2014-01-20 11:26
Att som en del personer i tråden försöka jämföra rökning med att glömma att fälla ner toasitsen visar hur lite erfarenhet utav beroende i allmänhet vederbörande har. Att sluta röka är inte som att sluta äta godis på vardagar, det är ett riktigt och fysiskt beroende som är väldigt svårt att ta sig ur om man inte har vilja, självdisciplin, motivation och stöd.
Inte heller ska man tro att det kommer funka att vara "hård" och ställa orimliga ultimatum och samtidigt stödja och uppmuntra sin partner. Det är inkonsekvent, och kommer snarast bara resultera i att partnern blir bitter, omotiverad och snarast känner uppgivenhet inför hela företaget. En sådan partner som inte klarar av att vara ett stadigt stöd är en last, och förvärrar situationen. Tankar som "
Igår sade hon att jag var jätteduktig som lyckades hålla mig från att röka hela dagen, idag skällde hon på mig för att jag inte är slutat helt ännu" är inte alls svåra att tänka sig.
Jag slutade röka för min egen skull, och det är precis så det ska vara. Ska man sluta röka, ska det vara för ens egen skull, inte sin partners. Beroenden ska man ta sig ur för sitt eget bästa, inte för att göra sin partner glad. En människa som vill förmå sin partner att sluta röka ska
hjälpa sin partner, inte
tvinga.
TS, du kallar dig för antirökare, men ändå accepterade du din pojkväns beroende tillräckligt mycket för att göra en kompromiss. Det är för sent för att vara principfast och ställa ultimatum, du har redan accepterat hans rökning och du får stå ditt kast. Det du får göra nu är ännu en kompromiss, du får berätta för honom att du gärna vill ha honom kvar men att han då får göra sitt bästa att sluta, och då måste du stötta, uppmuntra och motivera honom.
Ur vägen, moskoviter! Frisk mod, I gossar blå!