X:
Att ordet ”dag” används i en vidare bemärkelse för att uttrycka tidsenheter av varierande längd framgår tydligt av skapelseberättelsen i Första Moseboken.
Där beskrivs en vecka på sex skapelsedagar som följs av en sjunde dag, en vilodag.
Denna vecka utgjorde ett mönster för den vecka som Gud föreskrev för judarna under lagförbundet. (2Mo 20:8–11)
I Bibeln avslutas beskrivningen av var och en av de sex skapelsedagarna med uttalandet: ”Och det blev kväll, och det blev morgon” den första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte dagen. (1Mo 1:5, 8, 13, 19, 23, 31)
Avsnittet om den sjunde dagen däremot avslutas inte med de orden, och det visar att denna period, då Gud har vilat från sitt skaparverk med avseende på jorden, fortsatte.
Av det som aposteln Paulus säger i Hebréerna 4:1–10 framgår det att Guds vilodag fortfarande pågick under hans tid, och det var mer än 4 000 år efter det att den sjunde dagen, vilodagen, började.
Det visar tydligt att varje skapelsedag, eller arbetsperiod, var flera tusen år lång. Som det sägs i A Religious Encyclopædia (utgiven av P. Schaff, 1894, bd I, sid. 613): ”Skapelseberättelsens dagar var skapelsedagar, stadier i processen, inte 24-timmarsdagar.”
Alla sex tidsperioderna eller skapelsedagarna som det tog att bereda planeten jorden omtalas tillsammans i 1 Moseboken 2:4 som en enda ”dag”: ”Detta är en historisk berättelse om himlen och jorden vid den tid då de skapades, på den dag då Jehova Gud gjorde jord och himmel.”
Människans situation kan inte jämföras med Skaparens, som inte befinner sig i vårt solsystem och inte påverkas av himlakropparnas kretslopp och banor.
Psalmisten säger om Gud, som är från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid: ”Ty tusen år är i dina ögon som gårdagen, när den är förbi, och som en nattväkt.” (Ps 90:2, 4)
Aposteln Petrus skriver också att ”en dag för Jehova är som tusen år och tusen år som en dag”. (2Pe 3:8) För människan är 1 000 år ungefär 365 242 dygn, men för Skaparen kan det vara en sammanhängande tidsperiod, under vilken han påbörjar något i ett visst syfte och fullbordar det, liksom när en människa påbörjar ett arbete på morgonen och slutför det vid dagens slut.
Jehova är den som har skapat universum, där tid, rum, rörelse, massa och energi har visat sig vara oupplösligt förbundna med varandra.
Han styr allt detta enligt sin avsikt och fastställer bestämda tider för sitt handlande med sina skapelser på jorden, ända till ”dagen och timmen”. (Mt 24:36; Gal 4:4) Han håller sina tider exakt.
Att ordet ”dag” används i en vidare bemärkelse för att uttrycka tidsenheter av varierande längd framgår tydligt av skapelseberättelsen i Första Moseboken.
Där beskrivs en vecka på sex skapelsedagar som följs av en sjunde dag, en vilodag.
Denna vecka utgjorde ett mönster för den vecka som Gud föreskrev för judarna under lagförbundet. (2Mo 20:8–11)
I Bibeln avslutas beskrivningen av var och en av de sex skapelsedagarna med uttalandet: ”Och det blev kväll, och det blev morgon” den första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte dagen. (1Mo 1:5, 8, 13, 19, 23, 31)
Avsnittet om den sjunde dagen däremot avslutas inte med de orden, och det visar att denna period, då Gud har vilat från sitt skaparverk med avseende på jorden, fortsatte.
Av det som aposteln Paulus säger i Hebréerna 4:1–10 framgår det att Guds vilodag fortfarande pågick under hans tid, och det var mer än 4 000 år efter det att den sjunde dagen, vilodagen, började.
Det visar tydligt att varje skapelsedag, eller arbetsperiod, var flera tusen år lång. Som det sägs i A Religious Encyclopædia (utgiven av P. Schaff, 1894, bd I, sid. 613): ”Skapelseberättelsens dagar var skapelsedagar, stadier i processen, inte 24-timmarsdagar.”
Alla sex tidsperioderna eller skapelsedagarna som det tog att bereda planeten jorden omtalas tillsammans i 1 Moseboken 2:4 som en enda ”dag”: ”Detta är en historisk berättelse om himlen och jorden vid den tid då de skapades, på den dag då Jehova Gud gjorde jord och himmel.”
Människans situation kan inte jämföras med Skaparens, som inte befinner sig i vårt solsystem och inte påverkas av himlakropparnas kretslopp och banor.
Psalmisten säger om Gud, som är från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid: ”Ty tusen år är i dina ögon som gårdagen, när den är förbi, och som en nattväkt.” (Ps 90:2, 4)
Aposteln Petrus skriver också att ”en dag för Jehova är som tusen år och tusen år som en dag”. (2Pe 3:8) För människan är 1 000 år ungefär 365 242 dygn, men för Skaparen kan det vara en sammanhängande tidsperiod, under vilken han påbörjar något i ett visst syfte och fullbordar det, liksom när en människa påbörjar ett arbete på morgonen och slutför det vid dagens slut.
Jehova är den som har skapat universum, där tid, rum, rörelse, massa och energi har visat sig vara oupplösligt förbundna med varandra.
Han styr allt detta enligt sin avsikt och fastställer bestämda tider för sitt handlande med sina skapelser på jorden, ända till ”dagen och timmen”. (Mt 24:36; Gal 4:4) Han håller sina tider exakt.
"Om Gud inte finns är allt tillåtet" - Fjodor Dostojevskij
