Hej! måste få skriva av mig lite grann och behöver också verkligen hjälp om hur jag ska göra..
För ungefär 4 månader sen så var jag med om en sak som jag verkligen inte mått bra alls över och heller inte vet hur jag ska "hantera" för att gå vidare. Jag bodde fosterplacerad och en helg åkte mina foster"föräldrar" iväg och jag och några kompisar bestämde oss för att dricka hemma hos mig. Allting gick bra, vi hade roligt osv. Men senare mot kvällen började min tjejkompis spy så hon fick hjälp att komma i säng. Sedan somnade även min andra tjejkompis och dom andra drog, och tillslut var det bara jag och en annan kille kvar.
Jag var verkligen svinpackad så han skulle hjälpa mig upp på mitt rum. Men när vi väl var där började han strula med mig och då sa jag att jag inte ville, att hans andra kompisar väntade på honom, vilket dom också gjorde. Nu försökte han komma innanför mina byxor. Jag sade nej; gå här i från; men han lyssnade inte och gav mig istället mer alkohol. Jag blev ännu fullare och han fortsatte trots att jag sade nej flera gånger. Efter ett tag såg jag på hans blick att han menade allvar.
Han tryckte ned mig mer och mer och jag var så rädd att jag inte visste vad jag skulle göra. (Hade även blåmärken dagen efter på axeln) Jag vågade inte säga emot. Det kändes som om han skulle slå mig eller något. Så jag låg bara där medans han hade sex med mig, och vågade inte göra något alls.
Efter det här låtsades jag som ingenting. Jag lyckades pressa undan alla bilder jag hade i huvudet av hur han tryckte ner mig. Men ungefär en vecka senare började rykterna gå om vilken hora jag var, hur äcklig jag var osvosv, och med det kom minnena tillbaka och finns fortfarande där hela tiden. Jag vågade inte berätta för någon. Eftersom jag bara hade bott där ett par månader så kände jag inte ett jag kunde lita på någon där speciellt bra. Jag började verkligen känna mig som en jävla hora, ett luder och allt det där. Alla smsen jag fick, alla blickar, alla kommentarer, alla anonyma kommentarer/frågor på ask och allting.
Det tog 2 veckor, sedan klarade jag inte mer och bröt ihop helt för en tjejkompis och berättade verkligen allt och hon tyckte att ja skulle anmäla allting. Men jag hade ingen ork till det då och har det inte nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra.. I början vaknade jag flera gånger mitt i natten och bara skrek.. Hade en stor ångest inom mig. Sov i samma säng som allt hände varje natt, var i samma hus, bara massor minnen överallt, jag ville inte vara där, jag ville inte må dålig mer. Det ena ledde till det andra och jag slutade sköta skolan vilket var en av anledningarna till att jag bodde fosterplacerad. Jag började även dricka för att glömma och fuckade upp mitt liv totalt igen.. Och nu vet jag inte vad jag ska göra..
Någon som har något tips vad man kan göra för att ta sig ur allt det här och bara må bra igen?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
