Tillägg av Flappy 2014-04-12 18:55
Snälla hjälp mig jag orkar inte längre jag känner hur det kommer nu
Snälla hjälp mig jag orkar inte längre jag känner hur det kommer nu
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Hej jag behöver hjälp med en sak. Jag är väldigt deprimerad ibland eller ganska ofta faktist men vissa dagar kan det va så att man mår jättebra o sen börjar man känna hur ångesten och självmordstankarna börjar krypa fram och hela dagen blir förstörd. Jag har många väldigt allvarliga anledningar att vara deprimerad som jag inte vill gå in på. Som person är jag väldigt stark och har svårt att bli ledsen men under den här tiden har det hänt så mycket allvarliga saker att mitt psyke är helt förstört. Jag är så trött på det här hur ska jag skaffa hjälp för min deppresion finns det några mediciner som kan hjälpa under såna lägen när jag verkligen inte vill bli nere?
Svar till Flappy [Gå till post]:
Du kan gå till kuratorn på skolan, eller be dina föräldrar att boka en tid hos BUP så kan de säkert hjälpa dig antingen vidare till rätt ställe eller faktiskt lösa det tillsammans med dig.
http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression-hos-barn-och-tonaringar/
Du kan gå till kuratorn på skolan, eller be dina föräldrar att boka en tid hos BUP så kan de säkert hjälpa dig antingen vidare till rätt ställe eller faktiskt lösa det tillsammans med dig.
http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression-hos-barn-och-tonaringar/
Ingen status
Svar till Flappy [Gå till post]:
första steget är kurator i skolan, sen om du behöver mer hjälp avgör hen. Om ni inte klickar första gången så finns UMO: http://www.umo.se/
första steget är kurator i skolan, sen om du behöver mer hjälp avgör hen. Om ni inte klickar första gången så finns UMO: http://www.umo.se/
lol
Svar till Flappy [Gå till post]:
Tycker du ska söka hjälp hos din skolsyster, som sedan kan komma med råd att t.e.x boka in en tid hos psykologen som finns på skolan eller skolläkaren. Mediciner finns det, men oftast behöver man besöka en läkare först som kan hjälpa dig med vilken rätt medicin du kan vara i behov av. Så mitt råd, besök din skolsyster först eller uppsök vårdcentralen eller ungdomsmottagningen.
Skulle det vara akut och du har planer på att ta livet av dig så ta reda på numret till din närmaste akutmottagning på BUP, Barn- och ungdomspsykiatrisk klinik (googla t.e.x akutmottagning bup "stad").
Tycker du ska söka hjälp hos din skolsyster, som sedan kan komma med råd att t.e.x boka in en tid hos psykologen som finns på skolan eller skolläkaren. Mediciner finns det, men oftast behöver man besöka en läkare först som kan hjälpa dig med vilken rätt medicin du kan vara i behov av. Så mitt råd, besök din skolsyster först eller uppsök vårdcentralen eller ungdomsmottagningen.
Skulle det vara akut och du har planer på att ta livet av dig så ta reda på numret till din närmaste akutmottagning på BUP, Barn- och ungdomspsykiatrisk klinik (googla t.e.x akutmottagning bup "stad").
/dance
Svar till keinanen [Gå till post]:
okej tack nej jag ej planer på att ta livet av mig då jag har hela mitt liv framför mig och ingen anledning är mer värd än livet. Men de här öhm känslorna jag får hela tidne är så jobbiga så att jag ibland vill ta livet av mig
okej tack nej jag ej planer på att ta livet av mig då jag har hela mitt liv framför mig och ingen anledning är mer värd än livet. Men de här öhm känslorna jag får hela tidne är så jobbiga så att jag ibland vill ta livet av mig
jag vågar inte gå till kuratorn o snacka om mina problem det känns bara fel. jag vågar ej öppna mig för någon som en kurator då jag antagligen kommer bli sänkt och nertryckt o då mår jag bara mer piss
jag vill bara ha ut nån stark medicin så snabbt o enkelt som möjligt.
Svar till Flappy [Gå till post]:
Kuratorn kommer inte att sänka dig, utan kommer lyssna på dina problem. Säg att du har svårt att prata om dina känslor och problem. Du behöver inte gå igenom allt första gången ni träffas utan kan boka in ytterligare tider att träffas.
Du kan inte bara få mediciner bara så där, då läkare inte skriver ut recept bara så där. Så det är bra att du uppsöker skolsyster till att börja med som kan hjälpa dig att gå vidare att få rätt medicin. Så, först skulle jag råda dig att gå till skolsyster och säga hur du känner precis som du gjort här i forumet. Ingen kommer att döma eller att trycka ner dig.
Kuratorn kommer inte att sänka dig, utan kommer lyssna på dina problem. Säg att du har svårt att prata om dina känslor och problem. Du behöver inte gå igenom allt första gången ni träffas utan kan boka in ytterligare tider att träffas.
Du kan inte bara få mediciner bara så där, då läkare inte skriver ut recept bara så där. Så det är bra att du uppsöker skolsyster till att börja med som kan hjälpa dig att gå vidare att få rätt medicin. Så, först skulle jag råda dig att gå till skolsyster och säga hur du känner precis som du gjort här i forumet. Ingen kommer att döma eller att trycka ner dig.
/dance
Svar till Flappy [Gå till post]:
De blir av med sina jobb om de trycker ner dig. Varför skulle du? Jag gick till en och det vart skit bra. Som du skriver nu "jag vill bara ha någon medicin" är samma sak som att säga att jag vill dricka/droga ner mig för att fly ifrån problemen, möt istället dina problem och försöka fixa dem med hjälp av en kurator. Om kurator bedömer att du behöver mer hjälp så får du det!
De blir av med sina jobb om de trycker ner dig. Varför skulle du? Jag gick till en och det vart skit bra. Som du skriver nu "jag vill bara ha någon medicin" är samma sak som att säga att jag vill dricka/droga ner mig för att fly ifrån problemen, möt istället dina problem och försöka fixa dem med hjälp av en kurator. Om kurator bedömer att du behöver mer hjälp så får du det!
lol
Svar till Flappy [Gå till post]:
För det försa så vill jag bara poängtera att eftersom att vi inte vet vad dina 'allvarliga anledningar' till din deprission så blir det svårare att svara på men men.
Jag ska försöka förklara vad jag tycker om din situation...
Ifall det är något du kan lösa så tycker jag att du ska attackera anledningen och få den löst så snabbt som möjligt så att du slipper lida av det hela. Så sammanfattningsvis så istället för att gräva ned huvudet i sanden så ta tag i roten av problemet och få det löst.
Och sedan så kan jag lika bra säga det att när jag går igenom en jobbig tid i livet så vänder jag mig väldigt mycket till att stänga in mig i mig själv så att säga. Jag fokuserar på att göra allt som >jag< gillar att göra och skiter i allt och alla. Samtidigt så gymmar jag för att få ut energin.
Sedan slutligen så är du bara 14 djävla år... Ha lite respekt för livet istället för att smutskasta det. Du är här, du lever, var glad över det och lös dina problem.
För det försa så vill jag bara poängtera att eftersom att vi inte vet vad dina 'allvarliga anledningar' till din deprission så blir det svårare att svara på men men.
Jag ska försöka förklara vad jag tycker om din situation...
Ifall det är något du kan lösa så tycker jag att du ska attackera anledningen och få den löst så snabbt som möjligt så att du slipper lida av det hela. Så sammanfattningsvis så istället för att gräva ned huvudet i sanden så ta tag i roten av problemet och få det löst.
Och sedan så kan jag lika bra säga det att när jag går igenom en jobbig tid i livet så vänder jag mig väldigt mycket till att stänga in mig i mig själv så att säga. Jag fokuserar på att göra allt som >jag< gillar att göra och skiter i allt och alla. Samtidigt så gymmar jag för att få ut energin.
Sedan slutligen så är du bara 14 djävla år... Ha lite respekt för livet istället för att smutskasta det. Du är här, du lever, var glad över det och lös dina problem.
Ingen status
Svar till Flappy [Gå till post]:
Jag vet hur du menar, försök att umgås med kamrater så ofta som möjligt, det hjälper mig i alla fall. Särskilt helgerna kan vara ett helvete.
Att tala med någon kan verka som att det inte hjälper, med det är enormt skönt att få ur sig hur man känner, om det så är någon du litar på eller någon professionell.
Håll inte dina känslor inne utan försök att prata med någon om det.
Jag vet hur du menar, försök att umgås med kamrater så ofta som möjligt, det hjälper mig i alla fall. Särskilt helgerna kan vara ett helvete.
Att tala med någon kan verka som att det inte hjälper, med det är enormt skönt att få ur sig hur man känner, om det så är någon du litar på eller någon professionell.
Håll inte dina känslor inne utan försök att prata med någon om det.
flizan
Svar till zYdrAlisK [Gå till post]:
Jag skulle kunna säga samma sak till dig i såfall. Du är 17 år och hur hade du känt det om en 20 åring hade sagt så till dig. Dessutom är det inte så lätt att ordna upp sina problem själv om man är deprimerad , då har man inte alltid ork eller kunskap till det. Dessutom kanske du skulle kunna ha lite förståelse för att man kan må dåligt oavsett hur gammal man är.
Jag skulle kunna säga samma sak till dig i såfall. Du är 17 år och hur hade du känt det om en 20 åring hade sagt så till dig. Dessutom är det inte så lätt att ordna upp sina problem själv om man är deprimerad , då har man inte alltid ork eller kunskap till det. Dessutom kanske du skulle kunna ha lite förståelse för att man kan må dåligt oavsett hur gammal man är.
Ingen status
Svar till Flappy [Gå till post]:
De kommer inte sänka dig och trycka ner dig, men jag förstår vad du menar att det kan vara jobbigt att berätta om hur man känner för en främmande person. Det är deras jobb att lyssna och försöka hjälpa, inte att stjälpa än mer.
De kommer inte sänka dig och trycka ner dig, men jag förstår vad du menar att det kan vara jobbigt att berätta om hur man känner för en främmande person. Det är deras jobb att lyssna och försöka hjälpa, inte att stjälpa än mer.
Svar till Flappy [Gå till post]:
Du kommer inte att få basra medicin någonstans, tanken med att medicinera mot depression är att ge ett stöd att komma upp lite och börja lösa problemen och komma åt anledningen till att man fick en depression. T.ex. genom samtal med någon eller så.
Du kommer inte att få basra medicin någonstans, tanken med att medicinera mot depression är att ge ett stöd att komma upp lite och börja lösa problemen och komma åt anledningen till att man fick en depression. T.ex. genom samtal med någon eller så.
Ingen status
Tack så jättemycket för era omtankar och hjälp :D mår ju bättre till och med över att höra att främmande personer jag aldrig träffat på internet vill hjälpa till! Jag har en till fråga faktist hur mycket tystnadsplikt har en kurator på en skola? O då syftar jag på lagbrott och liknande
Changes
Svar till Flappy [Gå till post]:
De blir bättre, jag lovar. Om inte annat kan du försöka prata med din Mamma så kanske hon kan kontaka bup. Jag gick själv hos en psykolog hos bup i några månader när det krisade för mig. En psykolog har väldigt hög tystnadsplikt, de jag säger får absolut inte lämna rummet för då kan hen bli av med sitt jobb. Jag berättade väldigt personliga saker för henne som i sig var lagbrott jag gjort förr, kanske inte så jätte dramatiska men hon sa det inte vidare iallafall.
Jag tyckte de var jätteskönt att komma dit och snacka av sig lite ibland, och hon var väldigt trevlig, rolig och öppensinnad. Kändes som om hon verkligen ville hjälpa en.
Åt antidepressiva ett tag också och de är verkligen ingenting jag skulle rekommendera, men ibland behöver man det för att orka hålla huvudet åvanför vattenytan. Men de är en hemsk inkörningsperiod på dessa mediciner, första månaden kan man tex må sämre än vad man gjorde innan (jag kunde tex knappt äta första veckan). Sen är det svåra att sluta med också. Och man måste ha en läkare som skriver ut dem åt en, det kan alltså inte psykologen göra själv. Men hon är med på möterna med läkaren om hon nu tycker att en sån medicin passar dig.
Jag skulle rekommendera att du går till kuratorn för att eventuellt få kontakt med BUP, då de är riktiga psykologer och mer inriktade än vad kuratorer är.
Förlåt för ett sånt långt inlägg, jag hoppas det var till någon hjälp, och jag lovar att det kommer bli bättre ju äldre du blir. Puberteten var och är jävligt jobbig.
De blir bättre, jag lovar. Om inte annat kan du försöka prata med din Mamma så kanske hon kan kontaka bup. Jag gick själv hos en psykolog hos bup i några månader när det krisade för mig. En psykolog har väldigt hög tystnadsplikt, de jag säger får absolut inte lämna rummet för då kan hen bli av med sitt jobb. Jag berättade väldigt personliga saker för henne som i sig var lagbrott jag gjort förr, kanske inte så jätte dramatiska men hon sa det inte vidare iallafall.
Jag tyckte de var jätteskönt att komma dit och snacka av sig lite ibland, och hon var väldigt trevlig, rolig och öppensinnad. Kändes som om hon verkligen ville hjälpa en.
Åt antidepressiva ett tag också och de är verkligen ingenting jag skulle rekommendera, men ibland behöver man det för att orka hålla huvudet åvanför vattenytan. Men de är en hemsk inkörningsperiod på dessa mediciner, första månaden kan man tex må sämre än vad man gjorde innan (jag kunde tex knappt äta första veckan). Sen är det svåra att sluta med också. Och man måste ha en läkare som skriver ut dem åt en, det kan alltså inte psykologen göra själv. Men hon är med på möterna med läkaren om hon nu tycker att en sån medicin passar dig.
Jag skulle rekommendera att du går till kuratorn för att eventuellt få kontakt med BUP, då de är riktiga psykologer och mer inriktade än vad kuratorer är.
Förlåt för ett sånt långt inlägg, jag hoppas det var till någon hjälp, och jag lovar att det kommer bli bättre ju äldre du blir. Puberteten var och är jävligt jobbig.
Tillägg av elinkw 2014-04-14 06:47
Och juste! Äter man antidepressiva måste man även gå på samtal hos en psykolog under tiden du äter dem, eftersom samtal är en del av terapin så som medicinen.
Och juste! Äter man antidepressiva måste man även gå på samtal hos en psykolog under tiden du äter dem, eftersom samtal är en del av terapin så som medicinen.
twitch.tv/elinsivert
Forum » Livet » Hälsa, kropp & pubertet » Deppression
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!