Jag har alltid varit en ensamvarg, tills jag träffade min flickvän för 1.5 år sedan.
Kan nämna att jag är mellan 20-23 år och flickvännen 18-20 år.
Flickvännen bor med sin mamma i en lägenhet. Jag bor med pappa i ett hus.
Jag trivs väldigt bra hos min pappa.
Förhållandet började med att jag var hos henne varje helg.
Sedan ville hon att jag skulle vara där mera, ett litet bråk uppstod och jag gav mig och bodde hos henne i 1 månad i sträck.
Sedan blev det lugnare igen och jag var där ungefär halva tiden, inte bara på helger utan även vardagar.
Nu senaste tiden har jag varit mer hos flickvännen.
Hon mår lite psykisk dåligt (det är ju trots allt många som gör det) och hon vill ha stöd.
Väldigt ofta när jag varit hos min pappa, ofta precis då jag kommit till pappa och bara hunnit sova en natt eller två, om ens det. Så vill hon att jag ska komma till henne.
Har varit mest på grund av att hon och hennes mamma bråkat, och att jag då bara släppt ifrån mig alla mina planer och dragit till henne.
Jag har ganska svårt för att släppa saker, det har hon också. Jag småplanerar mina dagar. Liksom tänker att man ska göra klart någonting en kväll och då kommer det upp att flickvännen vill ha mig där, och då tvinga sig dit fast man inte känner för det.
Nu är det så att jag kom till pappa på Söndag kväll, efter att inte ha varit här på nära två veckor.
Idag städat hela mitt rum, som jag inte gjort på jättelänge. Städar sällan hos pappa, då jag knappt är här så mycket och när jag väl får vara här för min flickvän, så vill jag ju hellre vara på datorn och så.
Hos flickvännen hjälper jag till väldigt mycket med städning osv.
I alla fall så är det nu att idag vill hon att jag ska komma, och nu nekar jag det faktisk. Handlar inte om att hon bråkat med mamma, utan att hon helt enkelt bara vill vara med mig, ha sällskap.
Jag känner inte för det. Har städat nu i flera timmar och har planerat att göra annat. Slängt ut en massa möbler som jag ska slänga imorgon om pappa har tid att hjälpa. Vill inte lämna dom ute i huset och låta han ta hand om dom själv när han kommer hem.
Min flickvän resonerar så att hon tycker det är konstigt att man i ett förhållande inte vill träffa varandra.
Vi träffar varandra väldigt ofta.
Igår så föreslog jag t.o.m henne att vi kunde fara ut och mata ankorna. Samma dagen innan fast då hjälpte jag henne lyfta väskor osv.
Håller just nu på med en konversation med henne över nätet. Och hon påstår nu att hon känner det så att hon endast duger till sex för mig.
Något jag blir väldigt arg på att hon säger, eftersom jag tycker jag hjälper henne och är där för henne väldigt mycket. Men att nu senaste tiden tycker jag det varit så mycket och att jag vill och behöver min egna tid också. Att jag måste väl få prioritera mig själv först och tänka på mig själv någon gång?
Vad tycker ni?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!