Jag flyttar hemifrån i höst och har redan bestämt mig för att skaffa hamster. Har alltid haft katt, men det är ett för stort ansvar när jag ska bo själv för första gången. En hamster är nog ganska tråkig men att inte ha en krabat vid min sida att snacka med, och istället snacka med mig själv, känns aningen olustigt.
Skötsel, mat, leksaker blablabla. Piece of cake. Men filuren lär ju dö tillslut och om den nu inte bara skulle somna in utan istället bli sjuk/hängig/lida... Ja, hur gör man då?
Jag har läst på och personligen är jag ganska säker på att det blir en sten i bakhuvudet. (OBS! Tillåtet på gnagare under 1kg.)
Hittade en jävla massa diskussioner på nätet och till min förvåning är egen avlivning ganska opopulärt. Det anses mer humant att dra iväg djuret till en veterinär och avliva, och då förlänga lidandet, än att ha det överstökat på en bråkdel av tiden och utan att förhoppningsvis stressa upp djuret på samma sätt.
Jag förstår folk som inte klarar av att göra det själva. Det är okej. Men jag går all in rage när dessa djurälskande puckon går till attack och anser att "det är sjukt att ens överväga det!!!" och "jag är minsann djurvän på riktigt och tar till veterinären fast vi måste vänta tills måndag!!!"
Eller ännu värre, de som bara ser på, men det är okej för att "jag är nära djuret hela tiden. Det känner sig tryggt hos mig."
Hur hade du gjort? Och vad anser du om de som väljer att ta tag i det själva?
Med "egen avlivning" menar jag lagenliga avlivningar efter jordbruksverkets alla konster och regler.
För att klargöra: det handlar om djur/hamster där det redan står klart att den ska dö.
Ta gärna in i åtanke att det kan vara kö på en djurklinik, en lång väg att göra eller en ekonomisk fråga. Sistnämnda är jag själv kritisk till.
I'm practically floating in English.