Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Våga säga vad man tycker
Skapad av mulattfnatt, 2013-07-22 14:26 i Kärlek & Relationer
2 940
11 inlägg
16 poäng
Hur vågar man vara ärlig så mycket som möjligt med andra?
Svar till mulattfnatt [Gå till post]:
Man slutar söka efter lycka i andras bekräftelse. Slutar man söka bekräftelse och (till en rimlig nivå) skiter i vad folk tycker om en så är det inget problem. Allt blir så förbannat mycket roligare när man inte behöver oroa sig för vad folk tycker och enligt mig så är det det bästa sättet att hitta "riktiga" vänner på, vänner som älskar mig för den jag är, inte den jag tvingas vara för att folk ska gilla mig.
Man slutar söka efter lycka i andras bekräftelse. Slutar man söka bekräftelse och (till en rimlig nivå) skiter i vad folk tycker om en så är det inget problem. Allt blir så förbannat mycket roligare när man inte behöver oroa sig för vad folk tycker och enligt mig så är det det bästa sättet att hitta "riktiga" vänner på, vänner som älskar mig för den jag är, inte den jag tvingas vara för att folk ska gilla mig.
Even boys have something to say if you listen long enough
Svar till godis-apa [Gå till post]:
A helt rätt!
Men som vanligt så är det lättare sagt än gjort.
Bruka höra liknande tips och ja jag bryr mig mindre om vad människor tycker nu jämfört med när jag var yngre.
Men fortfarande bryr jag mig mycket om vad andra tycker :(
A helt rätt!
Men som vanligt så är det lättare sagt än gjort.
Bruka höra liknande tips och ja jag bryr mig mindre om vad människor tycker nu jämfört med när jag var yngre.
Men fortfarande bryr jag mig mycket om vad andra tycker :(
Svar till mulattfnatt [Gå till post]:
Jag brukade bry mig väldigt mycket, vara väldigt blyg och inte prata mer än nödvändigt. Jag var inte glad, utan gick mest runt och var orolig över vad folk tyckte. Om jag var på fest så ville jag inte dansa, jag ville inte skämma ut mig, jag ville inte avbryta folk som pratade, jag trodde de skulle ta illa upp, men blev ständigt avbruten.
Jag tror jag tröttnade på detta när jag började på gymnasiet. Jag var inte mobbad i högstadiet, men det kändes som om "pressen" på att vara "cool" var mycket högre där än på gymnasiet (kan ha att göra med att jag började på natur, alla var lite nördiga och lite märkliga på något sätt). Det var en mer avslappnad stämning och mycket lättare att slappna av lite. Visserligen fanns det fortfarande några "coola" gäng, men det fanns betydligt fler som inte brydde sig.
Gymnasiet var alltså en period på 3 år, då jag lärde mig att faktiskt vara mig själv, att vara någon jag trivdes med. Utöver det så får man se till att gå lite utanför sin "comfort-zone", göra saker man kanske inte är helt bekväm med. Jag lärde mig att vara muntligt aktiv på lektionerna (på eget initiativ, satte upp ett mål att prata x antal gånger på varje lektion), att ta för mig i sociala sammanhang se till att avbryta folk som avbryter mig, om jag känner att jag inte var färdig osv. Det går att förändra saker, men man måste ha små "mål" att sträva mot, förändringen sker inte över en dag :)
Jag brukade bry mig väldigt mycket, vara väldigt blyg och inte prata mer än nödvändigt. Jag var inte glad, utan gick mest runt och var orolig över vad folk tyckte. Om jag var på fest så ville jag inte dansa, jag ville inte skämma ut mig, jag ville inte avbryta folk som pratade, jag trodde de skulle ta illa upp, men blev ständigt avbruten.
Jag tror jag tröttnade på detta när jag började på gymnasiet. Jag var inte mobbad i högstadiet, men det kändes som om "pressen" på att vara "cool" var mycket högre där än på gymnasiet (kan ha att göra med att jag började på natur, alla var lite nördiga och lite märkliga på något sätt). Det var en mer avslappnad stämning och mycket lättare att slappna av lite. Visserligen fanns det fortfarande några "coola" gäng, men det fanns betydligt fler som inte brydde sig.
Gymnasiet var alltså en period på 3 år, då jag lärde mig att faktiskt vara mig själv, att vara någon jag trivdes med. Utöver det så får man se till att gå lite utanför sin "comfort-zone", göra saker man kanske inte är helt bekväm med. Jag lärde mig att vara muntligt aktiv på lektionerna (på eget initiativ, satte upp ett mål att prata x antal gånger på varje lektion), att ta för mig i sociala sammanhang se till att avbryta folk som avbryter mig, om jag känner att jag inte var färdig osv. Det går att förändra saker, men man måste ha små "mål" att sträva mot, förändringen sker inte över en dag :)
Even boys have something to say if you listen long enough
Svar till mulattfnatt [Gå till post]:
Precis, en dag i taget. Man får dock se till att man inte "stannar upp", det är fruktansvärt enkelt.
Det kanske låter lite töntigt, men försöka att skriva upp var du är idag och var du vill vara sen. Hur är ditt "optimala" jag och hur är du idag? Var ärlig, gärna lite "för" ärlig så att du vet hur läget faktiskt ser ut. Sätt upp små mål, redan nu. Inte imorgon, inte om 1 timme, inte om 5 minuter. Skjuter man på det så blir det inte av. Sätt små mål, som du kan bocka för när du är klar med, gör det möjligt att se din utveckling.
Jag gjorde så när jag skulle lära mig prata med tjejer (har alltid varit relativt blyg när det gäller tjejer, men efter att jag blev nobbad på ett väldigt otrevligt sätt så slutade jag mer eller mindre prata med dem)
I alla fall, jag satte upp några mål, "prata med den här tjejen" (kan vara något så oskyldigt som ett hej, eller godmorgon) och sedan har man mer och mer utmanande mål. När man går ut och klubbar så kan målen vara att dansa med någon, eller kanske att fråga efter någons nummer. När man får en lista med saker man faktiskt klarat av, när man ser att man faktiskt gjort saker som tidigare varit helt extremt utanför ens comfort-zone, saker man knappt ens vågat föreställa sig att man skulle våga göra så får man lite av en boost.
Jag har sedan jag började med detta förbättrat mitt självförtroende något enormt, lärt mig prata med tjejer, fått en del nya vänner och insett att alla tjejer inte är son hon jag nobbades av och dessutom lyckats betydligt bättre på "tjej-fronten" än jag någonsin skulle kunnat drömma om. Jag är ingen Don Juan som alla tjejer automatiskt faller för, men för bara några år sedan så var det helt orealistiskt för mig att ens hålla en tjej i handen och nu, bara några år senare så har jag pressat mig själv tillräckligt långt för att ha kysst ett antal och dessutom varit i ett förhållande.
En av sakerna som höll tillbaka mig i min personliga utveckling var just den här "rädslan" för tjejer, för att bli nobbad så som jag tidigare blivit och det är helt sinnessjukt svårt att bara "ignorera" det. Det är galet enkelt att säga "men skit bara i vad folk tycker", jag vet att det är svårt.
Precis, en dag i taget. Man får dock se till att man inte "stannar upp", det är fruktansvärt enkelt.
Det kanske låter lite töntigt, men försöka att skriva upp var du är idag och var du vill vara sen. Hur är ditt "optimala" jag och hur är du idag? Var ärlig, gärna lite "för" ärlig så att du vet hur läget faktiskt ser ut. Sätt upp små mål, redan nu. Inte imorgon, inte om 1 timme, inte om 5 minuter. Skjuter man på det så blir det inte av. Sätt små mål, som du kan bocka för när du är klar med, gör det möjligt att se din utveckling.
Jag gjorde så när jag skulle lära mig prata med tjejer (har alltid varit relativt blyg när det gäller tjejer, men efter att jag blev nobbad på ett väldigt otrevligt sätt så slutade jag mer eller mindre prata med dem)
I alla fall, jag satte upp några mål, "prata med den här tjejen" (kan vara något så oskyldigt som ett hej, eller godmorgon) och sedan har man mer och mer utmanande mål. När man går ut och klubbar så kan målen vara att dansa med någon, eller kanske att fråga efter någons nummer. När man får en lista med saker man faktiskt klarat av, när man ser att man faktiskt gjort saker som tidigare varit helt extremt utanför ens comfort-zone, saker man knappt ens vågat föreställa sig att man skulle våga göra så får man lite av en boost.
Jag har sedan jag började med detta förbättrat mitt självförtroende något enormt, lärt mig prata med tjejer, fått en del nya vänner och insett att alla tjejer inte är son hon jag nobbades av och dessutom lyckats betydligt bättre på "tjej-fronten" än jag någonsin skulle kunnat drömma om. Jag är ingen Don Juan som alla tjejer automatiskt faller för, men för bara några år sedan så var det helt orealistiskt för mig att ens hålla en tjej i handen och nu, bara några år senare så har jag pressat mig själv tillräckligt långt för att ha kysst ett antal och dessutom varit i ett förhållande.
En av sakerna som höll tillbaka mig i min personliga utveckling var just den här "rädslan" för tjejer, för att bli nobbad så som jag tidigare blivit och det är helt sinnessjukt svårt att bara "ignorera" det. Det är galet enkelt att säga "men skit bara i vad folk tycker", jag vet att det är svårt.
Even boys have something to say if you listen long enough
Jag har vart väldigt nervös och haft det segt för jag trodde att gör jag fel kommer alla hata mig. Det var jobbigt å inte kul, och jag märkte själv skillnad på mig när jag var hemma och i skolan.
Det var riktigt drygt och nu känner jag bara att jag gör det jag vill och det jag känner, och det är så mycket skönare! Även om det ibland är utanför comfort-zonen så är mitt liv 100x bättre. Så tänk på att "den som måste tycka opm dig mest är faktiskt du själv", om du förstår hur jag menar :)
Det var riktigt drygt och nu känner jag bara att jag gör det jag vill och det jag känner, och det är så mycket skönare! Även om det ibland är utanför comfort-zonen så är mitt liv 100x bättre. Så tänk på att "den som måste tycka opm dig mest är faktiskt du själv", om du förstår hur jag menar :)
ImThePsycho är vettigast här
Svar till mulattfnatt [Gå till post]:
Du struntar i vad folk tycker.
"Those who matter don't mind, and those who mind don't matter." - Dr Seuss.
Du struntar i vad folk tycker.
"Those who matter don't mind, and those who mind don't matter." - Dr Seuss.
flizan
har liknande problem, vågar inte ens säga vad jag har för musikstil till mina föräldrar :O
Men som tidigare sagt, sluta bry dig.
köpte själv 2 bandtröjor i våras, något jag aldrig skulle tro att jag göra, börjat lyssna på musik i stereo osv.
det är sån jävla underbar känsla när man klarar att passera sin gräns.
Men som tidigare sagt, sluta bry dig.
köpte själv 2 bandtröjor i våras, något jag aldrig skulle tro att jag göra, börjat lyssna på musik i stereo osv.
det är sån jävla underbar känsla när man klarar att passera sin gräns.
\(^o^)/ Ingen kan låta så tyst som min telefon...
Svar till Jokk [Gå till post]:
A det citatet är väldigt bra. Det jag är mest rädd för när det kommer till tjejer är att bli dissad, det är så läskigt att jag hellre undviker tjejen helt och hållet :/
A det citatet är väldigt bra. Det jag är mest rädd för när det kommer till tjejer är att bli dissad, det är så läskigt att jag hellre undviker tjejen helt och hållet :/
Svar till mulattfnatt [Gå till post]:
Man får i regel mycket mer skit om man ljuger.
Alla uppskattar ärlighet. Alla. Finns inte en djävel som inte gör.
Problemet uppstår när folk inte får höra det de vill höra. Det är inte anledning nog att ljuga för någon dock. Ibland måste man ljuga, men då märker man tydligt när det är rätt tillfälle.
Man får i regel mycket mer skit om man ljuger.
Alla uppskattar ärlighet. Alla. Finns inte en djävel som inte gör.
Problemet uppstår när folk inte får höra det de vill höra. Det är inte anledning nog att ljuga för någon dock. Ibland måste man ljuga, men då märker man tydligt när det är rätt tillfälle.
Nej.
Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Våga säga vad man tycker
Ansvariga ordningsvakter:
RoadGunner
Användare som läser i den här tråden just nu
2 utloggadeSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!