Min käre OV kollega Lobax vidrörde ämnet historielöshet i tråden ”vi som är heterosexuella”. Frågan han ställde var kort och koncist ”varför denna historielöshet?” Jag tänkte därför bjuda in till en diskussion om historielöshet och om historiens betydelse. I Sverige finns en vanlig uppfattning om att vi har dåliga historiska kunskaper och dålig historiemedvetenhet. Ett vanligt återkommande exempel på det är många inte vet varför vi firar nationaldagen just den 6 juni. Vet du varför vi gör det? Man kanske kan fråga sig varför vi ens behöver kunna historia? Är det inte bara bättre att blicka framåt istället för att fastna i det förflutna? Fundera på det ett tag.
Nu är jag förvisso knappast opartisk i dessa frågor och det går att skriva mängder med sidor om vikten av historiens betydelse men jag ska hålla mig kortfattad och tänkte för diskussionens skull utgå från ett aktuellt exempel. Den 9 november i år, på 75-årsdagen av kristallnatten höll nynazisterna en demonstration som för att hylla det grekiska partiet Gyllene Gryning. Det i sig var ytterst osmakligt men att nazister agerar som man kan förvänta sig är dock inte särskilt chockerande. Expressen direktsände från demonstrationen och benämnde i sin rapportering kristallnatten som att ”några juvelerarbutiker förstördes”. Dessutom beskrev reportern den nazistiska demonstrationen som ”en högerdemonstration”*. Googlar man lite snabbt på ”kristallnatten” ser man hur fel det är att beskriva det hela som att det endast rörde sig om några få juvelerarbutiker…
” Judiska hem och butiker förstördes, gudstjänstplatser vandaliserades eller brändes ned, hundratals judar misshandlades och ca 400 av dem mördades eller tvingades begå självmord. Dagarna därpå föll 1 500 judar offer för förföljelser. De efterföljande veckorna greps ungefär 30 000 judar och skickades till koncentrationsläger.” – Wikipedia.
Man tar sig för pannan och undrar om vi har lärt oss något av historien eller om kristallnatten redan har glömts bort? Nu fick dock, tack och lov, expressen massivkritik för sin rapportering men att det ens kunde hända är skrämmande. Om ett av landets största medier uttrycker sig på det sättet kan i alla fall jag inte låta bli att undra om något inte riktigt står rätt till med landets utbildning? Om vi inte känner till och kan beskriva de historiska händelseförloppen korrekt öppnar det upp till förmildrande, skönmålning och direkta felaktigheter av den historiska beskrivningen. Vad kan hända rent politiskt om vi slutar beskriva förintelsen som något hemskt och bara som en liten bagatell i historien? Det behöver inte ens vara något så extremt som förintelsen utan vi i Sverige förmildrar gärna eller rentav glömmer omständigheterna kring t.ex. tvångssteriliseringen.
Vad gör det då om vi glömmer dessa händelser? Bör vi inte blicka framåt istället för att fastna i historian? Mitt svar på den frågan är, som väntat, nej vi bör inte glömma det och ja, vi bör blicka framåt. För vad är en människa, en stad, ett samhälle eller land om inte en produkt av sina erfarenheter? Hur kan vi beskriva oss själva och se vart vi är på väg om vi inte kan referera och ta lärdom av våra tidigare erfarenheter? Prova att slå dig själv i huvudet med en hammare så du förlorar minnet om vem och vad du tidigare har gjort i ditt liv och försöka sedan besvara frågan ”vem är jag?” Jag tror inte någon klarar det, vare sig en individ eller någon större enhet som ett land. Kan det därför möjligtvis vara viktigt att faktiskt kunna lite historia? Både för sin egen skull och för samhället som helhet?
Den här texten börjar redan bli alldeles för lång för hamsterpaj så jag ska försöka runda av nu med att återkoppla till Sveriges historielöshet som nämndes i början av texten. Varifrån kommer denna historielöshet? Ett svar är att den kommer ifrån just vår historia, närmare bestämt vår relativt odramatiska historia under 1900-talet. Det är dock en åsikt och inte kalla fakta så ta det för vad det är. 1900-talet var mer eller mindre en schizofren upplevelse för världen där världen såg enorma framsteg inom många områden och även fruktansvärda katastrofer, exempelvis i form av globala krig. Sverige blev dock skonat från 1900-talets värsta hemskheter och vi bekämpade aldrig någon ”ondska” som de flesta andra länderna i Europa fick göra. Vi åtnjöt bara den positiva utvecklingen och detta har gjort att vi har väldigt svårt att se någon mening i alla hemskheter. Det gäller inte bara det som har varit hemskt utan även saker som sker idag som är positiva, t.ex. pridefestivalen. Vare sig krig eller pride är sällan meningslöst utan det är snarare vi i Sverige som tack vare vår odramatiska 1900-tals historia har svårt att finna någon mening i händelserna. Även om vi gärna slår oss själva för bröstet idag och säger att vi är världens mest homoliberala land (om det nu ens stämmer) så är det inget som har tillkommit över en natt och kampen är inte färdig än och det är definitivt inget som bör glömmas bort. Inte heller bör de övergrepp som tidigare har skett förmildras på bästa Expressen vis. Det sägs att historien har en tendens att upprepa sig själv och med det sagt tänkte jag avsluta på samma sätt som jag började genom att referera till Lobax med ett elegant citat av honom:
”Att vara ignorant om den rådande ordningens historiska kontext är inte bara ett allmänt tecken på verklighetsfrånvaro, det är allt för bra recept för att upprepa tidigare begångna misstag.”
Det mina vänner tycker i alla fall jag är en rätt bra anledning till att reflektera över vad historielöshet kan föra med sig. Vad tycker ni? Spontana reaktioner på texten i övrigt? :)
* http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article3786031.ece
Ursäktar stavfel och sånt, texten är skriven i all hast på en lunchrast och är inte rättad.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!