Hur gör man för att gå vidare från all skit?
ändå sen mina föräldrar skilde sig 2008 har mitt liv varit kaos. innan det hade jag det hur bra som helst stort hus, pool, egen stuga, leksaks rum, städerska, hur mycket pengar som helst men framför allt en familj, en familj som älskade mig & mina syskon över allt annat.
men när mina föräldrar skilde sig gick firman i konkurs och mamma flyttade in till stan och pappa landet. iallafall kom jag in i helt fel umgänge började röka, skolka, baxa i 5:an (åkte även dit & kom hem med polisen) .
min familj var helt trasig hela min värld rasade samman och jag fattade det inte ens själv försökte dölja det med alkohol osv.
i 7:an/8:an kom såklart drogerna in i bilden & alkohol blev en vardags grej flyttade hem i från var trött på bråken, trött på reglerna, trött på att vara mellan mina föräldrar, trött på att få ta deras skit, trött på att få ta hand om mina syskon som jag fick göra hos mamma för hon jobbade långt hem i från & var bort 3/7 dagar i veckan typ.
men jag började fucka upp mitt liv helt, rykterna började gå blev tagen av både polisen & soc 7 gånger på typ 2-3 månader, skulle in på aa möten osv. jag var helt kaos och fattade inte ens varför jag höll på som jag gjorde, ville bara fly från allt. en kompis tog livet av sig & folk omkring mig började gå bort en efter en....
när jag gick ut 8:an med godkänt i 5 ämnen & ig i 11 slutade jag bry mig, hela sommaren var kaos har nästan inget minne helt ärligt, det starkaste minnet jag har är när jag blev utnyttjad av en kille för att jag var helt borta framför min lillasyster utomhus. samma kväll/natt var mamma plus massa vänner ute och letade efter mig även polisen och soc letade efter mig den kvällen 15 pers letade efter mig kanske samanlagt. tänkte inte så mycket på det här förrens rykterna började gå och killen som jag hade sex med brorsa (som även är min bästa kill kompis) fick reda på det här och bad mig dra åt helvete osv.
aja med andra ord sommaren 2012 var helt kaos men i slutet av sommaren var jag less, jag ville fixa upp mitt liv, ville få en ny chans, ville få må bra igen, ville komma undan från allt. så jag gick med på en foster placering hos min moster så flyttade hit och började skolan där första halv året var allt hur bra som helst gick bra i skolan missade 1 dag tror jag, hade g i alla ämnen efter halva 9:an.
men på sportlovet blev jag våldtagen och mitt liv rasade samman igen sket i skolan, sket i att hålla mig borta från spriten, jag orkade inte, alla rykterna jag fick, alla kommentarer om hur äcklig jag var, och våldtäkten hände när min moster åkte iväg över en natt och jag hade "fest" hemma så varje natt sov jag i samma säng som allt hänt i, varje dag i skolan var jag orolig att se han, varje morgon på bussen var jag orolig att han skulle ta samma, samma sak efter skolan för vi bodde nästan grannar. och alla äckliga fitt brudar som snackade massa skit, alla blickar, alla anonyma kommentarer på ask, även massa på hittad skit som folk trodde på, kommentarerna i korridorerna fyfan allt det där sänkte mig helt. när allt det här hände fick jag upp massa andra saker som jag inte gått igenom sen innan allt kom på samma gång men jag lyckades gå ut skolan med helt okej betyg & ta mig in på den linjen jag ville men min moster & hennes man var less på mig jag fick inte bo kvar där för jag hade betet mig jävligt illa mot dom...
så åkte hem över sommaren och bara söp skallen av mig varje dag typ. men när sommaren slutade så var det tänkt att jag skulle bo hos min andra moster så bodde där några veckor men sen orkade jag inte mer, har blivit sviken hela mitt liv, utslängd av familjen, huggen i ryggen av vänner, playad av killar, utnyttjad av en massa, så jag var för feg, för feg för att våga släppa in dom i mitt liv jag menar varken min mamma eller min andra moster ville ha mig så varför skulle den här vilja det?
så jag trotsade alla, ville kunna stå på egna ben, ville inte behöver ha någon nära. så ja drog där i från bodde hos 2 äldre kompisar som jag ångrar nu för där var det väldigt mycket droger inblandade inte dom men andra folk i umgänget och min bror håller på med droger just nu så är orolig för han varje dag precis som jag är för 1 av mina bästa vänner som bor på foster just nu & snart ska in på behandlingshem men Iallafall även där blev det bråk & dom slängde ut mig hade 1 vecka på mig att flytta fick hjälp av min rektor/lärare med först vandrar hem typ sen lägenhet.
det vart mycket bråk med mamma, hon högg mig i ryggen igen precis som soc alla ville se mig misslyckas förutom pappa, han fanns där för mig, stod upp för mig emot soc, emot mamma emot alla. (pappa har dock slagit mig förut, så har även svårt att lita på han).
det jag försöker komma fram till är att nu är mitt liv bra! jag har lägenhet, jag har bra kontakt med pappa & även börjat lösa ut saker med mamma, jag har folk i mitt liv som verkligen bryr sig om mig. jag borde var glad? så varför mår jag dåligare än någonsin förut? varför känner jag mig så ensam? varför stöttar jag bort alla killar som försöker komma nära mig? asso jag vet jo att jag är rädd för att bli sårad men hur kommer jag över det här? för helt ärligt jag är trött på att behöva må så här hela tiden jag orkar snart inte mer. jag vill inte vara så här trasig mer. jag vill bara må bra igen, jag vill våga lita på folk utan att ha tanken i huvudet att jag kommer bli sviken. för den förstör så mycket för mig. så om någon gått igenom liknade saker som jag gör så skulle hjälp verkligen uppskatas.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!