2014-05-06 01:17
Det är väl bara lyfta fram andra saker än de du inte vill prata om? Det spelar ingen roll hurdan uppväxt man har, det finns alltid några guldkorn här och där som är värda att ta vara på. Oavsett om du skriver för läraren eller för dig själv så är det skönt att minnas tillbaka till de stunder där allting faktiskt inte gick käpprätt och helvete, de stunder där tiden tycktes stå still, de stunder där man faktiskt trivdes.
Det spelar ingen som helst roll vad det är, det kan handla om allt från att äntligen spendera lite tid ensam med kompisarna efter evigheter ifrån varandra till att plocka fram fotbollsskorna för första gången denna säsong. Dina första minnen som barn, hur du upplevde saker och ting (om så krävs, censurerat), men försök att inte censurera bort precis allt som är någorlunda personligt och obekvämt. Om man genom texten kan hinta att man haft det svårt så är det som läsare mycket mer förståeligt varför den där sensommardagen med kompisarna, grillningen på stranden var så mycket värd för just dig. Om du bara sätter dig och skriver så ska du se att minnena kommer börja flöda fram och efter ett tag kommer du se att det inte alls lär vara så svårt att beskriva din uppväxt på ett sätt som du själv känner dig bekväm med. Du lär dessutom lyckas återväcka en del gamla minnen, både bra och dåliga. Försök fokusera på de bättre, men missa heller inte att se hur de dåliga minnena påverkat dig, ofta kan man dra någonting positivt ur det vare sig det är ett band man knutit till någon som var där när man hade det svårt, eller ett band man klippt för att det konstant sårat en.
Even boys have something to say if you listen long enough