Jag har alltid haft svårt för att skaffa vänner. Som person är jag väldigt lugn och tystlåten. Jag misstänker själv att jag har social fobi, men det är inget jag blivit utredd för. Min skolgång var skit. Jag var alltid ensam!
Jag hade två vänner men de i sin tur hade många andra vänner och till slut kom vi ifrån varandra helt. I sexan var det ett tjejgäng på tre personer som var otroligt elaka mot mig. Jag var alltid schysst och ville bli vän med dem, men allt jag fick tillbaka var skit. De frös ut mig, kallade mig dumma saker osv.
Jag skämdes så otroligt mycket över att jag var ensam och därför gjorde jag allt för att dölja det inför mina föräldrar, lärare osv. Jag satt aldrig ute på skolgården utan istället låste jag in mig på toaletten och satt där tills rasten var slut. Ibland läste jag en bok, men oftast satt jag bara och stirrade in i väggen och grät.
Högstadiet var lite bättre. Där fann jag en tjej som jag blev väldigt bra vän med. Vi umgicks både i skolan och på fritiden, men efter nian flyttade hon långt bort och sedan dess ses vi högst ett par gånger om året.
Gymnasiet var sådär. Jag var inte utfrusen på samma sätt som innan, men det var heller aldrig någon som riktigt "såg" mig och pratade. Jag var med i ett kompisgäng, men jag var aldrig riktig kompis med någon av dem och det märktes tydligt för jag blev aldrig bjuden på något som de ordnade. Det var ingen som tänkte på mig liksom.
I år är det två år sedan jag tog studenten. Jag jobbar extra på ett ställe och trivs hyfsat bra med det, men jag har inte umgåtts med någon vän på över ett år. Det gör mig riktigt deppig för jag vill så gärna ha någon att umgås med, en riktig vän!
Målet med den här tråden är inte att söka tröst hos er, utan jag vill istället höra era erfarenheter. Är det någon annan här som har varit med om mobbning och känner sig ensam? Tips och råd för att lösa situationen uppskattas också. Tack för mig.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
