Alla, och då menar jag verkligen ALLA mina vänner har festat en gång, eller festar väldigt ofta. Själv har jag aldrig gjort det då min far dog pga alkohol, så jag vill inte riktigt.
Men det som är problemet är att, dem frågar mig inte ens om jag vill följa med för sällskaps skull, ingen hör typ av sig och frågar om vi ska göra något. Jag får alltid ta steget, och jag börjar bli less på det.
Jag ser inte ut som mina vänner, dem har en vanlig stil och jag har ju den mer hårda och starka stilen.
Men det sårar faktiskt att ingen av dem ens tar steget och frågar mig någonsin om jag vill följa med, det känns som dem skäms över mig och att jag inte passar in och jag vet inte om jag klarar det så mycket mer ensam. Dem säger jämt att dem finns där för mig och saknar mig, men dem skriver inte till mig förutom då dem behöver hjälp med något.
Jag känner mig sårad och tom. Ända gången dem verkligen skriver med mig är när något dåligt har hänt med dem och dem behöver råd, då jag alltid finns där. Och jag vet inte om jag gör rätt att alltid finnas där för dem, när dem inte finns där för mig. Jag skulle gå i mitten av natten för dem om dem behövde mig. Jag vill träffa dem, men dem har tydligen aldrig tid när jag frågar. Men sen kan man läsa på deras bloggar att dem tydligen inte hade läxor att göra, utan att dem umgicks med någon annan.
Jag kan inte ens få ut orden rätt nu när jag skriver dem, vad ska jag göra?
Fighting for peace is like fucking for virginity.
