tänker man ofta på ett lite annat sätt och kan ses som just tyst och blyg. Det kanske främst var under låg och mellanstadiet men det verkar som att du har haft svårt att veta hur du ska göra för att få bra vänner. Det är i alla fall intrycket jag fick av texten.

Insanity, blessing for those born to hate you

TakeoutGuhui
Visningsbild
P 32 Karlstad Hjälte 1 461 inlägg
0

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Skaffa en hobby:)

Sten.

Majsfeldt
Visningsbild
P 29 Hjälte 35 inlägg
1

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
(Nu är jag medveten om risken att det här är någon slags trolltråd, men jag får inte det intrycket, så jag utgår ifrån att så inte är fallet).

Jag kan väl relatera lite, då jag både är blyg och därmed har få nära vänner samt har varit djupt deprimerad vid några (som tur är, få) tillfällen. Ibland suger det verkligen att vara ensam.

Men det du får göra är helt enkelt att gå utanför din "comfort zone" och börja umgås med andra människor. Förstås lite svårt när du jobbar deltid och inte pluggar, så du kanske borde skriva HP och försöka komma in på någon schysst utbildning med människor som du? Bara en tanke. Universitetstiden ska vara jävligt kul för många. I annat fall borde du börja försöka leta efter socialt umgänge i din nuvarande omgivning. Om det är ett stort hopp för dig kan du ju alltid träffa lite människor online och börja skypa med dem. Låter kanske fånigt, men det är ändå en någorlunda, ska man säga, "intim" social situation.

Förutom det rena sociala aspektet kanske du borde ägna dig lite mer åt dina hobbys. Spelar du något instrument? Har du ett allmänt intresse för musik? Finns det något språk du alltid velat lära dig?

anvs
Visningsbild
Hjälte 69 inlägg
0

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Att prata ut med någon är alltid en bra början, finns på skype om du vill prata ut. För att få självförtroende är träning alltid bra, vet dock inte hur din kropp ser ut fast man känner sig alltid bättre efter ett skönt träningspass :)

Ingen status

uZeus
Visningsbild
P 29 Hjälte 764 inlägg
8


Jag är en sån där hemsk person som hatar jordgubbar och barnaskratt.

Majsfeldt
Visningsbild
P 29 Hjälte 35 inlägg
0

Svar till Enwoload [Gå till post]:
Tja, om vi ska snacka diagnoser finns det väl rätt många olika saker som gör att man inte passar in i sociala sammanhang - det behöver inte vara Aspergers. Jag får verkligen inte det intrycket, känns inte som om en person med den diagnosen skulle tappa livslusten som resultat av ensamhet.

Enwoload
Visningsbild
P 34 Hjälte 76 inlägg
0

Svar till Majsfeldt [Gå till post]:
Därför jag sa "eller liknande". Att ha aspergers innebär inte alltid att man trivs i sin ensamhet, man kan vara en enormt social person men man har stora svårigheter att veta hur man ska agera och förstå hur andra tänker och fungerar.

Insanity, blessing for those born to hate you

johej
Visningsbild
Hjälte 6 inlägg
1
Vadfan att vara blyg och vara en ensamvarg är helt olika saker.
Majsfeldt
Visningsbild
P 29 Hjälte 35 inlägg
0
Svar till Enwoload [Gå till post]:
Ah, oj, missade den detaljen. Sorry. Jag har dock fått uppfattningen att folk med Aspergers är mycket mer intresserade av sina tågbyggen än att interagera med andra människor, men det kanske är sant som du säger, att det inte alltid är så.

Enwoload
Visningsbild
P 34 Hjälte 76 inlägg
0

Svar till Majsfeldt [Gå till post]:
Du pratar med personen med aspergers som spenderade sina 3 år i gymnasiet i en klass anpassad för personer med aspergers som har en flickvän och syster med aspergers. Men det är den bilden personer ofta får, för det är de personerna som kan va lättast att märka att de har det :)

Insanity, blessing for those born to hate you

Majsfeldt
Visningsbild
P 29 Hjälte 35 inlägg
0

Svar till Enwoload [Gå till post]:
Haha, okej, du har förmodligen mycket bättre koll än jag i så fall. :) Den enda jag känner med Aspergers är min granne som jag sällan pratar med.
lonelyfriend
Visningsbild
Hjälte 9 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Enwoload [Gå till post]:
Tanken har slagit mig innan att det kanske kan vara det jag har, men jag vet inte. Ibland när jag läser om diagnosen kan jag känna igen mig, men andra gånger känns det inte alls som jag. Dock tror jag att jag på senare tid börjat utveckla någon form av social fobi. Det kan räcka med att jag ska gå själv till ICA och handla. Blir nervös och rädd, men jag vet inte riktigt för vad. Självförtroendet krossades redan i lågstadiet.


Svar till Majsfeldt [Gå till post]:
Tack för ditt svar. Brukar skriva lite med folk via internet, det är liksom i princip den enda mänskliga kontakten jag får. Att skriva känns bra men när en av "internetvännerna" ville börja skypa med röst och videosamtal drog jag mig ur...

Jag har typ ingen hobby. Har knappt provat på något ens för det känns inte kul att behöva göra det själv. Har funderat lite på att söka någon utbildning men känner ingen motivation. Lyckades inte skaffa någon vän under gymnasiet så varför skulle det ändras nu?

Enwoload
Visningsbild
P 34 Hjälte 76 inlägg
1

Svar till Majsfeldt [Gå till post]:
Jaha okej, men jag brukar istället se diagnoser i alla eftersom jag haft det så mycket runt omkring mig :P

Men nu ska vi inte fastna i det utan hoppas att lonelyfriend hittar ett bra svar. Jag håller med om att en hobby är en bra idé eftersom man automatiskt träffar folk med samma intresse som en själv :)

Insanity, blessing for those born to hate you

Enwoload
Visningsbild
P 34 Hjälte 76 inlägg
0

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Det är det som är så svårt, alla med diagnosen är unika som vem som helst liksom, det finns ingen som uppfyller alla "kriterier" för aspergers. Det finns ingen nackdel att iaf undersöka saken, om man inte får diagnosen så har man fortfarande problemen den medför, men inte möjligheten att få stöd med den. Det kan även vara skönt att veta för då är det lättare att själv arbeta med sina problem :)

Insanity, blessing for those born to hate you

Majsfeldt
Visningsbild
P 29 Hjälte 35 inlägg
0

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Okej, det låter verkligen fobiartat. Det enda sättet att bli av med en fobi är dock att gradvis vänja sig vid den. Till en början kan du ju textchatta med någon medan den andra personen pratar i mick med dig, sedan när du är van vid det kan du också börja prata i mick.

Angående hobby skulle jag nog rekommendera seriös gaming - kanske börja spela något onlinespel, förslagsvis Guild Wars 2 eller WoW? Då får du med det svaga sociala aspektet också. :) Vi kan lira någon gång om du känner för't.

lonelyfriend
Visningsbild
Hjälte 9 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Majsfeldt [Gå till post]:
Ja det är riktigt jobbigt. Det är som en spärr som jag inte kan gå förbi fast jag gärna vill. När jag var yngre var jag inte lika deppig som jag är nu. Det är skittrist att aldrig bli tillfrågad om man vill hänga med på något, men jag ska försöka anstränga mig mer att själv ta kontakt med folk.

Ja varför inte? All träning är bra träning för mig :)

Majsfeldt
Visningsbild
P 29 Hjälte 35 inlägg
0

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Grymt, har du Steam? :)

Handofcruelty
Visningsbild
P Hjälte 1 073 inlägg
0

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:

Som någon sa, skaffa en hobby. Och håll i ditt jobb, vikariera på så många ställen du hinner tills du hittar ett ställe du trivs på. Trivs du inte alls, så skola om dig.


Suomi_Finland

lonelyfriend
Visningsbild
Hjälte 9 inlägg
Trådskapare
1

Svar till Majsfeldt [Gå till post]:
Kan fixa det till en annan gång. Börjar bli sömnig och tror det är dags att sova. Återigen tack till alla som svarat hittills :)

Majsfeldt
Visningsbild
P 29 Hjälte 35 inlägg
0

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Okej, ha're! :)

iwilldie
Visningsbild
F 26 Lycksele Hjälte 6 inlägg
0
Det du skriver passar in på mig på väldigt många sätt, dock har jag lyckats övervinna mycket och har skaffat mig väldigt många bra vänner nu i högstadiet jämfört med när jag inte hade några vänner alls i mellanstadiet och lågstadiet. Jag börjar min undersökning för Aspbergers nu i höst då mina symptom har blivit värre m.m.

Mitt tips till dig är att börja vara på ett ställe där du inte behöver umgås med nån, men man kan göra det om man vill. T.ex. så simtränar jag i en klubb, simning är ju en individuell sport men jag har kommit många av simmarna närmare under åren. Från början var jag helt ute från "gruppen".

If this made any sense, är inte en sån bra skrivare..

Forever desperat.

Kono
Visningsbild
F 32 Hjälte 1 353 inlägg
0

Svar till Enwoload [Gå till post]:
... vad fan säger du? Hah, du vet uppenbarligen INGENTING om Aspergers om du tar för givet att hon har det bara för att hon har svårt att få kompisar. Skulle alla blyga/tystlåtna människor ha Aspergers då? Jag har Aspergers och jag är inte blyg överhuvudtaget.



Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Jag är så ledsen vännen.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att det kommer bli bättre för dig.

Divine Moments of Truth

Enwoload
Visningsbild
P 34 Hjälte 76 inlägg
0
Svar till Kono [Gå till post]:
Jag har aspergers syndrom och har haft diagnosen sen jag var 12. Jag sa aldrig att det behöver vara så, hon sa själv att hon har tänkt tanken. Sen vet jag inte varför du behöver vara så otrevlig mot en person som bara menar väl mot någon annan. Jag har även sagt att aspergers påverka alla olika, det går inte bara att går efter en bok och tro att man automatiskt vet hur personen fungerar. Så tro inte att jag sa det som något negativt mot diagnosen för som jag sa så har min flickvän och syster Aspergers och jag har gått i en klass i 3 år anpassad för personer med Aspergers.



Tillägg av Enwoload 2013-06-21 15:13

Blir så jävla irriterad på folk som hoppar på andra som bara försöker hjälpa till.

Insanity, blessing for those born to hate you

Panda
Visningsbild
P Rönninge Hjälte 3 815 inlägg
2
Orkar inte mer, vill inte vara kvar, jag vill bara hem till kära mor och far (8)

Börja med musik?

Hatar allt.

godis-apa
Visningsbild
P Hjälte 3 982 inlägg
1

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Samma tips som redan är givet, men jag känner ändå för att ta upp det igen.

Börja göra saker du aldrig normalt sett skulle gjort, lär dig dansa, sätt dig på cykeln och lev en vecka i skogen, dra iväg på en spontan semester. Gör någonting som du aldrig skulle gjort, gå emot ditt sunda förnuft och försök att leva lite, att ha lite roligt ;)

Det sunda förnuftet sätter ofta upp massa dumma regler, regler som håller tillbaka en och hindrar en från att ha kul. Testa att pressa dig själv (inom sunda gränser). Jag har börjat göra så och de senaste 3 åren har varit de bästa i mitt liv.

Even boys have something to say if you listen long enough

vise_mannen
Visningsbild
Hjälte 1 161 inlägg
0


Gå med i någon klubb inom idrott etc. Folk där är oftast väldigt sociala och du kommer snabbt bli insläppt i det sociala livet. Du kan dock behöva hjälp på traven så en psykolog kanske vore något för dig.

Ingen status

TheAsker
Visningsbild
1350 Hjälte 2 332 inlägg
0

Svar till lonelyfriend [Gå till post]:
Om du funderar på att ta dit liv, så skulle jag föreslå att flytta närmre vännen istället.

Skapade ett Hamsterpaj-spel: http://www.hamsterpaj.net/entertain/onlinespel/meetnpet-hamstern-3


Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Orkar inte mer

Ansvariga ordningsvakter: RoadGunner

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons