Svar till Arowski [
Gå till post]:
Jag känner verkligen igen mig i det du skrev, jag kände precis likadant när jag var i din ålder. Jag har redan skrivit många långa inlägg lite överallt här på hamsterpaj, eftersom jag känner att jag personligen skulle behövt just den vetskapen själv när jag var i ungefär din ålder.
Jag orkar inte dra allting i någon extrem detalj, men jag kan försöka dra det i stora drag så får vi se om det blir långt eller kort.
Först måste du avdramatisera tjejer, tjejer är mer eller mindre killar utan snopp och de är inte alls farliga. Försök skaffa en tjejkompis, lär dig prata med dem, lär dig förstå dig på dem. Tjejer är inte farliga och om du i första hand går in enbart i syfte att lära känna personen, att bli en vän så kommer du heller inte känna samma press. Försök lära känna några tjejer helt enkelt, det är så du lär du kommunicera med dem.
För att lära dig kommunicera med folk så måste du våga, men hur vågar man egentligen när alla ens instinkter får en att fly sociala sammanhang som om livet hängde på det? Har du någonsin dykt från 3:an trampolin i simhallen? Minns du hur det kändes första gången, hur du stod vid kanten och tittade ned, hur läskigt det kändes? Minns du hur det kändes efter att ha hoppat 100 gånger? Inte riktigt samma känsla va?
För att bli av med ångesten, för att våga gå fram och ta de första stegen i sociala sammanhang så gäller det helt enkelt att bara kasta sig ut för kanten. Man behöver inte börja med att hoppa från 3:ans trampolin, i början kanske det är spännande nog att bara hoppa från kanten, att kanske säga "hej" till någon i korridoren, men allt eftersom man vänjer sig, blir mer bekväm så trappar man upp allting ett steg.
Detta fungerar i precis alla sammanhang när det är någonting man är rädd för, börja smått och stegra uppåt. När du kommit högre, säg 5:an trampolin så känns inte hoppet från 3:an särskilt läskigt allt, du skulle nästan kunna göra det i sömnen.
När du sedan vant dig vid sociala sammanhang, vant dig vid att ta plats, vid att prata och vid att andra personer faktiskt uppmärksammar dig, samtidigt som du lärt känna några tjejer så är du mer eller mindre redo att gå vidare.
Tjejkompisar är utmärkta att ha, inte enbart för att de lär en hur tjejer funkar, de känner även andra tjejer. Genom dina tjejkompisar kommer du med största sannolikhet kunna träffa flera tjejer. Dina tjejkompisar kommer kunna intyga sina kompisar om att du är en hygglig kille (tjejer pratar - mycket) och redan där har du halva jobbet gjort. Det är inte alls ovanligt att tjejer försöker "fixa ihop" killkompisar med någon av deras tjejkompisar, även om det har en tendens att vara rätt stelt.
Försök att bli mer självsäker i den du är, fortsätt prata om någon försöker avbryta dig och var inte rädd för att stå för det du tycker (men var inte ett as för det). Självsäkerhet är någonting som jag vet att många killar/tjejer finner mycket attraktivt, men det är ingenting som kommer över en dag bara sådär.
Jag har över några års tid gått från en blyg kille som nästan aldrig pratade till en mycket mer självsäker och social kille. Jag har gått från någon som aldrig ens kunnat föreställa mig kyssa en tjej till en kille som gjort både det ena och det andra.
