Påminner:
Darwinfinkarna visar på sin höjd att en art kan ampassa sig till ett förändrat klimat
På 1970-talet började en turskargrupp ledd av Peter och Rosenlarv Grant vid Prinecton University studera de här hukarna.
Efter ett år av torka visade det sig att finkar med- något större näbb hade bättre möjligheter att överleva än finkar med mindre näbb
Eftersom näbbens storlek och form är ett av de främsta kriterierna för att artbestämma finkarna, antog man att detta var en betydelsefull upptäckt.
I broschyren från NAS sägs det: "Makarna Grant har beräknat att om det blir torka på öarna ungefär vart tionde år kan en ny finkart uppstå på bara 200 år.
Men broschyren nämner inte att finkar med mindre näbb återigen bildade började dominera populationen åren etter torkan.
Forskarna lade märke till att klimatet förändrades, dominerade finkar med större näbb ett år, men sedan blev finkar med mindre näbb dominerande igen,
De såg också att några av de olikas arterna parade sig med varandra och fick avkomma som klarade sig bättre än föräldrarna.
De drog slutsatsen att om finkarna fortsatte att para sig med varandra skulle det kunna leda till alt två arter blev en enda.
Kan man då verkligen säga att del naturliga urvalet frambringar helt nya arter?
Redan för flera årtionden sedan ifrågasatte evolutionsbiologen George Christopher Wiliams att det naturliga hade den förmågan.
Och 1999 skrev evolutionsteoretikern Jefry H Schwartz att det naturliga urvalet möjligen hjälper arter att anpassa sig till om¬givningens skiftande krav, men att det inte skapar något nytt.¬
Nej, darwinfinkarna håller inte på att bli något nytt.
De är fortfarande finkar.
Och det faktum att de parat sig med varandra gör att man kan ifrågasätta de metoder vissa evolutionister använder för att definiera en art.
Dessutom avslöjar det här exemplet att t o m ansedda vetenskapsakademiker kan rapportera fakta på ett vinklat sett.
"Om Gud inte finns är allt tillåtet" - Fjodor Dostojevskij